Att utveckla tacksamhet, ödmjukhet och ärlighet

Jag känner inte till någon synd, utom den oförlåtliga synden, som är större än otacksamhetens synd (DBY, 228).

Jag skulle vilja säga något om våra svårigheter. Ni vet att jag har sagt till er att om någon var rädd att han skulle svälta ihjäl kunde han lämna oss och ge sig av dit där det fanns gott om mat. Jag ser inte den minsta risk för svält, för till dess vi har ätit upp den sista mulåsnan, från örsnibben till svansen, är jag inte rädd att jag ska svälta ihjäl. Det finns många som nu inte kan få arbete, men det blir snart vår med mycket arbete på fälten. Och vi kommer inte att lida mer än vad som är bra för oss. Jag är tacksam för Herrens hjälp som är uppenbar. Jag är lika tacksam för denna försyn från honom som för allt annat jag fått. Jag har för många år sedan sagt vad jag känner när det gäller de sista dagars heligas önskningar, deras tro, tacksamhet och deras erkännande av Herrens hand och Herrens sätt att välsigna oss. Min själ har sörjt oerhört över att se detta folks slöseri med och slösaktiga inställning till förvaltandet av sina rika välsignelser. Många av medlemmarna har ringaktat dessa och har varit beredda att förbanna Gud som gett dem. De ville ha guld och silver i stället för vete och majs och mjöl och de bästa grönsaker som någonsin vuxit på jorden. De ringaktade detta, aktade för intet Herren deras Guds utsökta välsignelser (DNW, 6 februari 1856, 4).

Vi gläder oss över att Herren är med oss, för han har sått oss svaga i den bestämda avsikten att vi ska tillväxa i kraft och uppnå fullkomlighet. De heliga kan glädja sig i allt – i förföljelse, eftersom det är nödvändigt för att rena dem och bereda de onda för deras dom; i sjukdom och i smärta, trots att det är svårt att bära, eftersom vi därigenom får lära känna smärta, sorg och varje form av lidande som dödliga människor kan få utstå, för genom beröring kan vi förnimma allt. Vi har skäl att glädja oss mycket över att det finns tro i världen, att Herren är konung och gör efter sitt behag bland jordens invånare. Frågar ni om jag gläder mig över att djävulen har övertaget över jordens invånare och har plågat människorna? Jag svarar absolut ja. Jag gläder mig över detta lika mycket som över någonting annat. Jag gläder mig i mina bedrövelser. Jag gläder mig över att jag är fattig. Jag gläder mig över att jag är missmodig. Varför? Därför att jag ska bli upplyft igen. Jag gläder mig över att jag är fattig därför att jag ska bli rik, i mina bedrövelser, därför att jag ska bli tröstad och beredas för att uppleva den fullkomliga lyckans salighet, för det är omöjligt att rätt uppskatta lycka om man inte upplever motsatsen (DBY, 228).

Vi talar om våra prövningar och svårigheter här i livet. Men anta att ni kunde se er själva tusentals och miljontals år efter det att ni visat er trogna er religion under de få korta åren här i tiden, och har fått evig frälsning och en härlighetskrona i Guds närhet. Se sedan tillbaka på ert liv här, och se de förluster, kors, besvikelser och sorger … skulle ni vara tvungna att utbrista: ”Vad spelar allt detta för roll? Det var ju bara för en kort tid, och nu är vi här. Vi har varit trofasta under några få ögonblick på jorden, och nu åtnjuter vi evigt liv och evig härlighet, med makt att framåtskrida inom all obegränsad kunskap och genom de oräkneliga stadierna av utveckling, och kan glädja oss åt godkännande leenden från vår Fader och Gud och från Jesus Kristus, vår äldre broder” (DNW, 9 november 1859, 1).

Det finns en annan sak som jag nu ska nämna, och jag lovar att inte förrän vi lärt oss detta kommer vi att ärva det celestiala riket. Vi har samlats för att lära oss vad vi ska göra med det här livet och med de välsignelser som nu utgjuts över oss. Om vi inte lär oss dessa läxor, hur kan vi då förvänta att bli anförtrodda evighetens rikedomar, för den som är trogen i det lilla, ska bli anförtrodd mycket [se Matteus 25:21] … Om vi välsignas med mer boskap och inte fäster avseende vid denna välsignelse som Herren ger oss, ådrar vi oss därigenom hans misshag och riskerar att få ett straff. Vilken jordisk far skulle med tillfredsställelse och glädje ge sin son välsignelser då sonen hela tiden slösar bort dem och slumpar bort dem för ingenting? Efter ett tag skulle fadern undanhålla sina välsignelser och ge dem till ett barn som är mer värdigt. Herren är barmhärtigare än vi. Hans gåvor kan dock upphöra om vi inte tar emot dem med tacksamhet och tar väl hand om dem då vi har dem i vår ägo. Människorna ska ta hand om sin boskap och sina hästar. Den som inte gör det riskerar att fördömas i rättvisans ögon (DNSW, 29 oktober 1865, 2).

Vilken är vår plikt? Vår plikt är att göra någonting mer eller någonting bättre av varje välsignelse som Herren ger oss. Om han ger oss mark, gör någonting mer av den. Om han ger oss förmånen att bygga ett hus, gör någonting bättre av det. Om han ger oss hustru och barn, försök då lära dem Herrens vägar och lyft dem över människosläktets syndiga, okunniga och fördärvade tillstånd … I sin kärleksfulla omsorg har han kallat de sista dagars heliga ut ifrån världen, har samlat dem från andra nationer och gett dem en plats på jorden. Är detta en välsignelse? Ja, en av de största välsignelser människor kan åtnjuta, att vara fria från de ondas orättfärdighet, från världens katastrofer och oroligheter. Genom denna välsignelse kan vi visa vår Fader i himlen att vi är trogna förvaltare. Vidare är det en välsignelse att ha förmånen att till honom ge tillbaka det som han har gett oss … Då framstår det tydligt att det jag verkar ha äger jag egentligen inte. Jag ger följaktligen tillbaka det till Herren då han ber om det, för det tillhör honom, och det är hans hela tiden. Jag äger det inte och har aldrig gjort det (DN, 20 juni 1855, 4).

Det finns inte ett enda tillstånd i livet eller en enda erfarenhet som inte är till nytta för alla dem som begrundar det och bestämmer sig för att åstadkomma någonting mer av den erfarenhet de får (DNW, 9 juli 1862, 1).

Vi måste ödmjuka oss och bli som små barn i våra känslor – bli ödmjuka och lika barn inom oss – för att kunna ta emot evangeliets andas första ljusstrålar. Då får vi förmånen att växa, att tillväxa i kunskap, i visdom och i insikt (DBY, 228).

Vi är ingenting utom det som Herren gör oss till (DNW, 28 oktober 1857, 5).

Då en person ser tingen som de är, … om han finner att han behagar Gud och sina bröder, gläder han sig storligen, och känner större ödmjukhet och undergivenhet. Då en person är högmodig och arrogant, fyller smicker honom med fåfänga och skadar honom. Men så är det inte då han tillväxer i tron på Gud (DBY, 228).

Vem har störst anledning att vara tacksam mot sin Gud – den som inte har något starkt begär att övervinna eller den som försöker dag efter dag att övervinna sig själv men ändå ertappas med en överträdelse? Hans styrka, tro och omdöme övervinns och han ertappas med en överträdelse genom sina onda böjelser, trots att han strävar dag efter dag och kväll efter kväll att övervinna sig själv. Vem har störst anledning att vara tacksam? Den som har förhållandevis svaga böjelser att övervinna borde ständigt vandra i ödmjukhet i stället för att skryta över att han är rättfärdigare än sin broder. Den broderliga kärleken och banden mellan människor gör att vi mer eller mindre är förpliktade att vara deras vän som gör ont. Vi måste hålla ut i detta tills Herren finner för gott att skilja agnarna från vetet – tills de rättfärdiga samlats och de orättfärdiga bundits ihop i knippen för att brännas [se L&F 86] – tills fåren skilts från getterna [se Matteus 25:31–34]. De som inte har några starka begär att brottas med, dag efter dag och år efter år, bör vandra i ödmjukhet. Och om andra medlemmar i kyrkan ertappas med en överträdelse, bör era hjärtan vara fyllda av välvilja – av broderliga, änglalika känslor – så att ni så långt som möjligt överser med deras fel (DNW, 22 augusti 1860, 1).

De saktmodigas och ödmjukas hjärtan är ständigt fyllda av glädje och ro (DBY, 228).

Människorna måste vara ärliga. De måste leva trofast inför sin Gud och ära sin kallelse och sitt liv på jorden. Ni frågar om det är möjligt. Ja, den lära som vi har omfattat tar bort allt motstånd mot Guds vilja (DBY, 232).

Vi behöver lära oss, öva oss i, studera, veta och förstå hur änglarna lever tillsammans med varandra. När detta samhälle kommer dithän att alla är fullständigt ärliga och redbara, går det inte att finna någon som är fattig. Ingen kommer att lida brist på något, alla kommer att ha tillräckligt. Varje man, kvinna och barn kommer att få allt de behöver så snart som de alla blir ärliga. När det stora flertalet i samhället är oärliga blir följden att den del av medborgarna som är ärliga blir fattiga, därför att de oärliga förser sig och skor sig på deras bekostnad (DBY, 232).

Jag har försökt att stävja oärlighet hos människor och på så sätt göra dem ärliga. Om jag anlitar en snickare och betalar honom tre dollar per dag, och det tar honom tre dagar att göra en spegeldörr som en skicklig hantverkare kan göra på en – eller kanske en skicklig hantverkare till och med kan göra en och en halv dörr på en dag – vill jag inte betala honom tre dollar om dagen för det arbetet. Det finns emellertid de vars omdöme och uppfattning om rätt och fel är så dåligt att de vill ha betalt för arbete de inte utför, och anser det vara ärligt. Men det kan inte vara mer oärligt (DNW, 2 december 1857, 4).

Må alla arbetstagare försöka göra bättre ifrån sig … Det har skett en stor förbättring bland detta folk, och vi fortsätter att förbättra oss. Låt oss söka visdom från Herren … och fortsätta förbättra oss, tills vi når en sådan sanningsnivå i alla våra handlingar och ord att när jag anlitar en murare att mura en vägg åt mig, han då gör det ärligt, och att alla andra hantverkare gör på samma sätt. Om följaktligen en man inte förtjänar någon lön, begär han inte eller tar inte ut någon … Ärlighet inträder aldrig i dessa personers hjärtan. Deras regel är att behålla vad de har och ta för sig allt de kan, oavsett om det är ärligt, och att be om mer (DNW, 2 december 1857, 5).

Ve dem som säger sig vara heliga och är oärliga. Var ärliga mot er själva, så är ni ärliga mot andra sista dagars heliga (DBY, 231–232).

Barnen bör få lära sig att vara ärliga, och de bör få växa upp med en känsla inom sig att de aldrig får ta en knappnål som inte är deras, aldrig flytta på något, utan alltid lägga allting på dess plats. Om de hittar något ska de söka efter ägaren. Om det är något som tillhör en granne som kan förstöras, lägg det där det inte blir förstört, och var helt ärliga mot varandra (DNW, 23 oktober 1872, 5).

Ärliga hjärtan ger ärliga handlingar, rättfärdiga önskningar ger motsvarande öppna handlingar. Uppfyll era avtal och stå helt och fullt vid ert ord. Jag känner ingen gemenskap med en människa som lovar något men inte håller det. Sannfärdighet, anspråkslöshet, ärlighet, redbarhet, rättvisa, barmhärtighet, kärlek, vänlighet, göra gott mot alla och inte göra ont mot någon. Så lätt det är att leva efter sådana principer! Tusen gånger lättare än att handla bedrägligt! (DBY, 232).

Det är mycket bättre att vara ärlig, att leva oförvitligt här och överge och sky det onda, än det är att vara oärlig. Det är den lättaste vägen i världen att vara ärlig – att vara oförvitlig inför Gud. Och då människor lär sig det, tillämpar de det (DBY, 232).

• President Young föreslog att de heliga skulle vara tacksamma för vete, majs och grönsaker i stället för guld och silver. Vad bör var och en av oss vara tacksam för? (Se också L&F 59:7, 21.) Hur har du uttryckt din tacksamhet mot Gud, din familj och andra?

• Varför tror du att president Young lärde de heliga att glädja sig över förföljelse, sjukdom, smärta och lidande? Vilka välsignelser kan dessa saker ge? Hur kan lidande och prövningar vara bra för oss? Hur kan vi lära oss uppskatta och värdesätta livets svårigheter medan vi är mitt uppe i dem?

• President Young sade: ”Vi är här för att lära oss vad vi ska göra med det här livet och med de välsignelser som nu utgjuts över oss.” Vad händer om vi inte visar tacksamhet genom att lära oss vad vi ska göra med de välsignelser vi har nu? (Se också Mosiah 2:20–21.) Vad kan vi göra för att visa tacksamhet för våra välsignelser? Hur kan vi ”göra någonting mer eller någonting bättre av varje välsignelse som Herren ger oss”?

• President Young talade om att man måste vara som ett barn ”för att kunna ta emot evangeliets andas första ljusstrålar” och sade att vi då kan tillväxa i kunskap och visdom. Har du sett något i ditt eget eller andras liv som bekräftar att detta är sant? Vilka egenskaper har barn som kan visa vuxna hur man blir ödmjuk?

• President Young lärde: ”Vi är ingenting utom det som Herren gör oss till.” Hur kan vi veta vad Herren vill göra av oss? Hur kan Herren vägleda oss då vi är ödmjuka? (Se också Mosiah 3:19.) Hur har Herren väglett dig och hjälpt dig att bli en bättre människa?

• President Young sade: ”Den som har förhållandevis svaga böjelser att övervinna borde ständigt vandra i ödmjukhet i stället för att skryta över att han är rättfärdigare än sin broder.” Hur kan vi bli högmodiga genom att jämföra våra egna starka sidor med andras svagheter? Vilka välsignelser får de som är ödmjuka? (Se också Ether 12:27.)

• Hur kan änglar tjäna som föredöme för hur familjer och samhällen ska leva tillsammans?

• President Young sade att i ett samhälle med ärliga medborgare kommer ingen att lida brist på något, alla kommer att ha tillräckligt. Varför är det så? Hur påverkar oärlighet våra samhällen? Hur är ärlighet till nytta för våra samhällen?

• Hur kan vi lära våra barn att vara ärliga? Varför är det viktigt att vara ärlig i allt?

• Varför är det, enligt president Young, ”tusen gånger lättare” att vara ärlig ”än att handla bedrägligt” och varför är ärlighet ”den lättaste vägen i världen”?