Missionsarbete

Herren har kallat mig till detta verk, och jag känner att jag vill verka i det. Vi ska sända ut evangeliet till nationerna. Och då en nation vänder sig bort reser vi till nästa och samlar in alla i hjärtat uppriktiga. Resten bryr vi oss inte om förrän vi kommer på Sions berg som frälsare för att utföra förordningarna i Guds hus för dem [se Obadja 1:21] (DBY, 319).

Evangeliet måste förkunnas för världen, så att de orättfärdiga må vara utan ursäkt (DBY, 319).

Det är nödvändigt att alla får förmånen att ta emot eller förkasta den eviga sanningen, så att de kan vara redo att bli frälsta eller vara redo att bli fördömda (DBY, 319).

Vår Fader i himlen, Jesus, vår äldre broder och världens Frälsare, samt hela den himmelska härskaran kallar detta folk att bereda sig för att frälsa jordens nationer, också de miljontals människor som har dött utan evangeliet (DBY, 319).

Herren har återställt prästadömet i vår tid för Israels frälsning. Har han för avsikt att frälsa några andra? Ja, han ska frälsa Esaus hus. Och jag hoppas få leva tills jag ser Sions berg grundat och frälsare komma för att frälsa de stackars, eländiga varelser som ständigt förföljer oss – alla som inte har syndat mot den Helige Anden. Vårt arbete är att frälsa oss själva, att frälsa Israels hus, att frälsa Esaus hus och alla hednafolken – alla som kan bli frälsta (DBY, 319).

Jag kommer att vara glad då jag vet att … människorna på varje ö och kontinent, såväl höga som låga, okunniga och intelligenta, har tagit emot det eviga livets ord och fått motta makten i Guds Sons eviga prästadöme (DBY, 320).

Dagen kommer då evangeliet ska framläggas för kungar och drottningar och andra i hög ställning. Men det kommer att framläggas på ett annat sätt än för de fattiga, men det kommer att vara samma evangelium. Vi ska inte framlägga något annat evangelium. Det är detsamma från evighet till evighet (DBY, 320).

Äldsterna har också predikat i Europas länder i den utsträckning de fått göra det. I vissa länder var de förbjudna enligt lagen att göra det, men Herren kommer att revolutionera dessa länder tills dörren öppnas och evangeliet förkunnas för alla (DBY, 320).

Vi samlar de fattigaste bland folket, de olärda och några av de lärda. Men vanligtvis samlar vi dem som är fattiga, som vill bli återlösta, som känner det förtryck som de högmodiga och de i hög ställning har låtit dem utstå. De har känt en önskan att bli befriade och följaktligen har de varit öppna för att ta emot sanningen. Om vi tänker på dem som åtnjuter all slags lyx i livet, så är de inte öppna för att lyssna till evangeliet (DBY, 321).

Och när ni är kallade att förkunna evangeliet i utländska missioner, verka då för att frälsa varje människa. Det finns ingen man eller kvinna som kan ta emot Guds frälsande nåd, som inte är värd att frälsa. Jag vill säga att det inte finns några intelligenta människor, utom de som har syndat mot den Helige Anden, som inte är värda alla en äldstes ansträngningar för att de ska bli frälsta i Guds rike (DBY, 321).

Det finns ingen man eller kvinna i denna kyrka som inte är på mission. Den missionen varar så länge de lever, och den är att göra gott, att främja rättfärdighet, att lära ut sanningens principer och att förmå sig själva och alla runt omkring dem att leva efter dessa principer så att de kan få evigt liv (DBY, 322).

När jag kom in i kyrkan började jag med en gång som missionär, tog med mig lite material och började resa omkring. Sanningen är min text, frälsningens evangelium mitt ämne och världen mitt ansvarsområde (DBY, 322).

Vi vill inte att någon ska gå ut på mission, om han inte är fullständigt hängiven denna uppgift (DBY, 322).

Vi förväntar oss att de bröder som kallats att verka i utländska missioner med glädje ska ta emot sin kallelse (DBY, 322).

Gå ut och förkunna evangeliet, skaffa er erfarenhet, lär visdom och vandra ödmjukt inför er Gud, så att den Helige Anden kan vägleda och leda er och undervisa er om allt som varit, som är och som ska komma (DBY, 322).

Gå ut med förtröstan på Gud, och fortsätt förtrösta på honom, så ska han bereda vägen för er och föröka välsignelserna över er och era själar ska bli mättade av hans goda. Jag kan inte lova er något gott om ni följer en orättfärdig kurs. Era liv måste vara exempel på goda gärningar (DBY, 322).

Jag skulle vilja inpränta hos bröderna att den som går ut i Herrens namn och förtröstar på honom av hela sitt hjärta, kommer aldrig att sakna visdom att besvara en fråga som ställs till honom eller ge råd som kan behövas för att leda folket på livets och frälsningens väg, och han kommer aldrig någonsin att stå där med skam. Gå ut i Herrens namn, förtrösta på Herrens namn, förlita er på Herren och åkalla Herren ständigt och innerligt, och bry er inte om världen. Ni kommer att få se mycket av världen, den kommer att vara framför er hela tiden. Men om ni lever så att ni har den Helige Anden kommer ni på en dag att kunna förstå mer genom den än ni skulle kunna på ett dussin dagar utan den. Och ni kommer genast att se skillnaden mellan människors visdom och Guds visdom, och ni kan bedöma saker och förstå deras rätta värde (DBY, 323).

Om äldsterna inte kan gå ut med oskyldiga händer och rent hjärta, är det bättre att de stannar hemma. Tänk inte när ni går ut att när ni kommer till Missourifloden, till Mississippi, till Ohio eller till Atlanten ska ni rena er, utan börja här med oskyldiga händer och rena hjärtan, och var rena från huvud till fot. Lev sedan på det sättet varje stund [se Psaltaren 24:4]. Gå ut på detta sätt, och arbeta på detta sätt och återvänd igen lika rena som ett vitt pappersark. Det är så ni ska gå ut. Om ni inte gör det, kommer det att göra ont i era hjärtan (DBY, 323).

De äldster som ska ut på mission kommer under sina resor och sitt arbete att hamna i situationer som får dem att söka Herren. De måste leva efter sin religion, gå ut med rena hjärtan och oskyldiga händer och sedan förkunna evangeliet genom Guds makt som sänts ner från himlen. De ska inte befatta sig med synd, och när de återvänder ska de komma rena och oskyldiga, redo att möta de heliga med frimodighet (DBY, 325).

Om ni går ut på mission för att lättsinnigt förkunna evangeliet och titta på än det ena och än det andra och för att upptäcka vad som finns i världen, och inte har er uppmärksamhet helt – ja, jag vill säga helt – på Kristi kors, går ni ut och återvänder till ingen nytta. Gå ut fyllda av själsligt allvar och bär ut ert dyrbara utsäde, fyllda av Guds makt, och fyllda av tro till att bota de sjuka, till och med bara genom beröringen av er hand, och tillrättavisa och driv ut onda andar och få de fattiga bland människor att fröjda sig, så ska ni komma åter med jubel och bära era kärvar [se Psaltaren 126:5–6]. Ha uppmärksamheten på era missioner och arbeta ivrigt med att föra själar till Kristus (DBY, 325).

Helga dem, era nära och kära, åt Herren, Israels Gud, och lämna dem hemma. Och när ni är i England, eller bland andra nationer, oavsett var, och ber för era familjer, be för dem … utan att ta dem nära er, som om de vore i er kappsäck. Be för dem där de är. Ni måste känna att om de lever, så är det bra; om de dör, så är det bra; om jag dör, så är det bra; om jag lever, så är det bra, för vi tillhör Herren och ska snart mötas igen (DBY, 324).

Då människor åtnjuter andan i sina missioner och förstår sin kallelse och sin ställning inför Herren och folket, utgör det de lyckligaste delarna av deras liv (DBY, 328).

Jag hade bara rest en kort tid för att vittna för folket då jag lärde mig detta faktum, att man kan bevisa lärdomar från Bibeln till domedagen och det skulle bara övertyga människorna, men inte omvända dem. Man kan läsa Bibeln från Första Moseboken till Uppenbarelseboken och bevisa allt man lägger fram, men bara detta i sig har ingen makt att omvända människorna. Ingenting mindre än ett vittnesbörd genom den Helige Andens kraft ger dem ljus och kunskap – får dem att verkligen omvända sig. Ingenting mindre än detta duger. Ni har ofta hört mig säga att jag hellre skulle höra en äldste, antingen här eller i världen, tala enbart fem ord åtföljda av Guds makt. Dessa skulle uträtta mer gott än om man hörde långa predikningar utan Anden. Det är sant, och vi vet det (DBY, 330).

Om en person som går ut är noga med att logiskt bevisa allt han säger med hjälp av otaliga citat från uppenbarelserna och en annan som följer med honom genom den Helige Andens kraft kan säga, så säger Herren, och tala om vad människorna ska tro, vad de ska göra, hur de ska leva och lära dem att följa frälsningens principer, fastän han kanske inte kan lägga fram ett enda logiskt argument, fastän han kanske skakar av osäkerhet, men får sin styrka från Herren, som dessa män vanligtvis får, ska man undantagslöst finna att den som vittnar genom den Helige Andens kraft övertygar och vinner många fler av de ärliga och oförvitliga än den som bara lägger fram logiska argument (DBY, 330).

Diskussioner och argument har inte samma frälsande inflytande som då en äldste vittnar om sanningen såsom Herren uppenbarar den för honom genom Anden. Jag tror ni alla håller med mig om detta. Åtminstone är det min erfarenhet. Jag vill inte att ni ska tro att jag vill hindra äldsterna det minsta från att samla på alla argument de som försvar för sin religion vill framhålla. Inte heller vill jag hindra dem det minsta från att lära sig allt de kan om religioner och styrelsesätt. Ju mer kunskap äldsterna har desto bättre (DBY, 330).

Sanningens ande åstadkommer mer när det gäller att föra människor till ljus och kunskap än vackra ord (DBY, 333).

Förkunnaren behöver den Helige Andens kraft för att till varje hjärta kunna ge rätt budskap vid rätt tidpunkt och åhörarna behöver den Helige Anden för att kunna frambringa frukterna av Guds ord som förkunnats för dem, till hans ära [se L&F 50:17–22] (DBY, 333).

Ingen har någonsin hållit en predikan om evangeliet utom genom den Helige Andens gåva och kraft som sänts ner från himlen. Utan denna kraft finns det inget ljus i predikan (DBY, 333).

Om en äldste då han förkunnar evangeliet känner att han inte har kraft att förkunna liv och frälsning, och känner att han inte har makten och myndigheten att betjäna i förordningarna, som också ges genom Guds kraft, så känner han inte att han utför sin mission på ett hedersamt sätt, inte heller för människornas bästa eller för Guds rikes framåtskridande och ära. Av allt jag kan läsa, av allt jag kan förstå av uppenbarelserna från Gud till människan och av Andens uppenbarelser till mig, kan ingen människa med framgång förkunna evangeliet och tillhöra Guds folk, bli välsignad och erkänd av himlarna, med mindre än att han förkunnar med Guds kraft genom direkt uppenbarelse (DBY, 336).

Jag vill be om följande: att de äldster som återvänder från sina missioner anser sig vara på mission lika mycket här som i England eller någon annan del av världen (DBY, 328).

Vi kallar ofta bröderna att gå ut på mission och förkunna evangeliet, och de går ut och arbetar så troget som en människa kan, brinnande i anden, genom bön, genom handpåläggning, genom att förkunna för och lära människorna hur man blir frälst. Efter några år kommer de hem, kastar av sig rocken och hatten och säger: ”Nu får religionen vänta! Nu ska jag arbeta så att jag kan skaffa något åt mig själv och min familj.” Detta är mycket dåraktigt. Då en man kommit hem från en mission där han förkunnat evangeliet bör han vara lika beredd att komma fram till denna talarstol och predika som om han vore i England, Frankrike, Tyskland eller på havets öar. Och när han har varit hemma en vecka, en månad, ett år eller tio år, bör förkunnandets anda och evangeliets anda finnas inom honom likt en ström som flyter fram till folket i form av goda ord, lärdomar, principer och exempel. Om så inte är fallet uppfyller han inte sin mission (DBY, 328–329).

Kom hem fyllda av självförtroende, tro och stolthet. Förbli rena, från huvud till fot. Var renhjärtade. Annars kommer ni att komma hem nertyngda i anden och med bekymrad uppsyn och känna som om ni aldrig mer kan resa er (DBY, 328).

De trofasta äldster som har vittnat om detta verk för tusentals människor på kontinenterna och på havets öar kommer att få se frukterna av sitt arbete, oavsett om de har sagt fem ord eller tusentals. De kanske inte får se dessa frukter omedelbart och kanske inte, i många fall, förrän i tusenårsriket. Men verkan av deras vittnesbörd kommer att fortsätta från far till son (DBY, 329).

• President Young sade att då evangeliet skulle förkunnas för kungar och drottningar, skulle det ”framläggas på ett annat sätt än för de fattiga”. Varför påverkas olika människor av olika undervisningsmetoder? Hur kan vi anpassa våra undervisningsmetoder till olika människor utan att kompromissa med evangeliets sanningar?

• President Young sade att Herren skulle ”revolutionera dessa länder” vars lagar inte tillät att man undervisade om evangeliet. Hur håller denna profetia på att uppfyllas?

• Vem är enligt president Young ”värd att frälsa”? (Se också L&F 18:10–16.)

• Enligt president Young är varje man och kvinna i denna kyrka på mission. Vilka skyldigheter har vi? Vilka konkreta åtgärder har gett dig eller andra framgång i missionsarbetet? Vad har du lärt dig av ditt missionsarbete som hjälper dig att på ett bättre sätt inbjuda människor att komma till Kristus? (Se också Moroni 10:32.)

• President Young lärde att missionärerna ska vara fullständigt hängivna sin uppgift. Vad innebär detta, enligt vad du läst i detta kapitel?

• Vad lovade president Young dem som förkunnar evangeliet och förtröstar på Gud? Varför ska vi söka den Helige Andens sällskap då vi delar med oss av evangeliet?

• Varför är det viktigt att missionärerna är rena innan de påbörjar sin heltidsmission? Vad var president Youngs råd angående missionärernas ansvar att vara värdiga medan de verkar och när de återvänder hem?

• Varför ska missionärerna ha ”hela” sin uppmärksamhet på vår Frälsare, Jesus Kristus? Vad var president Youngs råd till heltidsmissionärer som försöker övervinna sin hemlängtan?

• Varför är missionärer som vittnar om evangeliet genom den Helige Andens kraft effektivare än de som bara undervisar med hjälp av logiska argument? Varför är ordstrider ett ineffektivt sätt att sprida evangeliet?

• Varför finns det inget ljus i en predikan som hålls av den som inte har den Helige Anden med sig?

• Vad lovade president Young dem som förkunnar evangeliet ”med Guds kraft genom direkt uppenbarelse” och som förtröstar på honom?

• Varför är det ”mycket dåraktigt” av missionärer att lägga religionen åt sidan när de kommer hem igen?

• Hur kan vi, då vi blivit avlösta från en kallelse, behålla ”förkunnandets anda och evangeliets anda … likt en ström som flyter fram till folket i form av goda ord, lärdomar, principer och exempel”?

• Vad lovade president Young trofasta missionärer som vittnar om Herrens verk?