1 Och nu hände det sig att Ammon och kung Limhi började rådgöra med folket om hur de skulle befria sig ur träldomen. Ja, och de lät allt folket samlas, och detta gjorde de för att få folkets röst i denna fråga.

2 Och det hände sig att de inte kunde finna något annat sätt att befria sig ur träldomen än att ta sina kvinnor och barn och sina flockar och sina hjordar och sina tält och bege sig ut i vildmarken. För lamaniterna var så talrika att det var omöjligt för Limhis folk att strida mot dem i avsikt att befria sig ur träldomen med svärd.

3 Nu hände det sig att Gideon gick fram och stod inför kungen och sa till honom: ”O konung, du har hittills många gånger hörsammat mina ord när vi har stridit mot våra bröder lamaniterna.

4 Och nu, o konung, om du inte har funnit mig vara en onyttig tjänare, eller om du hittills i någon mån har lyssnat till mina ord och de har varit dig till nytta, önskar jag att du vill lyssna till mina ord nu, och jag ska vara din tjänare och befria ditt folk ur träldomen.”

5 Och kungen tillät honom tala. Och Gideon sa till honom:

6 ”Ge akt på den bakre porten genom bakre muren, på stadens baksida. Lamaniterna, eller lamaniternas vakter, är druckna om natten. Låt oss därför sända en kungörelse till hela detta folk att de samlar ihop sina flockar och sina hjordar så att de kan driva ut dem i vildmarken under natten.

7 Och på din befallning ska jag gå och betala den sista vinskatten till lamaniterna, och de kommer att bli berusade. Och vi ska gå genom den hemliga passagen till vänster om deras läger medan de är druckna och sover.

8 Så beger vi oss med våra kvinnor och våra barn, våra flockar och våra hjordar ut i vildmarken. Och vi ska ta vägen runt Shiloms land.”

9 Och det hände sig att kungen hörsammade Gideons ord.

10 Och kung Limhi såg till att hans folk samlade in sina hjordar, och han sände vinskatten till lamaniterna. Och han sände även mer vin som gåva till dem, och de drack ohämmat av det vin kung Limhi sände till dem.

11 Och det hände sig att kung Limhis folk under natten begav sig ut i vildmarken med sina flockar och sina hjordar, och de gick runt om Shiloms land i vildmarken och vek sedan av mot Zarahemlas land under ledning av Ammon och hans bröder.

12 Och de hade tagit allt sitt guld och silver och alla sina dyrbarheter som de kunde bära, och likaså sina förnödenheter med sig ut i vildmarken, och de fortsatte sin färd.

13 Och efter att ha varit många dagar i vildmarken anlände de till Zarahemlas land och förenade sig med Mosiahs folk och blev hans undersåtar.

14 Och det hände sig att Mosiah tog emot dem med glädje, och han tog även emot deras ^auppteckningar och även de ^buppteckningar som Limhis folk hade funnit.

15 Och nu hände det sig att när lamaniterna upptäckte att Limhis folk hade dragit ut ur landet under natten, sände de en här ut i vildmarken för att förfölja dem.

16 Och sedan de förföljt dem i två dagar kunde de inte längre följa deras spår, varför de gick vilse i vildmarken.