KAPITEL 15

Lehis avkomlingar skall få evangeliet från icke-judarna i de sista dagarna — Israels insamling liknas vid ett olivträd vars naturliga grenar åter skall ympas in — Nephi uttyder synen om livets träd och talar om Guds rättvisa i att skilja de ogudaktiga från de rättfärdiga. Omkring 600–592 f Kr.

  Och det hände sig att sedan jag, Nephi, hade varit bortförd i Anden och sett allt detta återvände jag till min fars tält.

  Och det hände sig att jag såg mina bröder, och de tvistade med varandra om det som min far hade sagt till dem.

  Ty han sade dem i sanning mycket som var viktigt och som var svårt att aförstå om man inte frågade Herren. Och eftersom de hade förhärdade hjärtan vände de sig inte till Herren som de borde.

  Och nu var jag, Nephi, bedrövad på grund av deras hjärtans hårdhet och på grund av det jag hade sett och som jag visste oundvikligen måste ske på grund av människobarnens stora ogudaktighet.

  Och det hände sig att jag överväldigades på grund av min sorg, ty jag tyckte att min asorg var större än alla andra på grund av mitt folks bundergång, ty jag hade sett deras fall.

  Och det hände sig att sedan jag återfått min astyrka talade jag till mina bröder för att få veta orsaken till deras ordstrider.

  Och de sade: Se, vi förstår inte de ord vår far har talat om olivträdets naturliga grenar och även om icke-judarna.

  Och jag sade till dem: Har ni afrågat Herren?

  Och de sade till mig: Det har vi inte, ty Herren tillkännager inte något sådant för oss.

  10  Se, då sade jag till dem: Hur kommer det sig att ni inte lyder Herrens befallningar? Hur kommer det sig att ni vill förgås för era ahjärtans hårdhets skull?

  11  Kommer ni inte ihåg vad Herren har sagt: Om ni inte förhärdar era hjärtan utan aber till mig med tro och tror att ni skall få, och noggrant lyder mina befallningar, skall förvisso detta tillkännages för er.

  12  Se, jag säger er att genom Herrens Ande, som var i vår far, jämfördes Israels hus med ett olivträd. Och se, är inte vi avbrutna från Israels hus, och är inte vi en agren av Israels hus?

  13  Och det som vår far menar med de naturliga grenarnas inympning genom icke-judarnas fullhet är att i de sista dagarna, när våra avkomlingar har anedsjunkit i otro, ja, under många års tid och många släktled efter det att bMessias uppenbarat sig i köttet för människobarnen, då skall Messias cevangelium i sin fullhet komma till icke-judarna och från dicke-judarna till återstoden av våra avkomlingar.

  14  Och på den dagen skall återstoden av våra aavkomlingar veta att de är av Israels hus och att de är Herrens bförbundsfolk, och då skall de känna till och komma till ckunskap om sina förfäder och likaså till kunskap om sin Återlösares evangelium som gavs till deras fäder av honom. Ja, de skall komma till kunskap om sin Återlösare och varje del av hans lära så att de kan veta hur de kan komma till honom och bli frälsta.

  15  Och skall de då inte på den dagen glädjas och prisa sin evige Gud, sin aklippa och sin frälsning? Ja, skall de inte på den dagen ta emot styrka och näring från den sanna bvinstocken? Ja, skall de inte komma till Guds sanna fårahus?

  16  Se, jag säger er: Jo, de skall åter bli ihågkomna bland Israels hus, och eftersom de är en naturlig gren av olivträdet skall de aympas in i det sanna olivträdet.

  17  Och detta är vad vår far menar, och han menar att det inte skall ske förrän efter det att de blivit skingrade av icke-judarna, och han menar att det skall ske genom icke-judarna så att Herren skall kunna visa icke-judarna sin makt av just den anledningen att han skall aförkastas av judarna, eller av Israels hus.

  18  Således har vår far inte talat enbart om våra avkomlingar utan också om hela Israels hus och framhållit förbundet som skulle uppfyllas i de sista dagarna, det förbund som Herren slöt med vår fader Abraham med orden: Genom dina aavkomlingar skall jordens alla släkten bli välsignade.

  19  Och det hände sig att jag, Nephi, talade mycket till dem om dessa ting. Ja, jag talade till dem om judarnas aåterställelse i de sista dagarna.

  20  Och jag förklarade för dem aJesajas ord, som talade om judarnas eller om Israels hus återställelse, och sedan de återställts skulle de aldrig mer bringas på skam och inte heller skulle de åter skingras. Och det hände sig att jag talade många ord till mina bröder så att de blev lugnade och bödmjukade sig inför Herren.

  21  Och det hände sig att de åter talade till mig och sade: Vad betyder detta som vår far såg i en dröm? Vad betyder aträdet som han såg?

  22  Och jag sade till dem: Det var en sinnebild för alivets träd.

  23  Och de sade till mig: Vad betyder aledstången av järn som vår far såg och som ledde till trädet?

  24  Och jag sade till dem att det var aGuds ord och de som hörsammar Guds ord och bhåller fast vid det, de skall aldrig förgås. Inte heller skall cmotståndarensdfrestelser och brinnande epilar slå dem med blindhet för att leda dem till undergång.

  25  Därför uppmanade jag, Nephi, dem att age akt på Herrens ord. Ja, jag uppmanade dem med hela min själs kraft och med all den förmåga jag besatt att de skulle ge akt på Guds ord och komma ihåg att alltid lyda hans befallningar i allting.

  26  Och de sade till mig: Vad betyder afloden med vatten som vår far såg?

  27  Och jag sade till dem att avattnet som min far såg var borenhet. Men hans tankar var så uppslukade av annat att han inte såg orenheten i vattnet.

  28  Och jag sade till dem att den utgjorde en hemsk aavgrund som skilde de ogudaktiga från livets träd och likaså från Guds heliga.

  29  Och jag sade till dem att den var en sinnebild för det hemska ahelvete som ängeln sagt mig var berett för de ogudaktiga.

  30  Och jag sade till dem att vår far även såg att aGuds rättvisa också skilde de ogudaktiga från de rättfärdiga, och att dess sken var som skenet från en flammande eld som stiger upp till Gud i evigheters evighet och inte har något slut.

  31  Och de sade till mig: Betyder detta kroppens pina under aprövotidens dagar eller betyder det själens slutliga tillstånd efter den timliga kroppens bdöd, eller talas det här om de ting som är timliga?

  32  Och det hände sig att jag sade till dem att det var en sinnebild för både timliga och andliga ting, ty dagen skulle komma då de måste dömas för sina agärningar, ja, de gärningar som utförts av den timliga kroppen under deras prövotids dagar.

  33  Om de således skulle a i sin ogudaktighet måste de även bförskjutas i fråga om de andliga ting som tillhör rättfärdigheten. De måste därför föras fram inför Gud för att cdömas efter sina dgärningar. Och om deras gärningar har varit orena måste de själva nödvändigtvis vara eorena. Och om de är orena måste det nödvändigtvis vara så att de inte kan fvistas i Guds rike. Om så skedde måste ju även Guds rike bli orent.

  34  Men jag säger er att Guds rike inte är aorent och att inget orent kan komma in i Guds rike. Därför måste det nödvändigtvis finnas en oren plats beredd för det som är orent.

  35  Och det finns en plats beredd, ja, det hemska ahelvete som jag har talat om, och bdjävulen är den som bereder det. Därför är människosjälarnas slutliga tillstånd att vistas i Guds rike eller drivas ut på grund av den crättvisa som jag har talat om.

  36  Därför stöts de ogudaktiga bort från de rättfärdiga och även från det alivets träd vars frukt är högst bdyrbar och mer begärlig än alla andra frukter. Ja, och den är den cstörsta av alla dGuds gåvor. Och så talade jag till mina bröder. Amen.