KAPITEL 40

Kristus åstadkommer alla människors uppståndelse — De rättfärdiga döda går till paradiset och de ogudaktiga till det yttersta mörkret för att invänta dagen för sin uppståndelse — Allt skall återställas till sin rätta och fullkomliga form i uppståndelsen. Omkring 74 f Kr.

  Nu min son, har jag något mera att säga dig, ty jag märker att du är orolig till sinnes när det gäller de dödas uppståndelse.

  Se, jag säger dig att ingen uppståndelse skall ske — eller jag vill med andra ord säga att detta dödliga inte ikläder sig aodödlighet, att detta förgängliga inte bikläder sig oförgänglighet — cförrän efter Kristi ankomst.

  Se, han åstadkommer de dödas auppståndelse. Men se, min son, uppståndelsen sker inte än. Nu avslöjar jag en hemlighet för dig, men det finns många bhemligheter som är cundanhållna så att ingen annan än Gud själv känner dem. Men jag visar dig en, som jag flitigt har bett Gud att få veta något om — nämligen uppståndelsen.

  Se, det finns en tid bestämd då alla skall auppstå från de döda. Men när den tiden kommer vet ingen. Endast Gud vet den bestämda tiden.

  Om det nu blir endast en gång eller en aandra gång eller en tredje gång som människor skall uppstå från de döda betyder inget, ty Gud bvet allt detta, och det räcker för mig att veta att det är så — att en tid är bestämd då alla skall uppstå från de döda.

  Nu måste det nödvändigtvis finnas en tidrymd mellan tiden för döden och tiden för uppståndelsen.

  Och nu frågar jag vad det blir av människornas asjälar från tiden för döden till den tid som bestämts för uppståndelsen.

  Och om det finns mer än en tid bestämd för människorna att uppstå betyder inget, ty alla dör inte samtidigt, och detta betyder inget. Allt är som en dag för Gud, och tid utmäts bara åt människor.

  Därför finns det en tid bestämd för människorna då de skall uppstå från de döda, och det finns en tidrymd mellan tiden för döden och uppståndelsen. Och nu är det angående denna tidrymd, och vad som händer med människornas själar då, som jag flitigt har bett Herren att få veta något om. Och detta är det som jag vet.

  10  Och när tiden kommer då alla skall uppstå, då skall de veta att Gud känner alla de för människorna bestämda atidpunkterna.

  11  Och beträffande själens tillstånd mellan adöden och uppståndelsen: Se, det har tillkännagivits för mig av en ängel att alla människors andar, så snart de skiljs från den dödliga kroppen, ja, alla människornas andar, vare sig de är goda eller onda, tas bhem till den Gud som gav dem liv.

  12  Och då skall det ske att deras andar som är rättfärdiga tas emot i ett alyckotillstånd som kallas bparadis, ett cvilotillstånd, ett dfridstillstånd, där de skall vila sig från alla sina besvärligheter och från all möda och sorg.

  13  Och då skall det ske att de ogudaktigas andar, ja, de som är onda — ty se, de har ingen del eller lott av Herrens Ande, ty se, de valde onda gärningar hellre än goda. Därför inträdde djävulens ande i dem och tog deras hydda i besittning — och dessa skall drivas ut i det yttersta amörkret. Där skall vara bgråt, klagan och tandagnisslan, och detta för deras egen ondskas skull eftersom de leds som fångar av djävulens vilja.

  14  Detta är nu de aogudaktigas själstillstånd, ja, mörker och ett tillstånd av hemsk och bfruktansvärd väntan på att Guds vredes brinnande förbittring skall drabba dem. Så förblir de i detta ctillstånd, liksom de rättfärdiga i paradiset, fram till tiden för sin uppståndelse.

  15  Nu finns det några som har trott att detta själens tillstånd av lycka eller detta tillstånd av elände före uppståndelsen var en första uppståndelse. Ja, jag medger att det kan kallas en uppståndelse, denna andens eller själens uppväckelse och dess överlämnande till lycka eller elände, enligt de ord som har talats.

  16  Och se, vidare har det talats om att det blir en aförstabuppståndelse, en uppståndelse för alla dem som har levt eller som lever eller som kommer att leva fram till tiden för Kristi uppståndelse från de döda.

  17  Nu tror vi inte att denna första uppståndelse, som det på detta sätt talas om, kan vara själarnas uppståndelse och deras aöverlämnande till lycka eller elände. Du får inte tro att detta är vad det betyder.

  18  Se, jag säger dig: Nej, utan det betyder själens återförening med kroppen för dem som har levt från Adams dagar fram till aKristi uppståndelse.

  19  Och huruvida alla deras själar och kroppar som omtalats skall återförenas samtidigt, de ogudaktiga såväl som de rättfärdiga, säger jag inte. Må det vara nog sagt att alla skall komma fram, eller med andra ord: Deras uppståndelse äger rum aföre deras uppståndelse som dör efter Kristi uppståndelse.

  20  Nu, min son, säger jag inte att deras uppståndelse sker vid Kristi uppståndelse. Men se, det är min åsikt att de rättfärdigas själar och kroppar skall återförenas vid Kristi uppståndelse och hans ahimmelsfärd.

  21  Men huruvida det sker vid hans uppståndelse eller därefter säger jag inte, men så mycket säger jag, att det finns en atidrymd mellan döden och kroppens uppståndelse, ett tillstånd då själen befinner sig i blycka eller i celände intill den av Gud bestämda tiden då de döda skall komma fram och återförenas till själ och kropp och dställas inför Gud och dömas efter sina gärningar.

  22  Ja, detta åstadkommer återställelsen av det som har talats genom profeternas mun.

  23  aSjälen skall båterställas till ckroppen och kroppen till själen, ja, varje lem och led skall återställas till sin kropp. Ja, inte ens ett huvudhår skall gå förlorat, utan allt skall återställas till sin rätta och fullkomliga form.

  24  Och nu, min son, detta är den återställelse om vilken profeternas mun har atalat.

  25  Och då skall de rättfärdiga lysa i Guds rike.

  26  Men se, en hemsk adöd drabbar de ogudaktiga, ty de dör i fråga om det som hör rättfärdigheten till, ty de är orena, och inget borent kan ärva Guds rike. I stället drivs de ut och överlämnas till att äta frukterna av sina verk eller sina gärningar, som har varit onda, och de dricker bottensatsen ur en bitter bägare.