KAPITEL 42

Dödligheten är en prövotid för att människan skall kunna omvända sig och tjäna Gud — Fallet medförde timlig och andlig död för hela människosläktet — Återlösning kommer genom omvändelse — Gud själv sonar världens synder — Barmhärtigheten är till för dem som omvänder sig — Alla andra underkastas Guds rättvisa — Barmhärtigheten kommer tack vare försoningen — Endast de sant ångerfulla blir frälsta. Omkring 74 f Kr.

  Och nu, min son, märker jag att det finns något mer som oroar ditt sinne, något som du inte förstår, vilket rör aGuds rättvisa i bestraffningen av syndaren. Ty du försöker intala dig att det är orättvist att syndaren skall överlämnas till ett tillstånd av elände.

  Se, min son, jag skall förklara detta för dig. Ty se, sedan Herren Gud asänt bort våra första föräldrar från bEdens lustgård för att bruka jorden varifrån de blev tagna — ja, han drev ut människan och satte sedan vid östliga änden av Edens lustgård ckeruber och ett flammande svärd som svängde åt alla håll för att bevaka dlivets träd —

  ser vi nu att människan hade blivit som Gud, med kunskap om gott och ont. Och för att hon inte skulle räcka ut sin hand och även ta av livets träd och äta och leva för evigt satte Herren Gud keruber och det flammande svärdet, för att hon inte skulle äta av frukten —

  Och sålunda ser vi att människan fick en tid till att omvända sig, ja, en aprövotid, en tid till att omvända sig och tjäna Gud.

  Ty se, om Adam genast hade räckt ut sin hand och ätit av livets träd skulle han ha levt för evigt enligt Guds ord, och inte ha haft någon tid till omvändelse. Ja, och dessutom skulle Guds ord ha varit utan verkan, och den stora frälsningsplanen skulle ha omintetgjorts.

  Men se, det var bestämt att människorna skulle a — och liksom de avskars från livets träd skulle de ryckas bort från jordens yta — och människan gick för evigt förlorad, ja, de blev bfallna människor.

  Och nu ser du av detta att våra första föräldrar aavskars från Herrens närhet i både timlig och andlig mening. Och sålunda ser vi att de lämnades att följa sin egen bvilja.

  Och se, det var inte lämpligt att människan skulle befrias från denna timliga död, ty det skulle ha omintetgjort den stora alycksalighetsplanen.

  Och eftersom själen aldrig kan dö och afallet hade utsatt hela människosläktet för en andlig död såväl som en timlig, det vill säga att de avskars från Herrens närhet, var det nödvändigt att människosläktet skulle befrias från denna andliga död.

  10  Ja, eftersom de hade blivit aköttsliga, sinnliga och djävulska till bnaturen blev detta cprövotillstånd ett tillstånd för dem att förbereda sig. Det blev ett förberedelsetillstånd.

  11  Och kom nu ihåg, min son, att om det inte varit för återlösningsplanens skull (om vi bortser från den), skulle deras själar genast efter döden vara aolyckliga eftersom de skulle vara avskurna från Herrens närhet.

  12  Och nu fanns det inga medel till att befria människorna från detta fallna tillstånd, som människan själv dragit på sig genom sin egen olydnad.

  13  Därför kunde aåterlösningsplanen enligt rättvisan inte genomföras utom på villkor att människorna bomvände sig i detta prövotillstånd, ja, detta förberedelsetillstånd. Ty förutom på dessa villkor skulle barmhärtigheten inte kunna träda i kraft utan att omintetgöra rättvisans verk. Nu kan inte rättvisans verk omintetgöras. Om så skedde skulle Gud cupphöra att vara Gud.

  14  Och sålunda ser vi att hela människosläktet var afallet, och de var i brättvisans våld, ja, Guds rättvisa, som överlämnade dem åt att för evigt vara avskurna från hans närhet.

  15  Och nu kunde barmhärtighetens plan inte genomföras om inte en försoning ägde rum. Därför asonar Gud själv världens synder för att genomföra bbarmhärtighetens plan och tillfredsställa crättvisans krav, så att Gud kan vara en dfullkomlig och rättvis Gud och även en barmhärtig Gud.

  16  Och omvändelse kunde inte komma människorna till del om det inte fanns ett straff bifogat som också var lika aevigt som själens liv skulle vara, en bestämd motsats till lycksalighelsplanen, som också var lika evig som själens liv.

  17  Och hur skulle en människa kunna omvända sig om hon inte asyndade? Hur kunde hon synda om det inte fanns någon blag? Hur kunde det finnas en lag om det inte fanns ett straff?

  18  Men ett straff bifogades och en rättvis lag gavs som åstadkom asamvetskval för människan.

  19  Om nu ingen lag var given — att om en människa amördade skulle hon dö — skulle hon då vara rädd för att bli berövad livet om hon mördade?

  20  Och likaså: Om det inte gavs någon lag mot synd skulle människan inte vara rädd för att synda.

  21  Och om ainte någon lag hade givits och människorna syndade, vad kunde då rättvisan eller barmhärtigheten göra? Ty de skulle inte ha något krav på människan.

  22  Men en lag är given, och ett straff är bestämt och aomvändelse förunnad, vilken omvändelse barmhärtigheten kräver. Annars gör rättvisan anspråk på människan och tillämpar lagen, och lagen tilldelar straffet. Om så inte vore skulle rättvisans verk omintetgöras, och Gud skulle upphöra att vara Gud.

  23  Men Gud upphör inte att vara Gud, och abarmhärtigheten gör anspråk på den ångerfulle. Och barmhärtigheten kommer till följd av bförsoningen, och försoningen åstadkommer de dödas cuppståndelse, och de dödas uppståndelse för människorna dtillbaka till Guds närhet. Och sålunda återförs de till hans närhet för att edömas efter sina gärningar i enlighet med lagen och rättvisan.

  24  Ty se, rättvisan verkställer alla sina krav, och barmhärtigheten gör även anspråk på allt det som är hennes eget. Och sålunda blir ingen utom den verkligt ångerfulle frälst.

  25  Vad? Tror du att barmhärtigheten kan beröva arättvisan något? Jag säger dig: Nej, inte ett grand! Om så skedde, skulle Gud upphöra att vara Gud.

  26  Och på så sätt genomför Gud sina stora och eviga aavsikter, som var beredda bfrån världens grundläggning. Och på så sätt åstadkoms människornas frälsning och återlösning, och likaså deras undergång och elände.

  27  Därför, o min son, kan avar och en som vill, komma och fritt ta del av livets vatten, och var och en som inte vill komma, densamme är inte tvingad att komma. Men på den yttersta dagen skall det båterställas till honom enligt hans cgärningar.

  28  Om han har önskat göra aont och inte har omvänt sig under sin tid skall ont tilldelas honom enligt Guds återställelse.

  29  Och nu, min son, önskar jag att du inte låter dessa frågor oroa dig längre. Och låt endast dina synder oroa dig med den oro som leder dig ned till omvändelse.

  30  O, min son, jag önskar att du inte längre skall förneka Guds rättvisa. Försök inte urskulda dig på minsta vis för dina synder genom att förneka Guds rättvisa, utan låt Guds rättvisa och hans barmhärtighet och tålmodighet helt behärska ditt hjärta, och låt det leda dig ned i stoftet i aödmjukhet.

  31  Och nu, o min son, har du kallats av Gud att predika ordet för detta folk. Och nu, min son, gå din väg och förkunna ordet med sanning och allvar så att du kan föra själar till omvändelse, så att barmhärtighetens stora plan kan göra anspråk på dem. Och må Gud löna dig enligt mina ord. Amen.