KAPITEL 128

Ett brev från profeten Joseph Smith till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som innehåller ytterligare riktlinjer om dop för de döda, daterat i Nauvoo i Illinois den 6 september 1842 (History of the Church, 5:148–153).

1–5: Skrivare på lokal och övergripande nivå måste bekräfta det faktum att dopen för de döda har ägt rum; 6–9: Deras uppteckningar är bindande och upptecknade på jorden och i himlen; 10–14: Dopfunten är en sinnebild för graven; 15–17: Elia återställde myndigheten rörande dop för de döda; 18–21: Alla tidigare tidsutdelningars nycklar, krafter och myndigheter har återställts; 22–25: Glada och härliga budskap förkunnas för de levande och de döda.

  SOM jag nämnde för er i mitt brev innan jag lämnade min vistelseort, att jag skulle skriva till er tid efter annan och ge er undervisning i många ämnen, tar jag nu på nytt upp ämnet adop för de döda, eftersom detta ämne tycks uppta mitt sinne och gör det allra starkaste intryck på mina känslor, alltsedan mina fiender började förfölja mig.

  Jag skrev några få uppenbarelsens ord till er om skrivare. Jag har fått några ytterligare insikter i detta ämne som jag nu bekräftar. Det förklarades ju i mitt tidigare brev att det skulle finnas en askrivare som skulle vara ett ögonvittne, och som även skulle höra med sina öron, så att han kunde föra en sann uppteckning inför Herren.

  Och nu rörande detta ämne: Det skulle vara mycket svårt för en och samma skrivare att alltid vara närvarande och att utföra alla uppgifter. För att undanröja denna svårighet kan det i varje församling i staden utses en skrivare som är väl kvalificerad att föra noggranna protokoll. Och låt honom vara mycket utförlig och noggrann med att uppteckna hela tillvägagångssättet och bekräfta i sin uppteckning att han såg med sina ögon och hörde med sina öron, och ange datum och namn och så vidare samt redogöra för hela händelseförloppet. Låt honom även namnge omkring tre personer som är närvarande, om det finns några närvarande, som närhelst de tillkallas kan bekräfta detsamma, så att varje ord kan stadfästas genom två eller tre avittnens mun.

  Låt det sedan finnas en huvudskrivare till vilken dessa andra uppteckningar kan överlämnas. Dessa åtföljs av intyg med deras egna underskrifter som intygar att uppteckningen de fört är sanningsenlig. Då kan huvudskrivaren föra in uppteckningen i kyrkans huvudprotokoll, med intygen och alla närvarande vittnen, jämte sitt eget utlåtande om att han verkligen tror att ovannämnda redogörelser är sanningsenliga utifrån hans kännedom om dessa mäns allmänna karaktär och befattning i kyrkan. Och när detta är infört i kyrkans huvudbok skall uppteckningen hållas lika helig och förrättningen vara lika giltig som om han hade sett med sina ögon och hört med sina öron och fört en uppteckning av densamma i kyrkans huvudbok.

  Ni kanske tycker att denna ordning är mycket omständlig, men låt mig säga er att den endast uppfyller Guds vilja genom att den överensstämmer med den förordning och förberedelse som Herren bestämde och förberedde före världens grundläggning, till afrälsning för de döda som skulle dö utan bkunskap om evangeliet.

  Och dessutom vill jag att ni kommer ihåg att Johannes Uppenbararen begrundade just detta ämne rörande de döda, när han, som ni finner det upptecknat i Johannes Uppenbarelse 20:12, förklarade: Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför Gud. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, vilken är livets bok. Och de döda blev dömda efter vad som stod skrivet i böckerna, i enlighet med sina gärningar.

  I detta citat finner ni att böckerna öppnades och ännu en bok öppnades, vilken var alivets bok. Men de döda dömdes efter vad som stod skrivet i böckerna, i enlighet med sina gärningar. Följaktligen måste de böcker som det talas om vara de böcker som innehåller uppteckningen av deras gärningar, och syfta på de buppteckningar som förs på jorden. Och den bok som kallades livets bok är uppteckningen som förs i himlen. Denna princip stämmer exakt med den lära som påbjuds er i uppenbarelsen i det brev som jag skrev till er innan jag lämnade min vistelseort — så att alla era uppteckningar kan upptecknas i himlen.

  Se, denna förordnings natur består av prästadömets amakt, given genom uppenbarelse från Jesus Kristus, varigenom det utlovas att vad ni än bbinder på jorden skall vara bundet i himlen, och vad ni än löser på jorden skall vara löst i himlen. Eller med andra ord och med en annan syn på översättningen: Vad ni än upptecknar på jorden skall vara upptecknat i himlen, och vad ni än inte upptecknar på jorden skall inte vara upptecknat i himlen, ty era döda skall dömas efter böckerna, i enligt med sina gärningar, antingen de själva personligen har utfört cförrättningarna eller med hjälp av sina ställföreträdare, enligt den förordning som Gud förberett för deras dfrälsning redan före världens grundläggning enligt de uppteckningar som de har fört angående sina döda.

  För några kan det tyckas som om det är en mycket djärv lära vi talar om — en makt som upptecknar eller binder på jorden och binder i himlen. Men i alla världsåldrar, närhelst Herren genom verklig uppenbarelse har givit en prästadömets atidsutdelning till någon eller några personer, har alltid denna makt givits. Allt vad dessa män gjorde med bmyndighet i Herrens namn, och om de gjorde det uppriktigt och trofast och förde en rätt och tillförlitlig uppteckning av det, blev därför en lag på jorden och i himlen och kunde inte upphävas enligt den store cJehovas beslut. Detta är ett ord att lita på. Vem kan höra det?

  10  Och vidare, som prejudikat, Matteus 16:18, 19: Och jag säger också till dig att du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min kyrka, och helvetets portar skall inte få överhand över den. Och jag skall ge dig himmelrikets nycklar, och allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.

  11  Se, hela sakens viktiga och storslagna hemlighet, och summum bonum av hela det ämne vi har framför oss, består i att få det heliga prästadömets makt. För den som har fått dessa anycklar sig givna är det inte svårt att få kunskap om fakta rörande människobarnens bfrälsning, både för de döda och för de levande.

  12  Häri ligger ahärlighet och bära och codödlighet och evigt liv: Dopförättningen i vatten, att dsänkas ned däri för att utgöra en sinnebild för de döda så att den ena principen kan stämma med den andra. Att sänkas ned i vattnet och komma upp ur vattnet är en sinnebild för de dödas uppståndelse när de kommer ut ur sina gravar. Därför instiftades denna förrättning för att skapa ett samband med dopförrättningen för de döda, eftersom den är en sinnebild för de döda.

  13  Följaktligen instiftades adopfunten som en bsinnebild för graven, och befallningen gavs att den skulle stå på en plats under den där de levande brukar samlas, för att framställa de levande och de döda, och så att allting kan få sin avbild och stämma med varandra — det som är jordiskt överensstämmer med det som är himmelskt, som Paulus har förklarat i Första Korintierbrevet 15:46, 47 och 48:

  14  Det som är andligt var emellertid inte först, utan det som är naturligt, och därefter kom det som är andligt. Den första människan är av jord, jordisk. Den andra människan är Herren från himlen. Som det jordiska är, så är också de som är jordiska. Och som det himmelska är, så är också de som är himmelska. Och som uppteckningarna på jorden är, de som är korrekt förda rörande era döda, så är också uppteckningarna i himlen. Därför är detta den abeseglande och bindande makten och, i en av ordets betydelser, rikets bnycklar, vilka består av ckunskapens nyckel.

  15  Och låt mig nu, mina högt älskade bröder och systrar, försäkra er att detta är principer rörande de döda och de levande som inte lättvindigt kan förbigås när det gäller vår frälsning. Ty deras afrälsning är nödvändig och väsentlig för vår frälsning, som Paulus säger om fäderna: De kan inte bfullkomliggöras utan oss, inte heller kan vi fullkomliggöras utan våra döda.

  16  Och nu vill jag ge er ett annat citat av Paulus rörande dopet för de döda, i Första Korintierbrevet 15:29: Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om de döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?

  17  Och vidare vill jag i samband med detta citat ge er ett citat av en av de profeter som hade blicken fäst på prästadömets aåterställelse, de härligheter som skulle uppenbaras i de sista dagarna, och i synnerhet på detta det härligaste av alla ämnen som hör samman med det eviga evangeliet, det vill säga dopet för de döda. Ty Malaki säger i sista kapitlet, vers 5 och 6: Se, jag skall sända till er profeten Elia innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer, och han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med förbannelse.

  18  Jag kunde ha givit en atydligare översättning av detta, men det är tillräckligt tydligt som det står för att tjäna mitt syfte. Det räcker i det här fallet att veta att jorden kommer att drabbas av en förbannelse om det inte finns en sammansvetsande blänk av ett eller annat slag mellan fäderna och barnen på ett eller annat sätt. Och se, vilket är då detta sätt? Det är cdopet för de döda. Ty vi kan inte fullkomliggöras utan dem, inte heller kan de fullkomliggöras utan oss. Inte heller kan de eller vi fullkomliggöras utan dem som också har dött i evangeliet, ty det är nödvändigt vid inledningen till dtidernas fullbordans utdelning, den tidsutdelning som nu börjar inledas, att en hel och fullständig och fullkomlig förening och sammansvetsning av tidsutdelningar och nycklar och krafter och härligheter äger rum och uppenbaras från Adams dagar ända till nuvarande tid. Och inte bara detta, utan även det som aldrig har uppenbarats från evärldens grundläggning, utan har hållits dolt för de visa och kloka, skall uppenbaras för barn och fspädbarn i denna tidernas fullbordans utdelning.

  19  Vad hör vi nu i detta evangelium som vi har tagit emot? En glädjens röst! En barmhärtighetens röst från himlen och en asanningens röst ur jorden, glada budskap för de döda, en glädjens röst för de levande och de döda, bglada budskap om stor glädje. Hur ljuvliga på bergen är inte deras cfötter som bringar glada budskap om goda ting och som säger till Sion: Se, din Gud regerar! Så som dKarmels dagg skall kunskapen från Gud sänka sig över dem.

  20  Och vad hör vi vidare? Glada budskap från aCumorah! bMoroni, en ängel från himlen, förkunnar uppfyllelsen av profeterna — cboken som skulle uppenbaras. En Herrens röst i vildmarken i dFayette i Seneca County tillkännager de tre vittnen som skall ebära vittne om boken! fMikaels röst vid Susquehannaflodens strand, när han avslöjade djävulen då denne visade sig som en gljusets ängel. hPetrus, Jakobs och Johannes röst vid Susquehannafloden i vildmarken mellan Harmony i Susquehanna County och Colesville i Broome County, när de förklarar sig som innehavare av rikets och tidernas fullbordans utdelnings inycklar!

  21  Och vidare: Guds röst i gamle afader Whitmers kammare i Fayette i Seneca County, och vid flera tillfällen och på olika platser under denna Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas alla förflyttningar och prövningar! Och Mikaels, ärkeängelns, röst, bGabriels och cRafaels och flera andra dänglars röster, ifrån Mikael eller eAdam ända till nuvarande tid, som alla förkunnar sin ftidsutdelning, sina rättigheter, sina nycklar, sin ära, sitt majestät och sin härlighet samt sitt prästadömes makt medan de ger rad på rad, gbud på bud, lite här och lite där, och tröstar oss genom att förkunna det som skall komma och som stärker vårt hhopp.

  22  Bröder, skall vi inte fortsätta i denna stora sak? Gå framåt och inte bakåt! Mod, bröder, och framåt, framåt till seger! Låt era hjärtan glädjas och vara mycket glada. Låt jorden brista ut i asång. Låt de döda sjunga hymner av evigt lov till bImmanuel, Konungen, som innan jorden var till föreskrev det som skulle göra det möjligt för oss att cåterlösa dem ur deras dfängelse, ty fångarna skall släppas fria.

  23  Låt abergen ropa av glädje och alla ni dalar jubla högt, och alla ni hav och torra land berätta om er evige Konungs under! Och ni floder och bäckar och rännilar, strömma ned med glädje. Låt skogarna och markens alla träd prisa Herren, och ni massiva bklippor gråta av glädje! Och låt solen, månen och cmorgonstjärnorna sjunga tillsammans och låt alla Guds söner ropa av glädje! Och låt de eviga skapelserna förkunna hans namn i evigheters evighet! Och vidare säger jag: Hur härlig är inte rösten vi hör från himlen, som i våra öron förkunnar härlighet och frälsning och ära och dodödlighet och eevigt liv, ja, riken, furstendömen och makter!

  24  Se, Herrens stora adag är nära, och vem kan buthärda hans ankomstdag, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är som en cguldsmeds eld och som en tvättares såpa. Och han skall sitta som den som smälter och renar silver, och han skall rena eLevis söner och luttra dem som guld och silver, så att de kan offra ett offer åt Herren i rättfärdighet. Låt oss därför som en kyrka och ett folk och som sista dagars heliga offra ett foffer åt Herren i rättfärdighet, och låt oss i hans heliga tempel, när det är färdigt, lägga fram en bok som innehåller guppteckningarna om våra döda, som på alla sätt skall vara värdiga att tas emot.

  25  Bröder! Jag har mycket att säga er om detta ämne, men jag slutar nu för denna gång och fortsätter med ämnet en annan gång. Jag är, som alltid, er ödmjuke tjänare och trofaste vän,
Joseph Smith