Att stärka de heliga genom Andens gåvor

Evangeliets gåvor ges för att stärka tron hos de troende (DBY, l6l).

Man frågar oss om tecken följer dem som tror i våra dagar liksom i forna dagar. Vi svarar ”ja”. De blinda ser, de lama hoppar, de döva hör, profetians gåva är uppenbar, också helbrägdagörelsens gåva, uppenbarelsens gåva, tungomålsgåvan och gåvan att uttyda tungomål. Jesus sade att dessa tecken skulle följa dem som tror [se Markus 16:17]. I alla tidsåldrar, då den sanna kyrkan finns, har hans kyrka och rike alltid dessa tecken som följer dem som tror (DNSW, 19 maj 1868, 1).

Jag har redan sagt att Kristus har satt apostlar och profeter i sin kyrka. Han har också satt evangelister, herdar och lärare i sin kyrka – också andegåvorna, till exempel gåvan att tala olika språk, bota de sjuka, skilja mellan olika andar och flera andra gåvor. Jag vill nu fråga hela världen: Vem har fått uppenbarelse om att Herren har dragit in dessa ämbeten och gåvor i sin kyrka? Jag har inte fått det. Jag har fått uppenbarelse om att de ska finnas i kyrkan, och att det inte finns någon sann kyrka utan dem (DBY, 136).

Anta att ni lyder evangeliets förordningar, men inte talar i tungor i dag. Det gör inget. Anta att ni inte har profetians gåva. Det gör inget. Anta att ni inte får någon särskild gåva som föregåtts av ett dån som av en stormvind, som på pingstdagen. Det är inte särskilt nödvändigt att ni får det. På pingstdagen fanns det ett särskilt behov av det. Det var en synnerligen svår tid. En särskild och mäktig manifestation av den Allsmäktiges kraft var nödvändig för att öppna människornas ögon och låta dem veta att Jesus har betalat skulden och att de faktiskt korsfäst honom som, genom sin död, blivit världens Frälsare. Detta krävdes vid denna tidpunkt för att övertyga människorna (DBY, 161–162).

Tro. När man tror på evangeliets principer och förvärvar tro, som är en Guds gåva, ger han mer tro, lägger tro till tro. Han ger sina skapelser tro såsom gåva. Men de har en medfödd rättighet att tro att evangeliet är sant eller falskt (DBY, 154).

Helbrägdagörelsens gåva. Jag kan vittna om hundratals händelser då män, kvinnor och barn blivit botade genom Guds makt, genom handpåläggning. Och jag har sett många som varit nära döden resas upp och föras tillbaka från evighetens rand, och några vars andar faktiskt hade lämnat deras kroppar återvända igen. Jag vittnar om att jag har sett sjuka botade genom handpåläggning, enligt Frälsarens löfte (DBY, 162).

När jag lägger händerna på den som är sjuk, förväntar jag att Guds helande kraft och påverkan ska genomströmma mottagaren, så att sjukdomen ger med sig. Jag säger inte att jag botar alla som jag lägger händerna på, men många har blivit botade då jag använt mitt prästadöme (DBY, 162).

När vi är beredda, när vi är heliga redskap inför Herren, kan en ström av kraft från den Allsmäktige gå genom den som ger välsignelsen till mottagaren, och den sjuke blir frisk. Huvudvärken, febern eller något annat besvär måste ge vika (DBY, 162).

Man tillkallar mig ofta, fast jag bara går ibland, eftersom det är varje fars förmån om han är en äldste i Israel, att ha tro till att bota sin familj, lika mycket som det är min förmån att ha tro till att bota min familj. Om han inte gör det utnyttjar han inte sin förmån. Han kunde lika gärna be mig att hugga hans ved och försörja hans familj, för om han själv hade tro skulle han bespara mig besväret att lämna andra plikter för att uppfylla hans önskan (DBY, 163).

Om vi är sjuka och ber Herren att bota oss och att göra allt för oss som är nödvändigt att göra, kan jag, enligt vad jag förstår av frälsningens evangelium, lika gärna be Herren att få mitt vete och min majs att växa, utan att jag plöjer marken och sår utsädet. Det verkar följdriktigt att jag ska tillgripa varje botemedel som jag får kunskap om, och be min Fader i himlen, i Jesu Kristi namn, att helga detta sätt att bota min kropp (DBY, 163).

Men anta att vi färdades uppe bland bergen, … och en eller två blev sjuka, utan någonting som liknar medicin inom räckhåll, vad ska vi då göra? Enligt min tro ska vi be Herren Allsmäktig att … bota de sjuka. Det är vår förmån att göra det då vi inte kan skaffa något för att hjälpa oss själva. Då kan Herren och hans tjänare göra allt. Men det är min skyldighet att göra det, då jag har möjlighet därtill (DBY, 163).

Vi lägger händerna på de sjuka och vill att de ska bli botade, och ber Herren bota dem. Men vi kan inte alltid säga att han kommer att göra det (DBY, 162).

Profetia, uppenbarelse och kunskap. Varje man och kvinna kan vara en uppenbarare och ha Jesu vittnesbörd, som är profetians ande, och förutse Guds sinne och vilja angående dem, undvika det onda och välja det som är gott (DBY, 131).

Min erfarenhet är att varje man och kvinna som följer Jesu Kristi och hans apostlars lärdomar, som de står i Nya testamentet, kommer att få den Helige Anden … De kommer att veta sådant som är, som kommer att vara och som har varit. De kommer att förstå det som är i himlen, det som är på jorden och det som är under jorden, det som tillhör tiden och det som tillhör evigheten, allt efter sina olika kallelser och sin förmåga [se L&F 88:78–79] (DBY, 161).

Sök flitigt att få kunskap om Guds vilja. Hur kan ni få denna? Kunskap om sådant som gäller er själva som individer kan ni få direkt från Herren. Men i sådant som gäller kyrkans offentliga ärenden uppenbaras hans vilja genom den fastställda kanalen, och tillkännages genom de allmänna anvisningar ni får från bemyndigat håll (DBY, 136).

Om Herren, allhärskaren, för en högpräst eller för någon annan än kyrkans högste ledare skulle uppenbara sådant som är sant eller som har varit och kommer att vara, och visar honom detta folks framtid tjugofem år framåt i tiden, eller en ny lärosats som om fem, tio eller tjugo år kommer att bli en doktrin i denna kyrka och detta rike, men som ännu inte har uppenbarats för detta folk, och uppenbarar det för honom genom samma Ande, samme budbärare, samma röst, samma makt som gav uppenbarelser till Joseph då han levde, skulle det vara en välsignelse för den högprästen, eller personen. Men han får så gott som aldrig yppa det för en annan människa på jordens yta förrän Gud uppenbarar det genom rätt källa så att det blir alla kyrkans medlemmars egendom. Så om ni hör äldster säga att Gud genom kyrkans president inte uppenbarar det som de själva vet, och de berättar underbara ting, kan ni vanligtvis betrakta det som en Guds sanning att den uppenbarelse de fått, kommer från djävulen och inte från Gud. Om de hade fått den från rätt källa, skulle samma makt som gav den till dem ha visat att de måste behålla det som uppenbarats för sig själva. Och de skulle sällan ha en önskan att berätta om det för någon annan människa (DBY, 338).

Andra gåvor. Gåvan att kunna se med sina naturliga ögon är lika mycket en gåva som tungomålsgåvan. Herren har gett denna gåva och vi kan göra. som vi vill ifråga om seendet. Vi kan använda ögats syn till Guds ära eller till vårt eget fördärv.

Gåvan att kunna kommunicera med varandra är en Guds gåva, lika mycket som gåvan att kunna profetera, skilja mellan andar, tala olika tungomål, bota sjuka eller någon annan gåva. Men synförmågan, smaksinnet och talförmågan ges till så många att de inte ses som lika mirakulösa som de gåvor som nämns i evangeliet.

Vi kan använda dessa gåvor och alla andra gåvor som Gud har gett, till Guds pris och ära, för att tjäna honom, eller så kan vi använda dem för att vanära honom och hans verk … Dessa principer är riktiga med avseende på de gåvor som vi ges i en viss avsikt, att vi ska använda dem för att kunna hålla ut och bli upphöjda och för att den själ vi har fått inte ska få ett slut, utan bestå i all evighet.

Genom omsorgsfull tillämpning av de gåvor vi fått kan vi säkerställa uppståndelsen av den kropp vi nu har och som vår ande bor i. Och när den är uppstånden kommer den att göras ren och helig. Då kommer den att bestå i all evighet (DNW, 27 augusti 1856, 2).

Underverk, eller dessa enastående manifestationer av Guds kraft är inte till för de icke troende. De är till för att trösta de heliga och för att stärka och bekräfta tron hos dem som älskar, fruktar och tjänar Gud, och inte för dem som är utan tro (DBY, 341).

Ni har av mig fått tanken att det inte är de underverk som utförs inför en människas ögon som övertygar henne om att någon är av Gud eller av djävulen. Men om Herren vill att en person ska bota de sjuka, kan han göra det. Men är det för att övertyga de onda om att den som välsignar de sjuka är sänd från Gud? Nej, det är en välsignelse över de heliga, och de onda har inget med det att göra. Det tillkommer inte dem att höra talas om det. Det är till för de heliga. Det är särskilt till deras uppbyggelse, och bara deras (DBY, 340).

Evangelieplanen är så utformad att ett underverk för att få människor att tro bara skulle bli en förbannelse för dem. När ni hör människor berätta vad de har sett – att de har sett stora och mäktiga underverk – och att de inte kunde låta bli att tro, kom då ihåg att ”också de onda andarna tror … och darrar”, därför att de inte kan låta bli [se Jakobsbrevet 2:19]. När den gode herdens röst hörs, tror alla i hjärtat uppriktiga och tar emot den. Det är bra att uppleva något i själen, att se med sina andliga ögon och att känna med sin odödliga ande. Ingen som inte är en äktenskapsbrytare [se Matteus 12:39], en otuktig person, girig eller avgudadyrkare, kommer någonsin att begära ett underverk. Med andra ord kommer ingen god, ärlig människa någonsin att göra det (DBY, 340).

Män som säger sig ha sett det mesta, fått kunskap om och förstått det mesta, i denna kyrka, och som har vittnat inför stora församlingar, i Israels Guds namn, att de bland annat har sett Jesus, har varit just de som har lämnat detta rike, före andra som måste leva av tro [se Alma 32:21] (DBY, 342).

Guds försyn är ett under för den mänskliga familjen tills de förstår den. Det finns inga underverk, bara för dem som är okunniga. Ett underverk antas vara ett resultat utan en orsak, men något sådant finns inte. Det finns en orsak till varje resultat vi ser. Och om vi ser ett resultat utan att förstå orsaken kallar vi det underverk (DBY, 339).

Det är naturligt för mig att tro att om jag plöjer marken och sår vete i rätt tid så får jag skörda vete. Det är ett naturligt resultat. Det var precis så med de underverk som Jesus gjorde på jorden. Under bröllopet i Kana i Galileen [se Johannes 2:1–11], när man hade druckit upp allt vin, kom man till Frälsaren och frågade honom vad man skulle göra. Han sade till dem att fylla sina kärl med vatten, och när de hade gjort det öste de upp lite vatten och fann att det var vin. Jag tror det var riktigt vin. Jag tror inte att det gjordes efter den princip sådant görs i vår tid av onda människor, som, genom vad de kallar psykologi, elektrobiologi, mesmerism (en form av hypnos) osv påverkar människor och får dem att tro att vatten är vin och annat av liknande karaktär. Frälsaren förvandlade vattnet till vin. Han visste hur han skulle föra samman de nödvändiga beståndsdelarna för att ge vattnet vinets egenskaper. Beståndsdelarna finns runt omkring oss. Vi äter, dricker och andas dem och Jesus, som visste hur man för dem samman, utförde inget underverk utom i deras ögon som var okunniga om denna process. Det var detsamma med kvinnan som botades genom att röra vid tofsen på hans mantel [se Matteus 9:20–22]. Hon botades genom tro, men det var inget underverk för Jesus. Han förstod processen och i samma stund som hon rörde vid honom kände han, fastän folkmassan trängde på, bakifrån och framifrån och från båda sidorna, så att han knappt kunde ta sig fram genom den, att det hade gått ut kraft från honom, och frågade vem som rörde vid honom. Det var inget underverk för honom. Han hade makt över liv och död. Han hade makt att ge sitt liv och makt att sedan få det tillbaka [se Johannes 10:17–18]. Det är vad han säger, och vi måste tro det om vi tror på berättelsen om Frälsaren och apostlarnas uttalanden i Nya testamentet. Jesus hade denna makt i och av sig själv. Fadern gav det i arv till honom. Det var hans arv, och han hade makt att ge sitt liv och få det tillbaka. Han hade livets krafter inom sig och då han sade ”Lev” till enskilda personer, levde de (DBY, 340–341).

Om vi har tro till att känna att vi har makt över livets och dödens krafter, kan vi säga till sjukdomen: ”I Jesu namn: Gå bort! Och låt liv och hälsa från Gud komma in i personens kropp och ta bort sjukdomen”. Och vår tro kommer att åstadkomma detta genom handpåläggning, genom att vi betjänar i det heliga evangeliets förordningar (DBY, 342).

Vad är en hemlighet? Vi vet inte, det är obegripligt för oss. Med hemlighet menar vi här något som är dunkelt för oss. Det som blir känt upphör nämligen att vara en hemlighet, och allt som är känt kan vi också få kunskap om allt eftersom vi tillväxer i intelligens. Det som beständigt går över vår fattningsförmåga är en hemlighet (DBY, 338–339).

Om vi skulle undersöka saken noga skulle vi upptäcka att en mycket ringa del av det som angår riket någonsin uppenbarats, ens för lärjungarna. Om vi var beredda att skåda rikets hemligheter, som de finns hos Gud, skulle vi veta att bara en mycket liten del av dem har spritts bland människorna. Gud har genom sin Ande uppenbarat mycket för sitt folk, men i nästan varje fall har han omedelbart gömt synen för deras sinnen. Han låter sina tjänare för ett ögonblick skåda eviga ting, men snart är synen förbi och de är tillbaka till det vanliga, så att de kan lära sig att handla i tro, eller som aposteln uttrycker det, leva i tro, utan att se [se 2 Korinthierbrevet 5:7] (DBY, 339).

Lika fort som ni bevisar för er Gud att ni är värdiga att ta emot himmelrikets hemligheter, om det är vad ni vill kalla dem, att ni är fulla av tillit till Gud, att ni aldrig kommer att yppa något som Gud talar om för er, att ni aldrig för er nästa kommer att yppa det som inte borde yppas, så snart som ni bereder er för att bli anförtrodda det som hör Gud till, finns det hur mycket som helst att ge er [se Alma 26:22] (DBY, 93).

Bröder! Förkunna nu det som vi verkligen tror på, och när vi kommer till de läropunkter som vi inte har kunskap om, även om vi har goda skäl att tro på dem, även om vår livssyn lär oss att de är sanna, hoppa över dem och undervisa bara folket om det som vi vet (DBY, 338).

Om kyrkans medlemmar som har bott här i åratal bara lever värdiga att ta emot något, så har redan tillräckligt mycket förkunnats för att bereda dem för att gå in genom den trånga porten och in i det nya Jerusalem och vara beredda att åtnjuta de heliga änglarnas sällskap (DBY, 339).

Dessa är hemligheterna som tillhör Guds rike på jorden, att veta hur vi ska rena och helga oss själva, jorden på vilken vi står, luften vi andas, vattnet vi dricker, husen vi bor i och städerna som vi bygger, så att utomstående, när de kommer till vår trakt, kan känna ett helgat inflytande och erkänna en makt som för dem är främmande (DBY, 339).

Om ni säger att ni åstundar hemligheter, bud och uppenbarelser, svarar jag att det knappast går en sabbat utan att Jesu Kristi uppenbarelser utgjuts över er som kommer hit, liksom vatten på marken (DBY, 343).

• Vilka är Andens gåvor? Varför är det viktigt att de finns tillgängliga i Jesu Kristi återupprättade kyrka? (Se också 1 Korinthierbrevet 12:4–11; L&F 46:10–26.)

• Hur kan vi veta när Andens gåvor är uppenbara i vårt liv? Hur kan vi använda dem till att välsigna andra?

• Vilka har ansvaret att urskilja de andliga gåvorna och deras användning i kyrkan? (Se också L&F 46:27; 107:18.) Hur skiljer sig användandet av Andens gåvor i en kallelse i kyrkan från användandet av dessa gåvor för egen del eller i familjen?

• Vad är underverk? Vad är de till för?

• Vad innebär det att höra ”den gode herdens röst” och att ”känna med sin odödliga ande”? Hur kan underverk bekräfta vår tro och vårt vittnesbörd? Varför är Andens viskningar mer övertygande än uppseendeväckande kraftyttringar? Hur kan vi bli mer uppmärksamma på varje underverk i vårt liv? (Se också 2 Nephi 27:23; Ether 12:12.)

• Varför, enligt president Young, uppenbarar Gud ”en mycket ringa del av det som angår riket”? (Se också L&F 78:17–18.)

• Hur kan vi visa oss ”värdiga att ta emot hemligheterna”? (Se också L&F 76:5–10.)

• Vad är Guds rikes hemligheter, enligt president Young? (Se också L&F 84:19–22.) Hur kan det som för en person är en hemlighet för en annan vara en tydlig och enkel sanning? Varför är det ibland frestande att spekulera om det som vi inte känner till?

• o President Young sade: ”Det går knappast en sabbat utan att Jesu Kristi uppenbarelser utgjuts över er som kommer hit, liksom vatten på marken.” Hur kan vi bereda oss för att ta emot dessa uppenbarelser då vi tar sakramentet och helgar sabbatsdagen?