KAPITEL 8

Lehi ser i en syn livets träd — Han äter av dess frukt och önskar att hans familj skall göra detsamma — Han ser en ledstång av järn, en trång och smal stig samt de mörkrets dimmor som omger människorna — Sariah, Nephi och Sam äter av frukten, men Laman och Lemuel vägrar. Omkring 600–592 f Kr.

  Och det hände sig att vi hade samlat ihop alla sorters frön av varje slag, såväl av all slags säd som av frön till all slags frukt.

  Och det hände sig att medan min far uppehöll sig i vildmarken talade han till oss och sade: Se, jag har adrömt en dröm, eller med andra ord, jag har sett en bsyn.

  Och se, tack vare det jag har sett har jag anledning att glädjas i Herren för aNephis skull och likaså för Sams, ty jag har anledning att tro att de och även många av deras avkomlingar kommer att bli frälsta.

  Men se, för er skull, aLaman och Lemuel, fruktar jag storligen, ty se, jag tyckte mig i min dröm se en mörk och dyster vildmark.

  Och det hände sig att jag såg en man, och han var klädd i en vit amantel. Och han kom och ställde sig framför mig.

  Och det hände sig att han talade till mig och sade att jag skulle följa honom.

  Och det hände sig att när jag följde honom såg jag att jag befann mig i en mörk och dyster ödemark.

  Och sedan jag hade färdats under många timmars tid i mörkret, började jag be till Herren att han skulle aförbarma sig över mig enligt sin överflödande och ömma barmhärtighet.

  Och det hände sig sedan jag hade bett till Herren att jag såg ett stort och vidsträckt afält.

  10  Och det hände sig att jag såg ett aträd vars bfrukt var begärlig eftersom den gjorde människan lycklig.

  11  Och det hände sig att jag gick fram och åt av dess afrukt. Och jag fann att den var mycket söt, sötare än allt annat jag någonsin tidigare smakat. Ja, och jag såg att dess frukt var vit, och dess bvithet överträffade allt jag någonsin hade sett.

  12  Och då jag åt av dess frukt fyllde den min själ med mycket stor aglädje. Därför började jag bönska att även min familj skulle äta därav, ty jag visste att den var mer cbegärlig än all annan frukt.

  13  Och då jag såg mig om för att kanske även upptäcka min familj såg jag en aflod med vatten. Och den rann fram nära det träd av vars frukt jag åt.

  14  Och jag tittade för att se varifrån den kom, och jag såg dess källa ett litet stycke därifrån. Och vid källan såg jag er mor Sariah och Sam och Nephi, och de stod som om de inte visste varthän de skulle gå.

  15  Och det hände sig att jag vinkade åt dem, och jag sade också till dem med hög röst att de skulle komma till mig och äta av frukten som var mer begärlig än all annan frukt.

  16  Och det hände sig att de kom till mig, och även de åt av frukten.

  17  Och det hände sig att jag önskade att även Laman och Lemuel skulle komma och äta av frukten, varför jag såg mot flodens källa för att om möjligt få syn på dem.

  18  Och det hände sig att jag såg dem, men de ville ainte komma till mig och äta av frukten.

  19  Och jag såg en aledstång av järn, och den sträckte sig längs flodens strand och ledde till trädet bredvid vilket jag stod.

  20  Och jag såg även en atrång och smal stig som gick längs ledstången av järn ända till trädet bredvid vilket jag stod. Och den gick också förbi källans ursprung till ett bfält som var stort och vidsträckt som om det hade varit en värld.

  21  Och jag såg otaliga människoskaror, ur vilka många trängde sig fram för att nå astigen som ledde till trädet bredvid vilket jag stod.

  22  Och det hände sig att de kom fram och började gå på stigen som ledde till trädet.

  23  Och det hände sig att en mörkrets adimma uppstod, ja, en mycket tät mörkrets dimma, så att de som börjat gå på stigen gick vilse så att de vandrade bort och gick förlorade.

  24  Och det hände sig att jag såg andra tränga sig fram, och de kom fram och grep tag i änden på ledstången av järn. Och de strävade framåt genom mörkrets dimma och klamrade sig fast vid ledstången av järn, ända till dess de kom fram och åt av aträdets frukt.

  25  Och sedan de hade ätit av trädets frukt såg de sig om som om de askämdes.

  26  Och även jag såg mig om och såg på andra sidan floden med vatten en stor och arymlig byggnad, och den stod liksom i luften, högt över marken.

  27  Och den var fylld med människor, både gamla och unga, både män och kvinnor, och deras sätt att klä sig var utsökt. Och de aföreföll håna och peka finger åt dem som hade kommit fram och som åt av frukten.

  28  Och sedan de hade asmakat på frukten bskämdes de på grund av dem som drev gäck med dem, och de cavföll och kom in på förbjudna stigar och gick förlorade.

  29  Och nu talar jag, Nephi, inte aalla min fars ord.

  30  Men för att skriva i korthet: Se, han såg andra skaror tränga sig fram. Och de kom och grep tag i änden på aledstången av järn, och de strävade framåt och höll ständigt fast vid ledstången av järn tills de kom fram och föll ned och åt av trädets frukt.

  31  Och han såg även andra askaror treva sig fram mot den stora och rymliga byggnaden.

  32  Och det hände sig att många drunknade i akällans djup, och många försvann ur hans åsyn och vandrade på främmande vägar.

  33  Och stor var skaran som gick in i den främmande byggnaden. Och sedan de kommit in i byggnaden pekade de ahånfullt finger åt mig och även åt dem som åt av frukten. Men vi gav inte akt på dem.

  34  Detta är min fars ord: Ty alla som agav akt på dem hade avfallit.

  35  Och aLaman och Lemuel åt inte av frukten, sade min far.

  36  Och det hände sig att sedan min far hade talat alla orden beträffande sin dröm eller syn, och de var många, sade han till oss att han på grund av det han sett i en syn var mycket ängslig för Lamans och Lemuels skull, ja, han fruktade att de skulle bli förskjutna från Herrens närhet.

  37  Och han förmanade dem sedan med en ömsint aförälders hela känsla att de skulle hörsamma hans ord, så att Herren kanske skulle vara barmhärtig mot dem och inte förskjuta dem. Ja, min far predikade för dem.

  38  Och sedan han hade predikat för dem och även profeterat för dem om många ting, sade han till dem att de skulle lyda Herrens befallningar. Och sedan slutade han tala till dem.