Att efterleva evangeliet

Vi … tar alla lagar, regler, förordningar och föreskrifter som finns i skrifterna och praktiserar dem så långt det är möjligt, och fortsätter sedan att lära och förbättra oss tills vi kan leva av varje ord som utgår ur Guds mun (DBY, 3).

Vi har livets och frälsningens evangelium till att göra dåliga människor goda och goda människor bättre (DBY, 6).

En besökare jag nyligen samtalade med, som var på väg tillbaka till östra staterna, sade: ”Anser ni som folk att ni är fullkomliga?” ”Åh, nej”, svarade jag, ”inte alls … Läran som vi har omfattat är fullkomlig, men vi själva har alla slags ofullkomligheter. Vi är inte fullkomliga, men evangeliet som vi predikar är avsett att fullkomliggöra medlemmarna så att de kan få en härlig uppståndelse och inträda i Faderns och Sonens närhet” (DBY, 7).

Medlemmarna kan inte ta emot lagarna i deras fullhet. Men de kan ta emot lite här och lite där, lite i dag och lite i morgon, lite mer nästa vecka och ytterligare lite mer nästa år, om de med klokhet förbättrar sig inom varje liten sak som de mottar. Om de inte gör det får de förbli i okunskap, och det ljus som Herren uppenbarar kommer att vara som mörker för dem, och himmelriket fortsätter utan dem. Det betyder att om vi vill ta vara på fullheten av den kunskap som Herren avser att uppenbara, lite i taget, för jordens invånare, måste vi förbättra oss inom varje liten sak som uppenbaras för oss (DBY, 4).

Jag … känner att jag hos de sista dagars heliga vill inskärpa att det är nödvändigt att vi noggrant tillämpar evangeliets principer i vårt liv, i vårt uppträdande, i allt vi säger och gör. Det krävs en total hängivenhet för att man ska kunna förbättra sig och få kunskap om sanningen som den är i Jesus Kristus. Häri ligger den absoluta fullkomligheten. Sådan var vår Frälsare, fastän bara en ringa del av det uppenbarades för folket, emedan de inte förmådde ta emot det. Allt som de var redo att ta emot gav han dem. Allt vi är redo att ta emot ger Herren oss. Allt jordens nationer är redo att ta emot förlänar han dem (DBY, 11–12).

Det står skrivet om Frälsaren i Bibeln att han nedsteg under allt på det att han skulle kunna höja sig över allt. Är det inte så med varje människa? Förvisso. Det är då i sin ordning att vi nedstiger under allt och tar oss upp gradvis, och lär oss litet i taget, tar emot ”rad efter rad, bud efter bud, litet här, litet där” [se Jesaja 28:9–10; L&F 98:12] (DBY, 60) tills vi kan nå in i evigheten och omfatta en fullhet av hans härlighet, fullkomlighet och makt (DBY, 3).

För Gud, och också för dem som förstår livets och frälsningens principer, prästadömet, sanningens orakel och Guds gåvor och kallelser till människobarnen, är det ingen skillnad på andligt och timligt arbete – allt är detsamma. Om jag gör min plikt, gör jag Guds vilja, vare sig jag predikar, ber eller arbetar med mina händer för att hederligt försörja mig. Vare sig jag är ute på åkern, i verkstaden eller bedriver affärsverksamhet, ja, var än plikten kallar, tjänar jag Gud lika mycket på en plats som en annan. Och så är det för alla, var och en på sin plats, inom sitt verksamhetsområde och i sin takt (DBY, 8).

I Guds sinne finns det ingenting sådant som att skilja på andligt och timligt, eller timligt och andligt. Ty de är ett i Herren [se L&F 29:34–35] (DBY, 13).

Allt som avser uppbyggandet av Herrens rike på jorden, vare sig det är att predika evangeliet eller bygga tempel till hans namn, har vi fått lära oss att betrakta som ett andligt arbete, även om det uppenbarligen behövs mänsklig fysisk styrka för att utföra det (DBY, 13).

Vi kan inte ens inträda i templet när det är byggt, och utföra de förordningar som ger andliga välsignelser, utan att utföra ett timligt arbete. Timliga förordningar måste utföras för att utverka de andliga välsignelser som den Högste har i beredskap för sina trofasta barn. Varje handling är först en timlig handling. Aposteln säger att tro kommer av att höra [se Romarbrevet 10:17]. Vad är det man bör höra för att få tro? Förkunnelsen av ordet. För detta måste vi ha en förkunnare. Och han eller hon är inte en osynlig ande, utan en fysisk, vanlig människa liksom vi själva, och underkastade samma livets regler. Att förkunna evangeliet är ett timligt arbete, och att tro på Herren Jesus Kristus är resultatet av ett timligt arbete. Dopet är ett timligt arbete, både för den som döps och den som döper. Jag är ett levande vittne om sanningen i detta påstående, för jag har gått så mina fötter har blivit ömma många gånger. Och jag har tagit ut mig genom att resa och predika för att människorna genom att höra ordet skulle få tro. De välsignelser vi så ivrigt åstundar kommer till oss genom att vi utför det kroppsarbete som krävs och sålunda bereder allt som är nödvändigt för att få de osynliga välsignelser Jehova har i beredskap för sina barn (DBY, 13–14).

Jesu Kristi evangelium är en praktisk religion som går att tillämpa på vardagslivets uppgifter, på den verklighet vi har (DBY, 12).

Principerna om evigheten och evig upphöjelse är till ingen nytta för oss såvida de inte förs fram på ett sådant sätt att vi kan förstå dem och tillämpa dem i vårt liv (DBY, 14).

Jag tillämpar evangeliet på människornas omständigheter nu (DBY, 8).

Den plan som ger trygghet och frid nu är den bästa att leva efter, och den bästa att dö efter. Det är den bästa för att göra affärer. Det är den bästa för lantbruk, för att bygga städer och tempel och den planen är Guds lag. Men den kräver strikt lydnad. Reglerna för vad som är rätt och fel och de normer som Gud har bestämt att människorna ska leva efter ger frid, tröst och lycka nu och evig glädje och upphöjelse. Men ingenting mindre än strikt lydnad till Guds lag kan åstadkomma detta (DBY, 8).

Ibland när jag tänker på att jag ska tala till er slår det mig att om jag bara skulle predika över ämnen som har att göra med en avlägsen framtid eller se tillbaka på förgången tid, skulle det otvivelaktigt tilltala och i hög grad intressera en del av mina åhörare. Men mitt omdöme och den intelligensens ande som finns inom mig säger mig att om jag gjorde det skulle medlemmarna inte kunna undervisas om sina vardagliga skyldigheter. Följaktligen känner jag mig inte manad att undervisa er om uppgifter som ska utföras om hundra år, utan vill hellre undervisa er om det som rör vårt vardagliga liv, så att vi lär oss det som gagnar oss under nuvarande omständigheter och kan lägga en grund för framtida lycka (DBY, 12).

Min uppgift bland medlemmarna är att undervisa dem med avseende på deras vardagliga liv. Jag antar att det är många här som för många år sedan hörde mig säga att jag brydde mig föga om vad som händer efter tusenårsriket. Äldsterna kan hålla långa föreläsningar om vad som hände på Adams tid, vad som ägde rum före skapelsen och vad som kommer att ske tusentals år framåt i tiden, ja, tala om saker som har ägt rum eller som kommer att äga rum, men som de inte vet något om, och som bara är tomt prat för folket. Men så undervisar inte jag. Min önskan är att undervisa medlemmarna om vad de bör göra nu, och lämna tusenårsriket därhän. Att lära dem att tjäna Gud och att bygga upp hans rike är min uppgift. Jag har undervisat om tro, omvändelse, dop till syndernas förlåtelse och handpåläggning för den Helige Andens gåva. Vi ska undervisas om det som gäller vårt vardagliga liv ur ett timligt perspektiv (DBY, 8–9).

Vi går inte ut på åkern för att plöja utan att ta vår religion med oss. Vi går inte in på ett kontor, bakom disken för att ge ut varor, in på ett räkenskapskontor eller någon annanstans för att sköta eller bedriva affärer utan att ta vår religion med oss. Om vi gör en resa med tåg eller åker på en liten utflykt måste vår Gud och vår religion vara med oss (DBY, 8).

Vi vill att de heliga ska tillväxa i godhet tills exempelvis våra lokförare är så ärliga och pålitliga att järnvägsbolaget säger: ”Ge oss en ’mormonäldste’ som lokförare. Då behöver ingen vara det minsta rädd för att åka, för om den lokföraren vet att det är fara å färde gör han allt han kan för att rädda livet på dem som han har ansvaret för.” Jag vill se våra äldster så redbara att detta bolag vill ha dem som maskinbyggare, väktare, lokförare, kamrerer och företagsledare. Om vi lever enligt vår religion och är värdiga benämningen sista dagars heliga, är vi just sådana män till vilka all sådan verksamhet kan anförtros utan risk. Om så inte är fallet, lever vi inte enligt vår religion (DBY, 232–233).

Vår religion omfattar människans alla handlingar och ord. Ingen bör handla med varor såvida han inte gör det i Gud. Ingen bör bruka jorden eller göra något annat om han inte gör det i Herren. Ingen rådsmedlem bör sitta och döma folket såvida han inte dömer i Herren och rättfärdigt och opartiskt skiljer mellan rätt och fel, sanning och villfarelse, ljus och mörker, rättvisa och orättvisa (DBY, 9).

Om vi läser Gamla testamentet och Nya testamentet noga upptäcker vi att de flesta av de uppenbarelser som gavs till människorna i forna dagar hade att göra med deras dagliga plikter. Vi följer samma väg. Uppenbarelserna som finns i Bibeln och Mormons bok är exempel för oss, och Läran och förbunden innehåller direkt uppenbarelse till denna kyrka. De är ett rättesnöre för oss och vi vill inte upphäva dem. Vi vill inte att de ska bli föråldrade och åsidosatta. Vi önskar fortsätta i uppenbarelserna från Herren Jesus Kristus dag för dag, och ständigt ha hans Ande hos oss. Om vi kan göra det, kommer vi inte längre att vandra i mörkret utan i livets ljus (DBY, 12).

Om vi vill åtnjuta Sions anda, måste vi leva för det. Vår religion är inte bara teori. Det är en praktisk religion som ska ge varje hjärta glädje nu (DBY, 12).

Arbetet med att bygga upp Sion är i varje avseende ett praktiskt arbete. Det är inte bara teori. En teoretisk religion är till föga nytta och välsignelse för någon människa. Att inneha en arvedel i Sion eller i Jerusalem bara i teorin, i fantasin, skulle vara detsamma som att inte ha någon arvedel alls. Det är nödvändigt att få ett kontrakt på arvedelen, att göra den praktisk, verklig och välsignelsebringande. Vi ska följaktligen inte nöja oss med en uteslutande teoretisk religion, utan också låta den vara praktisk, självrenande och självbärande, så att vi bevarar Guds kärlek inom oss och lever efter varje princip, efter varje lag och efter varje ord som ges till vår ledning (DBY, 12).

Så om jag i dag gör det som åligger mig att göra, och i morgon gör det som då kommer upp, och så vidare, kommer jag när evigheten infinner sig att vara redo att börja med det som hör evigheten till. Men jag kommer inte att vara redo för det verksamhetsfältet om jag inte kan göra det som nu är för handen. Ni måste alla lära er att göra detta (DBY, 11).

Själva ändamålet med vår existens här är att vi ska handskas med de jordiska elementen i den här världen och lägga jorden under oss och föröka de växter och djur som Gud har bestämt ska bo på den (DBY, 15).

Livet är till för oss, och det är vår skyldighet och vår förmån att ta emot det i dag och inte vänta på tusenårsriket. Låt oss utstaka en väg för att bli frälsta i dag och, när kvällen kommer, se tillbaka på dagens gärningar, omvända oss från våra synder om vi har några att omvända oss från, och be våra böner. Då kan vi gå till sängs och sova i frid till morgonen, stiga upp med tacksamhet mot Gud, börja den nya dagens arbete och sträva efter att leva hela dagen för Gud och ingen annan (DBY, 16).

Jag har ständigt försökt få detta folk att följa en kurs som får dem att klara sig själva, ta hand om sina fattiga, lama, halta och blinda, lyfta de okunniga från en situation där de inte har möjlighet att se världens sätt att tänka och handla och förstå det som är allmänt känt bland människobarnen, samla dem från alla väderstreck och göra dem till ett intelligent, framgångsrikt och självförsörjande folk (DBY, 16).

Det jag kämpar för, och har gjort i åratal, är att få medlemmarna att förstå att om de inte tar hand om sig själva blir de inte omhändertagna, att om vi inte lägger grunden till att skaffa mat och kläder och husrum åt oss själva kommer vi att förgås av hunger och av köld. Vi kan också lida under sommarhalvåret av solens strålar direkt mot våra nakna och oskyddade kroppar (DBY, 16–17).

Vilka förtjänar att få beröm? De människor som tar hand om sig själva eller de som alltid väntar sig att Herren ska hjälpa dem? Vi bör inte förvänta att Gud ska ge oss frukt om vi inte planterar träd. Inte heller bör vi be honom att rädda oss från hunger om vi inte plöjer och sår. Likaledes bör vi inte förvänta att Gud ska rädda oss från följderna av vår egen dårskap, olydnad och försumlighet (DBY, 293).

I stället för att fundera över vad Herren tänker göra för oss ska vi fråga vad vi kan göra för oss själva (DBY, 293).

Så länge som vi har bördig jord här i dalen och frön att sätta i jorden, behöver vi inte be Gud att förse oss med mat eller följa oss runt med en limpa och vädja till oss att äta av den. Han kommer inte att göra det, och det skulle inte jag heller göra om jag vore Herren. Vi kan försörja oss själva här. Och om vi kommer i den situationen att vi inte kan det, finns det tillräckligt med tid då för Herren att utföra ett under så att vi får mat (DBY, 294).

Om ni inte kan sörja för kroppens liv, hur kan ni då tro att ni har visdom att uppnå eviga liv? Gud har gett er ert liv – er kropp och ande – och har välsignat er med själsgåvor och därigenom lagt grunden till all kunskap, visdom och insikt, och all härlighet och eviga liv. Om ni inte har skaffat er förmågan att sörja för era medfödda behov, och för hustru och barn, vad har ni då med himmelska ting att skaffa? (DBY, 13.)

Se på er själva i er egenskap av hjälpföreningar i denna stad och överallt bland bergen. Se på era förutsättningar. Begrunda det och kom fram till huruvida ni vill sätta igång och upptäcka vilket inflytande ni har, och sedan använda detta inflytande för att göra gott och hjälpa de fattiga bland folket” (DNW, 17 augusti 1869, 3).

• o Varför undervisar Herren oss om evangeliets sanningar ”lite i dag och lite i morgon”? (Se också Jesaja 28:9–10; 2 Nephi 28:30; L&F 98:12.) Vad måste vi göra för att få en större del av evangeliets sanningar? (Se också Alma 12:9–11.) Vad skulle kunna hända om vi får mer sanning än vi är beredda att ta emot?

• Varför är det ibland alldeles nödvändigt att leva efter en princip i evangeliet för att kunna lära sig den? (Se också Johannes 7:17; L&F 93:28.)

• Hur sätter vi en gräns för vad Gud kan lära oss?

• President Young sade att det finns ”ingenting sådant som att skilja andligt och timligt åt”. Hur bör denna kunskap påverka vårt sätt att nalkas våra dagliga uppgifter?

• President Young lärde de heliga att tillämpa evangeliets principer på ett praktiskt sätt i sitt dagliga liv. Hur bör evangeliet påverka våra beslut om vår familj, vårt yrke och andra åligganden?

• Vad tror du att president Young menade då han sade att vi inte bör gå ”någonstans för att sköta eller bedriva affärer utan att ta vår religion med oss”? Hur kan vi ta vår religion med oss överallt och samtidigt vara lyhörda för andra människors tro? Hur kan vi förlita oss mer på att Anden ska hjälpa oss att ta vår religion med oss vart vi än går?

• Utöver missionsarbetet och tjänandet i kyrkan har vi ett ansvar i samhället. Vilket?

• Vad lärde president Young om vårt ansvar att ta hand om oss själva? Hur kan vi bli andligt, kunskapsmässigt, fysiskt, känslomässigt och ekonomiskt oberoende? Hur kan vi hjälpa andra att bli det?

• Varför är oberoende en viktig del av evangeliet?

• President Young talade om värdet och nödvändigheten av att försörja oss själva. Vilka välsignelser får vi då vi gör det? Under vilka omständigheter säger president Young att Herren kommer att ”utföra ett under så att vi får mat”?