Timliga rikedomar och Guds rike

Då jag iakttar jordens invånare och ser svagheten, och, skulle jag vilja säga, den mycket stora dårskapen hos kungar, styresmän och andra i hög ställning, och hos dem som borde vara visa och goda och ädla; då jag ser hur de förnedrar sig, längtar efter, åtrår och eftersträvar det som tillhör det här livet, tänker jag: O dåraktiga människor, som aktar på det som tillhör det här livet! … Den man eller kvinna som sätter den här världens rikedomar och det som förgängligt är framför det som hör Gud till och evighetens visdom, har inga ögon att se med, inga öron att höra med, inget hjärta som kan förstå (DBY, 306–307).

Jag ser mig omkring i människornas värld och ser dem roffa åt sig, slå sig fram och försöka upphöja och tillfredsställa sig själva genom att strunta i omgivningen och trampa på sina medmänniskor. Alla strävar och planerar under sina vakna timmar och när de sover drömmer de: ”Hur kan jag utnyttja min nästa? Hur kan jag ta hans förmögenhet så att jag kommer upp mig?” Det är ett fullständigt felaktigt tänkande … Den som försöker vinna ära och berömmelse på bekostnad av sina medmänniskor förtjänar inte intelligenta människors sällskap (DBY, 307).

Att ha rikedomar ger i sig ingen lycka, fast det ger bekvämlighet, då rikedomarna kan bytas ut mot livets väsentligheter och mot lyx. Då en människa blir rik genom att stjäla eller på annat ohederligt sätt, tar rädslan för att bli upptäckt och straffad bort all hennes lycka. Då en människa blir rik på ett hederligt sätt, grumlas ändå lyckan av tanken på att döden snart kommer att ta ifrån henne hennes förmögenhet varvid andra får ta över den. Vilka förhoppningar har de om framtiden, sedan de tagit sig igenom denna jämmerdal? De vet ingenting om framtiden. De ser bara döden och helvetet. Verklig trygghet och oförfalskad glädje är okända för dem (DBY, 314).

Om en människa skulle äga allt guld och silver på jorden skulle det inte tillfredsställa hennes odödliga själs längtan. Bara den Helige Andens gåva från Herren kan göra hennes sinne friskt och förnöjsamt. Sök inte efter guld och silver. Vänd i stället blicken mot himlarna och försök lära er bli visa tills ni kan ta väl vara på det som finns omkring er. Först då börjar ni äga verkliga rikedomar (DBY, 305).

Det finns oräkneliga rikedomar, guld och silver i jorden och på jorden, och Herren ger en viss del till en person och en viss del till en annan, till både orättfärdiga och rättfärdiga, för att se vad de gör med det, men allting tillhör honom. Han har gett en ansenlig del till detta folk, och genom vår tro, tålmodighet och flit har vi skapat oss bra, bekväma hem här, och det finns många som har det tämligen bra ställt … Men det tillhör inte oss. Det enda vi behöver göra är att försöka ta reda på vad Herren vill att vi ska göra med det vi har och sedan börja göra det. Om vi gör något annat än detta, mer eller mindre än detta, överskrider vi våra befogenheter. Vi har befogenhet att göra det som Herren vill att vi ska göra med det han ger oss, eller avstå från det om han befaller det, vare sig det gäller att ge allt, en tiondel eller vårt överflöd (DBY, 305).

De män och kvinnor som försöker finna lyckan i rikedomar eller makt kommer inte att finna den, för ingenting mindre än Guds Sons evangelium kan göra jordens invånare lyckliga och bereda dem för att uppleva himlen här och i nästa liv (DBY, 315).

Vet ni inte att ägandet av något är som skuggan eller morgondaggen före middagssolen – man kan inte för ett ögonblick bestämma över det som sker! Det är försynens osynliga hand som råder över det (DBY, 305–306).

Vi kan inte förlita oss på jordiska ägodelar. De är obeständiga. Alla som förlitar sig på dem kommer att bli hopplöst besvikna (DBY, 306).

Vad djävulen leker med den som dyrkar snöd vinning! (DBY, 306.)

Jag är mer rädd för girighet hos våra äldster än jag är för helvetets horder (DBY, 306).

De som är lystna och giriga, ivriga att erövra hela världen, är hela tiden oroliga och planerar och funderar ständigt över hur de ska skaffa sig än det ena och än det andra (DBY, 306).

Människorna är giriga efter den här världens fåfängligheter. I sina hjärtan är de lystna. Visst är det så att den här världens ting är till för att vi ska ha det bra, och de gör en del människor så lyckliga de kan bli här. Men rikedomar kan aldrig göra sista dagars heliga lyckliga. Rikedomar kan inte i sig ge bestående lycka. Bara Anden som kommer från ovan kan göra det (DBY, 306).

De sista dagars heliga som inriktar sig på att förvärva penningar blir snart likgiltiga för förordningarna i Guds hus. De försummar sina böner, blir ovilliga att betala några donationer. Tiondelagen blir en för svår uppgift för dem. Och till slut överger de sin Gud och de tycks vara utestängda från Guds försyn – allt till följd av denna törst efter det som tillhör den här världen, vilket förvisso är förgängligt och temporärt och försvinner då vi använder det (DBY, 315).

Att ha den här världens ägodelar är egentligen inte att vara rik, det är inte rikedom. Det är varken mer eller mindre än det som är gemensamt för alla människor, för rättfärdiga och orättfärdiga, för heliga och syndare. Solen går upp över onda och goda. Herren låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga [se Matteus 5:45]. Vi kan se det med våra ögon och i vårt dagliga liv. Gamle kung Salomo, den vise, säger att det inte beror av de snabba hur de lyckas i löpandet, inte av hjältarna hur striden utfaller, inte av de kloka vad rikedom de förvärvar [se Predikaren 9:11]. Vi kan dagligen se sanningen i detta … De svaga, skälvande och klena är ofta de som vinner striden, medan de okunniga, dåraktiga och oförståndiga trasslar in sig i rikedomar (DBY, 308).

Sann rikedom består i förmågan att av elementen skapa sådant som underlättar tillvaron. Den makt och den ställning i samhället som rikedom kan ge är bara en illusion. Verkligheten finns i styrkan och arbetet hos den stora arbetande massan. Ett väl organiserat arbete är den verkliga styrka som tillgodoser våra behov. Det ger styresmän kunglig värdighet, präster och politiker utbildning och resurser och tillgodoser behoven hos jordens många miljoner söner och döttrar (DBY, 309).

En tredjedel eller en fjärdedel av den tid som används till att försörja sig skulle räcka om arbetet var rätt organiserat. Människor tror att de ska bli rika genom hårt arbete – genom att arbeta sexton timmar om dygnet, men så är det inte. Många av våra bröder har knappt tid att komma på mötena. Sex dagar är mer tid än vi behöver för att arbeta (DBY, 311).

Detta är det råd jag vill ge de sista dagars heliga i dag. Stanna upp! Ha inte bråttom. Jag tror inte jag kan finna en människa i vårt samhälle som inte vill ha välstånd, ha allt som underlättar hennes tillvaro. Vet ni hur man får det? ”Nja”, svarar en, ”jag önskar jag visste det. Men jag tycks inte ha den rätta turen. Jag har inte turen med mig”. Jag ska tala om varför. Ni har alldeles för bråttom. Ni kommer inte på mötena tillräckligt ofta. Ni ber inte tillräckligt, ni läser inte i skrifterna tillräckligt, ni mediterar inte tillräckligt. Ni är hela tiden i farten, och har så bråttom att ni inte vet vad ni ska göra först. Det är inte så man blir rik. Jag använder bara ordet ”rik” för att föra sinnet framåt tills vi får eviga rikedomar i Guds celestiala rike. Här åstundar vi ett slags rikedomar, vi åstundar livets bekvämligheter. Om vi åstundar dem måste vi göra något för att få dem. Jag ska inskränka mig till några enkla ord, några av de enklaste och mest vardagliga man kan använda: ”Ha tallriken vänd uppåt”, så att ni när gröten kommer kan få tallriken full (DBY, 310).

Då människor tillämpar de principer som ska ge dem evig frälsning, kommer de förvisso att få allt som deras hjärtan åstundar, förr eller senare. Om det inte blir i dag, kan det bli i morgon. Om det inte blir i det här livet, så blir det i nästa (DBY, 309).

De fattiga är Guds folk, och de ska ärva landet (DBY, 316).

Den som är hungrig och lider nöd har lika stor rätt till min mat som någon annan, och jag umgås lika gärna med honom, om han har ett gott hjärta, som med dem som är rika, eller med jordens furstar. Jag högaktar dem alla, inte för det välstånd och den ställning de har, utan för den karaktär de har (DBY, 317).

Herrens fattiga glömmer inte sina förbund, medan djävulens fattiga inte bryr sig om sina löften (DBY, 317).

Må de fattiga vara ärliga, må de rika vara frikostiga och sträva efter att hjälpa de fattiga, för att bygga upp Guds rike, samtidigt som de själva blir allt rikare, för det är så man bygger upp Guds rike (DBY, 317).

Om de fattiga fick allt överflöd som de rika har skulle många av dem slösa bort det på kroppens begär och förstöra sig själva då de spenderade det. Därför fordrar inte Herren av de rika att de ska ge allt de har till de fattiga. Det är sant att då den uppsatte mannen kom till Jesus för att få veta vad han måste göra för att bli frälst, svarade han honom till slut: ”Sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” En hel del tror att han uppmanade den uppsatte mannen att ge bort allt han hade, men Jesus fordrade inget sådant och inte heller sade han det, utan bara: ”Dela ut åt de fattiga” [se Lukas 18:18–23] (DBY, 317–318).

Det är en skam för varje man och kvinna som är vid sina sinnens fulla bruk att inte ta hand om sina egna släktingar, sina egna fattiga och ordna så att de får göra något de klarar av (DBY, 318).

Vad är rikedomar till för? De är till för att välsigna, att göra gott med. Följaktligen ska vi låta det som Herren ger oss komma till så god användning som möjligt för att bygga upp hans rike, för att sprida sanningen på jorden, så att vi får se och åtnjuta Guds Sions välsignelser här på jorden (DBY, 307).

Om ni genom arbetsamhet och ärlighet tjänar pengar i tusental eller miljontal, lite eller mycket, är det er skyldighet att använda allt ni får så förståndigt som möjligt till att bygga upp Guds rike på jorden (DBY, 313–314).

Om vi har hundramiljontals kronor och använder dessa till att bygga upp Guds rike och göra gott mot hans skapelser, med endast hans ära uppriktigt för ögonen, blir vi lika mycket välsignade och är lika mycket berättigade till frälsning som den fattige tiggaren som tigger från dörr till dörr. Den trogne rike mannen är lika mycket berättigad till Jesu Kristi uppenbarelser som den trogne fattige mannen (DBY, 314).

Vi måste alltid vaka och be och noga överväga det som rör vardagen och leva nära vår Gud, så att kärleken till den här världen inte kväver sanningens frö, och vara beredda att, om nödvändigt, offra allt, ja, livet självt, för himmelrikets skull (DBY, 314).

Se upp, ni Israels män, och var försiktiga så att ni inte älskar världen eller det som hör världen till i dess nuvarande tillstånd, och i ert högmod glömmer Herren er Gud. Vi bör inte trakta mer efter silver och guld och de rikedomar som eftertraktas av den onda världen än den mark eller det grus som vi går på (DBY, 314).

Även om jag har miljontals kronor och ägodelar fritar det mig inte från skyldigheten att utföra det arbete som det är min kallelse att utföra, i den utsträckning jag orkar och förmår, mer än för den fattigaste i samhället. Ju mer vi välsignas med medel, desto mer välsignas vi med ansvar. Ju mer vi välsignas med visdom och förmåga, desto mer ställs vi inför nödvändigheten att använda den visdomen och förmågan till att sprida rättfärdighet, göra slut på synd och olycka och förbättra tillståndet bland människorna. Den som bara har en talent och den som har fem talenter har ansvar därefter [se Matteus 25:14–30]. Om vi har en värld av tillgångar, då har vi en värld av ansvar (DBY, 315).

• Varför är det dåraktigt att akta på det som hör världen till? Hur kan vi akta på det som hör Gud till?

• Varför välsignas en del med rikedomar, enligt president Young? Vilka faror väntar dem som underlåter att ”göra det som Herren vill att de ska göra med det han ger dem”? Hur kan du veta om du ”överskrider dina befogenheter”? Vilka erfarenheter har du haft av att dela med dig av dina timliga ägodelar då du har försökt att leva efter evangeliet?

• Varför leder det till besvikelse att lita till jordiska ägodelar? Vilka bevis på att vi bör dela president Youngs oro beträffande girighet hos medlemmar kan du se? Hur kan vi undvika sådana problem?

• Vad händer med dem som ”inriktar sig på att förvärva penningar”? Hur leder en felaktig hängivenhet till pengar medlemmarna bort från templet, bön och tionde?

• Vad är ”sann rikedom”? (Se också L&F 6:7.)

• Vilket var president Youngs råd till dem som lägger ned väldigt mycket tid på att försöka skaffa sig jordiska ägodelar?

• Vad måste vi gör för att få ”eviga rikedomar i Guds celestiala rike”?

• President Young sade: ”Ha inte bråttom … Det är inte så man blir rik.” Vad tror du att han menade? Hur kan du tillämpa hans råd i ditt liv?

• Vilken inställning bör vi ha till att hjälpa de fattiga? Vad fordrar Herren av de fattiga? Av de rika? (Se också Mosiah 4:16–28.)

• Varför är karaktär viktigare än timligt välstånd?

• Vilket ansvar har vi gentemot släktingar som är i nöd?

• Vilket ansvar har de som får timliga rikedomar?

• Hur kan både rika och fattiga bidra frikostigt till uppbyggandet av riket? Vilka välsignelser väntar dem som gör det?