KAPITEL 26

Ammon gläds i Herren — De trofasta styrks av Herren och får kunskap — Genom tro kan människor bringa tusentals själar till omvändelse — Gud har all makt och förstår allting. Omkring 90–77 f Kr.

  Och detta är nu Ammons ord till sina bröder, vilka lyder sålunda: Mina bröder och mina medtjänare, se, jag säger er: Hur stor orsak har vi inte att glädjas! Ty kunde vi ha trott, när vi alämnade Zarahemlas land, att Gud skulle ge oss så stora välsignelser?

  Och nu frågar jag: Vilka stora välsignelser har han skänkt oss? Kan ni säga det?

  Se, jag skall svara åt er. Ty våra bröder lamaniterna var i mörker, ja, i den mörkaste avgrund, men se hur amånga av dem som förmåtts att se Guds förunderliga ljus! Och detta är den välsignelse som förlänats oss, att vi har gjorts till bredskap i Guds händer att åstadkomma detta stora verk.

  Se, atusentals av dem gläder sig och har förts in i Guds fårahus.

  Se, afältet var moget, och välsignade är ni, eftersom ni svingade bskäran och skördade av alla krafter, ja, hela dagen lång arbetade ni. Och se på antalet av era ckärvar! Och de skall samlas in i ladorna så att de inte går förlorade.

  Ja, de skall inte slås ned av stormen på den yttersta dagen. Ja, inte heller skall de sönderslitas av virvelvindar, utan när astormen kommer skall de vara samlade på sin plats så att stormen inte tränger in till dem. Ja, inte heller skall de drivas av våldsamma vindar varthelst fienden behagar föra dem.

  Men se, de är i askördens Herres händer, och de är hans, och han skall buppresa dem på den yttersta dagen.

  Välsignat vare vår Guds namn! Låt oss asjunga hans lov, ja, låt oss btacka hans heliga namn, ty han utövar för evigt rättfärdighet.

  Ty om vi inte hade kommit upp från Zarahemlas land skulle dessa våra högt älskade bröder, som så högt har älskat oss, ännu ha plågats av ahat mot oss, ja, och de skulle även ha varit främlingar för Gud.

  10  Och det hände sig att när Ammon hade sagt dessa ord tillrättavisade hans bror Aron honom och sade: Ammon, jag fruktar att din glädje förleder dig till skryt.

  11  Men Ammon sade till honom: Jag askryter inte över min egen styrka, inte heller över min egen visdom. Men se, min bglädje är full, ja, mitt hjärta är fyllt till brädden av glädje, och jag vill fröjda mig i min Gud.

  12  Ja, jag vet att jag är ingenting. Till min styrka är jag svag, därför vill jag inte askryta över mig själv, utan jag vill skryta över min Gud, ty i hans bkraft kan jag göra allting. Ja se, många mäktiga underverk har vi gjort i detta land, för vilka vi skall prisa hans namn för evigt.

  13  Se, hur många tusen av våra bröder har han inte löst från ahelvetets kval. Och det har fått dem att bbesjunga den återlösande kärleken, och detta tack vare hans ords kraft som är i oss. Har vi därför inte stor orsak att fröjda oss?

  14  Jo, vi har skäl att prisa honom för evigt, ty han är den allrahögste Guden och har löst våra bröder från helvetets akedjor.

  15  Ja, de var omslutna av evigt mörker och undergång. Men se, han förde dem till sitt eviga aljus, ja, till evig frälsning, och de är omslutna av hans kärleks ojämförliga frikostighet. Ja, och vi har varit redskap i hans händer till att utföra detta stora och förunderliga verk.

  16  Låt oss därför ajubla, ja, vi skall bglädjas i Herren. Ja, vi skall fröjda oss, ty vår glädje är full. Ja, vi skall prisa vår Gud för evigt. Se, vem kan glädjas för mycket i Herren? Ja, vem kan säga för mycket om hans stora makt och om hans cbarmhärtighet och om hans tålamod med människobarnen? Se, jag säger er att jag inte kan uttrycka ens det minsta av det jag känner.

  17  Vem kunde ha trott att vår Gud skulle vara så barmhärtig att han skulle rycka oss ur vårt hemska, syndiga och vanhelgade tillstånd?

  18  Se, vi gick ut i vrede med väldiga hotelser om att aförgöra hans kyrka.

  19  O, varför överlämnade han då oss inte till en hemsk undergång, ja, varför lät han inte sin rättvisas svärd drabba oss och döma oss till evig förtvivlan?

  20  O, min själ nästan förgås vid tanken. Se, han utövade inte sin rättvisa på oss, utan i sin stora barmhärtighet har han fört oss över dödens och eländets eviga aavgrund, ja, till våra själars frälsning.

  21  Och se, mina bröder, var finns nu den anaturliga människa som förstår detta? Jag säger er att det finns ingen som bförstår detta utom den ångerfulle.

  22  Ja, den som aomvänder sig och utövar btro och som gör goda gärningar och alltid ber utan uppehåll — honom skall det bli givet att känna Guds chemligheter. Ja, honom skall bli givet att uppenbara sådant som aldrig har uppenbarats, ja, honom skall bli givet att föra själar i tusental till omvändelse, på samma sätt som det har blivit oss givet att föra dessa våra bröder till omvändelse.

  23  Kommer ni nu ihåg, mina bröder, att vi sade till våra bröder i Zarahemlas land: Vi går upp till Nephis land för att predika för våra bröder lamaniterna, och att de hånskrattade åt oss?

  24  Ty de sade till oss: Tror ni att ni kan bringa lamaniterna till kunskapen om sanningen? Tror ni att ni kan övertyga lamaniterna om falskheten i deras fäders atraditioner då de är ett så bstyvnackat folk, vars hjärtan har sin lust i blodsutgjutelse, vars dagar ägnats åt grövsta ondska, vars vägar från begynnelsen har varit en överträdares vägar? Nu mina bröder, ni kommer ihåg att det var sådana ord de talade.

  25  Och dessutom sade de: Låt oss ta till vapen mot dem, så att vi förgör dem och får bort deras ondska ur landet så att de inte besegrar oss och förgör oss.

  26  Men se, mina älskade bröder, vi kom ut i vildmarken, inte i avsikt att förgöra våra bröder utan i avsikt att om möjligt frälsa några få av deras själar.

  27  Och när våra hjärtan var nedslagna och vi stod i begrepp att vända tillbaka, se, då atröstade Herren oss och sade: Gå ut bland era bröder lamaniterna och uthärda btålmodigt era clidanden, och jag skall ge er framgång.

  28  Och se, nu har vi kommit, och vi har gått ut ibland dem. Och vi har varit tålmodiga i vårt lidande, och vi har utstått varje försakelse. Ja, vi har vandrat från hus till hus och förlitat oss på världens barmhärtighet — inte enbart på världens barmhärtighet utan på Guds barmhärtighet.

  29  Och vi har gått in i deras hus och undervisat dem, och vi har undervisat dem på deras gator. Ja, och vi har undervisat dem på deras höjder, och vi har även gått in i deras tempel och deras synagogor och undervisat dem. Och vi har blivit utdrivna och hånade och bespottade och slagna på kinden. Och vi har blivit stenade och gripna och bundna med starka rep och kastade i fängelse. Och genom Guds makt och visdom har vi åter blivit befriade.

  30  Och vi har utstått alla slags lidanden, och allt detta för att om möjligt bli medel till att kunna frälsa någon själ, och vi ansåg att vår aglädje skulle vara fullkomlig om vi möjligen kunde bli medlet till att frälsa någon.

  31  Se, vi kan nu lyfta blicken och se frukterna av vårt arbete, och är de få? Jag säger er: Nej, de är amånga. Ja, och vi kan se deras uppriktighet på grund av deras kärlek till sina bröder och även till oss.

  32  Ty se, de skulle hellre aoffra sina liv än ta livet av sin fiende, och de har bgrävt ned sina krigsvapen djupt i jorden på grund av sin kärlek till sina bröder.

  33  Och se, nu säger jag till er: Har det funnits så stor kärlek i hela landet? Se, jag säger er: Nej, det har det inte, inte ens bland nephiterna.

  34  Ty se, de ville gripa till vapen mot sina bröder, de ville inte låta sig dräpas. Men se så många av dessa som har lagt ned sina liv. Och vi vet att de har gått till sin Gud för sin kärleks skull och för sin avsky för synden.

  35  Har vi nu inte skäl att fröjda oss? Jo, jag säger er: Det har aldrig sedan världens begynnelse funnits människor som har haft så stor anledning att fröjda sig som vi. Ja, min glädje hänför mig så att jag till och med skryter över min Gud, ty han har all amakt, all visdom och all insikt. Han bförstår allting och han är en cbarmhärtig varelse, ja, till frälsning för dem som omvänder sig och tror på hans namn.

  36  Om nu detta är att skryta, ja, då vill jag skryta. Ty detta är mitt liv och mitt ljus, min glädje och min frälsning och min återlösning från evigt elände. Ja, välsignat är min Guds namn, han som har kommit ihåg detta folk som är en agren av Israels träd och som har varit skilt från sin stam i ett främmande land. Ja, jag säger: Välsignat är min Guds namn, han som har kommit ihåg oss bvandringsmän i ett främmande land.

  37  Nu mina bröder, ser vi att Gud kommer ihåg alla afolk, i vilket land de än må befinna sig. Ja, han räknar sitt folk, och hans innerliga barmhärtighet omfattar hela jorden. Detta är nu min glädje och min stora tacksägelse. Ja, och jag vill tacka min Gud för evigt. Amen.