Andevärlden

Vart går man när man lägger ner detta kroppens tabernakel? Till andevärlden (DBY, 376).

Är de ogudaktiga andar som lämnar jordelivet och går till andevärlden, ogudaktiga också där? Ja (DNW, 27 augusti 1856, 3).

När anden lämnar kroppen … är den beredd att se, höra och förstå andliga ting … Kan man se andar i detta rum? Nej. Anta att Herren vidrörde era ögon så att ni kunde se. Skulle ni då kunna se andarna? Ja, lika tydligt som ni nu ser en kropp, liksom Elisas tjänare gjorde [se 2 Kungaboken 6:16–17]. Om Herren tillät det och det var hans vilja att ni skulle göra det, skulle ni kunna se andarna som har lämnat den här världen, lika tydligt som ni nu ser en kropp med era fysiska ögon (DBY, 376–377).

Jesus var den förste som gick och predikade för andarna i fängelset. Han hade ju nycklarna till frälsningens evangelium för dem. Dessa nycklar överlämnades till honom den dagen och stunden då han gick till andevärlden, och med dessa öppnade han frälsningens dörr för andarna i fängelset (DBY, 378).

Vi vill offra tillräckligt för att göra Guds vilja i att hjälpa dem framåtskrida som inte fått förmånen att höra evangeliet under jordelivet, av den enkla anledningen att de i andevärlden inte kan utföra förordningarna i Guds hus. De har gått igenom sina prövningar och kan inte personligen utföra förordningar till sina synders förlåtelse och för sin upphöjelse. Följaktligen måste de lita till att deras vänner, barn och barnbarn utför dessa åt dem, så att de kan lyftas upp till Guds celestiala rike (DBY, 406).

Jämför de människor på jorden som har hört evangeliet i vår tid, med de miljoner som aldrig har hört talas om det eller fått frälsningens nycklar sig givna, så ska ni genast förstå, liksom jag gör, att det finns ett mycket stort verk att utföra i andevärlden (DBY, 377).

Tänk alla miljoner människor som har levat och dött på jorden utan att höra evangeliet, utan rikets nycklar. De var inte redo för celestial härlighet och det fanns ingen makt som kunde förbereda dem utom detta prästadömes nycklar (DBY, 378).

Fader Smith [Joseph Smith d ä] och Carlos [Smith] och broder [Edward] Partridge, ja, och alla goda heliga, är lika upptagna i andevärlden som ni och jag är här. De kan se oss, men vi kan inte se dem, såvida inte våra ögon öppnas. Vad gör de där? De predikar, predikar hela tiden, och bereder vägen för oss att påskynda vårt arbete med att bygga tempel här och på andra platser (DBY, 378).

Varje trofast människas arbete kommer att fortsätta lika länge som Jesu arbete, tills allt som kan bli återlöst är återlöst och överlämnat till Fadern. Vi har ett stort arbete framför oss (DBY, 378).

När andarna som bor i kroppens tabernakel lämnar kroppen, går de direkt till andarnas värld. Vad för något? En församlad skara invånare där i anden, som umgås med varandra som man gör här? Ja, bröder, de är där tillsammans, och om de umgås och samlas i släkter och grupper som man gör här, är det deras privilegium. Otvivelaktigt ser, hör, samtalar och umgås de alltjämt mer eller mindre med varandra, både goda och onda. Om Israels äldster i denna tid går och predikar för andarna i fängelset, söker de upp dem, precis som våra äldster i köttet söker upp de ogudaktiga när de går och predikar för dem (DBY, 378).

När man är i andevärlden ser allting där lika naturligt ut som det gör nu. Andar kommer att vara bekanta med andar i andevärlden – kommer att samtala, se och kommunicera med varandra på alla de sätt och lika naturligt som här i köttet. Där, liksom här, kommer allting att vara naturligt, och man kommer att förstå det som man nu förstår saker och ting. Man kommer där att se att de andar vi talar om är verksamma, de sover inte. Och man kommer att upptäcka att de verkar av hela sin kraft, arbetar och strävar lika flitigt för att åstadkomma något som någon skulle göra i den här världen (DBY, 380).

Andarna är lika bekanta med andra andar som kropparna är med andra kroppar, fast andarna består av en så förfinad materia att man inte kan ta på dem med denna grövre organism. De går, samtalar och har sina möten. Och andarna hos goda män som Joseph och äldsterna, som har lämnat denna kyrka på jorden en tid för att verka i en annan sfär, samlar alla sina krafter och går från plats till plats och förkunnar evangeliet, och Joseph leder dem och säger: ”Fortsätt, mina bröder!” Och om de spärrar av er väg går ni fram och säger till dem att skingra sig. Ni har prästadömet och kan skingra dem, men om några av dem vill höra evangeliet, predikar ni för dem (DBY, 379).

Beträffande detta att skiljas från sina vänner och själv dö kan jag säga att jag varit tillräckligt nära att förstå evigheten för att vara tvungen att utöva mycket mer tro till att vilja leva än jag någonsin tidigare gjort. Glansen och härligheten i nästa rum är obeskrivlig. Det finns inga begränsningar där som gör att vi, då vi blir äldre, stöter emot saker och måste vara försiktiga så att vi inte faller omkull. Till och med våra ungdomar slår då och då i tårna och ramlar omkull. Men så annorlunda det är på andra sidan! Där förflyttar man sig lätt och fort som blixten. Om vi vill besöka Jerusalem, eller någon annan plats, och jag tror att vi kommer att få det om vi vill, så är vi där och beskådar dess gator. Om vi vill se Jerusalem som staden var på Frälsarens tid, eller om vi vill se Edens lustgård som den var då den hade skapats, så är vi där, och vi ser den som den existerade andligt, för den skapades först andligt och sedan timligt, och andligen finns den fortfarande. Och när vi är där kan vi beskåda jorden som den var i skapelsens gryning, och vi kan besöka vilken stad som helst som finns på jorden. Om vi vill förstå hur man bor här på de västra öarna, eller i Kina, så är vi där. I själva verket är vi som morgonljuset … Gud har uppenbarat en del om hur han förflyttar sig och om den makt han har, och blixten i verksamhet utgör en bra illustration av den Allsmäktiges förmåga (DBY, 380).

När vi kommer till andevärlden ska vi i viss mån besitta den makt han har. Här besväras vi ständigt av sjukdomar och krämpor av olika slag. I andevärlden är vi fria från allt detta och åtnjuter liv, härlighet och intelligens. Och Fadern kan tala till oss, Jesus kan tala till oss och änglarna kan tala till oss. Och vi ska ha gemenskap med de rättfärdiga och rena som finns i andevärlden fram till uppståndelsen (DBY, 380–381).

Anta då att en människa är ond i sitt hjärta, helt hemfallen åt ogudaktighet, och dör i detta tillstånd, så att hennes ande kommer till andevärlden inställd på det som är ont. Om vi å andra sidan använder all den förmåga Gud har gett oss till att utveckla våra talanger och bereda oss för att leva ett evigt liv, och graven tar emot vår kropp medan vi gör det, vilken benägenhet har då vår ande när vi kommer till nästa tillstånd? Den kommer att sträva efter att göra det som hör Gud till, bara i mycket större omfattning, och inhämta kunskap, utvecklas, tillväxa i nåd och i kunskap om sanningen (DBY, 379).

Om vi är trogna vår religion kommer de fallna andarna – Lucifer och den tredjedel av himmelens härskaror som följde honom samt de onda människors andar som levt på denna jord, alla dessa tillsammans – inte att ha någon makt över vår ande då vi kommer till andevärlden. Är inte detta en fördel? Jo. Återstoden av människobarnen är mer eller mindre underkastade dem och det är de på samma sätt som de var här i köttet (DBY, 379).

Här ska de trofasta förvillas och jagas av Satan, men då vi kommer till andevärlden är vi herrar över Satans makt och han kan inte plåga oss längre, och för mig är det nog att veta detta (DNW, 1 oktober 1856, 3).

Om någon döps till syndernas förlåtelse och dör kort därefter, är han inte omedelbart redo att åtnjuta en fullhet av den härlighet som lovats de trofasta i evangeliet. För han måste fostras medan han är i anden, på andra platser i Guds hus, och gå från sanning till sanning, från intelligens till intelligens, tills han är redo att på nytt ta emot sin kropp och inträda i Faderns och Sonens närhet. Vi kan inte inträda i den celestiala härligheten i vårt nuvarande tillstånd av okunnighet och mentalt mörker (DBY, 378–379).

Vi har fler vänner på andra sidan slöjan än på den här sidan, och de kommer att välkomna oss med ännu större glädje än vi någonsin välkomnats av våra föräldrar och vänner i den här världen. Och vi kommer att glädjas ännu mer då vi träffar dem än vi någonsin gjort då vi träffat en vän i det här livet. Och då ska vi fortsätta steg för steg, mot allt större glädje och från en intelligens och makt till en annan. Och vår lycka ska bli fullkomligare och än mer uppenbar då vi går framåt i livets ord och makt (DBY, 379–380).

Då vi går från detta tillstånd till nästa rum, som jag kallar det, kommer vi inte att stanna där. Vi kommer att fortsätta och göra allt gott vi kan, och betjäna och utföra förordningar för alla som vi får betjäna och utföra förordningar för, och sedan fortsätta till nästa, och till nästa, tills Herren ska kröna alla som har varit trofasta på den här jorden, och arbetet som gäller jorden är slutfört, och Frälsaren, som vi har hjälpt, har utfört sin uppgift, och jorden, med allt som hänför sig till den, överlämnas till Fadern. Då ska de trofasta motta sina välsignelser och kronor och deras arvedelar ska bestämmas och ges till dem, och de ska då fortsätta att tillväxa i herravälde och tillväxa i all evighet (DBY, 376).

• Vart går anden då kroppen dör? (Se också Alma 40:11–14.) Varför kan vi inte se och samtala med dem som är i andevärlden?

• Vad betyder det att Jesus ”öppnade frälsningens dörr för andarna i fängelset”? (Se också L&F 138; 1 Petrusbrevet 3:18–19.)

• Hur har evangeliet förkunnats i andevärlden sedan Kristus öppnade frälsningens dörrar där? (Se också L&F 138:30.)

• Om ingen av de förordningar som hänför sig till köttet utförs i andevärlden, varför förkunnar man då evangeliet för andarna där? (Se också L&F 138:58–59.) Vad kan vi göra för dem i andevärlden som inte har tagit emot frälsningens förordningar? Hur kan vi aktivt medverka i återlösningen av de döda, även om det inte finns ett tempel i vår närhet?

• Hur påverkar ditt liv i dödligheten ditt liv i andevärlden?

• Vad lärde president Young om livet i andevärlden? På vilket sätt kommer livet i andevärlden att likna jordelivet? På vilket sätt blir det annorlunda? Vad ser du mest fram emot i andevärlden?

• Vilket inflytande och vilken makt har Satan i andevärlden?

• Varför är den som nyss blivit döpt inte omedelbart redo att ta emot en fullhet av härlighet? Vad måste han eller hon göra för att bereda sig för denna välsignelse? Var kan det ske?