Almas befallningar till sin son Shiblon.
Omfattar kapitel 38.

KAPITEL 38

Shiblon förföljdes för rättfärdighetens skull — Frälsningen är i Kristus, som är världens liv och ljus — Tygla alla dina lidelser. Omkring 74 f Kr.

  Min son, låna ditt öra åt mina ord, ty jag säger till dig, liksom jag sade till Helaman, att i den mån som du håller Guds bud skall du få framgång i landet, och i den mån som du inte håller Guds bud skall du avskäras från hans närhet.

  Och nu, min son, tror jag att jag skall få stor glädje av dig tack vare din ståndaktighet och din trofasthet mot Gud. Ja, eftersom du i din ungdom har börjat söka efter Herren, din Gud, hoppas jag att du skall afortsätta med att hålla hans bud, ty välsignad är den som bhåller ut intill änden.

  Jag säger dig, min son, att jag redan har haft stor glädje av dig tack vare din trofasthet och din noggrannhet och ditt tålamod och din långmodighet bland det azoramitiska folket.

  Ty jag vet att du var i bojor. Ja, och jag vet även att du blev stenad för ordets skull. Och du uthärdade allt detta med atålamod eftersom Herren var bmed dig, och du vet nu att Herren befriade dig.

  Och nu, min son Shiblon, vill jag att du kommer ihåg att i den mån som du sätter din alit till Gud, i samma grad skall du bli bbefriad från dina prövningar, dina cbesvärligheter och dina lidanden, och du skall bli upphöjd på den yttersta dagen.

  Min son, jag vill nu inte att du skall tro att jag vet detta av mig själv, utan det är Guds Ande som bor i mig som kungör detta för mig. Ty om jag inte hade blivit afödd av Gud skulle jag inte ha känt till dessa ting.

  Men se, Herren sände i sin stora barmhärtighet sin aängel att förkunna för mig att jag måste upphöra med bförödelsens verk bland hans folk. Ja, och jag har sett en ängel ansikte mot ansikte, och han talade med mig, och hans röst var som åska, och den skakade hela jorden.

  Och det hände sig att jag i tre dagar och tre nätter befann mig i den bittraste smärta och själsångest, och inte förrän jag ropade till Herren Jesus Kristus om barmhärtighet fick jag aförlåtelse för mina synder. Men se, jag ropade till honom, och jag fick frid i min själ.

  Och nu har jag sagt dig detta, min son, för att du må lära visdom, för att du må lära av mig att det ainte finns någon annan väg eller något annat sätt för människan att bli frälst än i och genom Kristus. Se, han är bvärldens liv och ljus. Se, han är sanningens och rättfärdighetens ord.

  10  Och eftersom du nu har börjat undervisa om ordet så vill jag att du fortsätter att undervisa, och jag önskar att du skall vara flitig och måttlig i allt.

  11  Se till att du inte förhäver dig i högmod, ja, se till att du inte askryter, vare sig med din egen visdom eller med din stora styrka.

  12  Var frimodig, men inte överlägsen. Och se även till att du tyglar alla dina lidelser så att du kan fyllas med kärlek. Se till att du avhåller dig från lättja.

  13  Be inte så som zoramiterna ber, ty du har sett att de ber för att höras av människor och prisas för sin visdom.

  14  Säg inte: O Gud, jag tackar dig för att vi är abättre än våra bröder, utan säg hellre: O Herre, förlåt min bovärdighet och kom ihåg mina bröder i barmhärtighet — ja, erkänn alltid din ovärdighet inför Gud.

  15  Och må Herren välsigna din själ och ta emot dig på den yttersta dagen i sitt rike, för att låta dig sitta ned i frid. Gå nu, min son, och lär detta folk ordet. Var allvarlig. Min son, farväl.