KAPITEL 138

En syn given till president Joseph F Smith i Salt Lake City i Utah den 3 oktober 1918. I sitt inledningstal vid kyrkans 89:e allmänna halvårskonferens den 4 oktober 1918 tillkännagav president Smith att han hade mottagit flera gudomliga tillkännagivanden under de föregående månaderna. Ett av dessa, som handlade om Frälsarens besök hos de dödas andar medan hans kropp låg i graven, hade president Smith fått föregående dag. Det skrevs ned omedelbart efter det att konferensen avslutats. Den 31 oktober 1918 överlämnades det till rådgivarna i första presidentskapet, de tolvs råd och patriarken och det blev enhälligt antaget av dem.

1–10: President Joseph F Smith begrundar Petrus brev och vår Herres besök i andevärlden; 11–24: President Smith ser de rättfärdiga döda samlade i paradiset och Kristi verksamhet bland dem; 25–37: Han ser hur predikandet av evangeliet organiserades bland andarna; 38–52: Han ser Adam, Eva och många av de heliga profeterna i andevärlden som betraktade sitt andliga tillstånd före sin uppståndelse som en fångenskap; 53–60: De rättfärdiga döda i denna tid fortsätter sitt arbete i andarnas värld.

  DEN tredje oktober år nittonhundraarton satt jag på mitt rum i abegrundan över skrifterna

  och tänkte på det stora aförsoningsoffer som utfördes av Guds Son för världens båterlösning,

  och på den stora och underbara akärlek som Fadern och Sonen visade genom att låta bÅterlösaren komma till världen

  för att mänskligheten genom hans aförsoning och genom blydnad mot evangeliets principer skulle kunna bli frälst.

  Medan jag sålunda var upptagen av detta gick mina tankar tillbaka till aposteln Petrus brev till de forna heliga som var spridda i aPontus, Galatien, Kappadocien och andra delar av Asien, där evangeliet hade predikats efter Herrens korsfästelse.

  Jag slog upp Bibeln och läste Första Petrusbrevets tredje och fjärde kapitel och medan jag läste blev jag mycket gripen, mer än jag någonsin förut blivit, av följande verser:

  Ty Kristus har också lidit för synder, den rättfärdige har lidit för de orättfärdiga, för att kunna föra oss till Gud. I köttet blev han dödad, men i Anden blev han levandegjord.

  I Anden gick han också och predikade för andarna i afängelset,

  för dem som en gång var olydiga, den gången när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes, i vilken några få, det vill säga åtta själar, blev frälsta genom vatten. (Se 1 Petr 3: 18–20.)

  10  Därför, i den avsikten, predikades evangeliet även för dem som är döda, för att de skall kunna dömas liksom människor i köttet, men leva liksom Gud i anden. (Se 1 Petr 4: 6.)

  11  Medan jag begrundade det som står askrivet öppnades mitt förstånds bögon och Herrens Ande cvilade på mig och jag såg de ddödas härskaror, både små och stora.

  12  Och en oräknelig skara av de arättfärdigas andar var samlade på en plats, de som hade varit btrofasta i vittnesbördet om Jesus medan de levde i dödligheten,

  13  och som hade framburit aoffer som en sinnebild för Guds Sons stora offer och hade butstått prövningar i sin Återlösares namn.

  14  Alla dessa hade lämnat det dödliga livet, fasta i ahoppet om en härlig buppståndelse genom Gud cFaderns och hans denfödde Sons, Jesu Kristi, enåd.

  15  Jag såg att de var fyllda av aglädje och fröjd, och de jublade tillsammans, eftersom dagen för deras befrielse var nära.

  16  De var samlade i väntan på Guds Sons ankomst till aandevärlden för att förkunna deras återlösning från dödens bband.

  17  Deras slumrande stoft skulle aåterställas till sin fullkomliga form, bben till ben klädda med senor och kött, canden och kroppen förenade för att aldrig mer åtskiljas, så att de skulle kunna motta dglädjens fullhet.

  18  Medan denna väldiga skara väntade och samtalade med varandra och gladdes över timmen för sin befrielse från dödens bojor, visade sig Guds Son och förkunnade afrihet för de fångna som hade varit trofasta.

  19  Och där apredikade han för dem det eviga bevangeliet, läran om uppståndelsen och mänsklighetens återlösning från cfallet och från personliga synder på villkor att de domvände sig.

  20  Men till de aogudaktiga gick han inte, och bland de gudlösa och oomvända som borenat sig medan de var i köttet ljöd inte hans röst.

  21  Inte heller fick de upproriska som förkastade de forna profeternas vittnesbörd och varningar skåda hans närvaro och inte heller se hans ansikte.

  22  Där dessa befann sig rådde amörker, men bland de rättfärdiga fanns det bfrid.

  23  Och de heliga gladdes åt sin aåterlösning och böjde bknä och erkände Guds Son som sin Återlösare och Befriare från döden och från helvetets ckedjor.

  24  Deras ansikten lyste och astrålglansen från Herrens närhet vilade på dem, och de bsjöng lovsånger till hans heliga namn.

  25  Jag förundrade mig, ty jag förstod att Frälsaren tillbringade omkring tre år i sin tjänst bland judarna och dem som tillhörde Israels hus, och bemödade sig om att lära dem det eviga evangeliet och kalla dem till omvändelse,

  26  och likväl, trots hans kraftgärningar och underverk och förkunnelse av sanningen med stor amakt och myndighet, så var det blott några få som hörsammade hans röst och gladde sig åt hans närvaro och tog emot frälsning ur hans hand.

  27  Men hans verksamhet bland dem som var döda begränsades till den akorta tid som gick mellan korsfästelsen och hans uppståndelse.

  28  Och jag förundrades över Petrus ord — då han sade att Guds Son predikade för andarna i fängelset, för dem som en gång var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas tid — och över hur det var möjligt för honom att predika för dessa andar och utföra det nödvändiga arbetet för dem på så kort tid.

  29  Och medan jag förundrades öppnades mina ögon och mitt förstånd aupplivades, och jag insåg att Herren inte personligen gick för att undervisa de ogudaktiga och olydiga som hade förkastat sanningen.

  30  Men se, bland de rättfärdiga organiserade han sina styrkor och utsåg budbärare, klädda med amakt och myndighet, och bemyndigade dem att gå ut och föra evangeliets ljus till dem som befann sig i bmörker, ja, till calla människors andar, och på så sätt blev evangeliet predikat för de döda.

  31  Och de utvalda budbärarna gick ut för att förkunna anådens dag från Herren och förkunna bfrihet för de fångna som var bundna, ja, till alla som omvände sig från sina synder och tog emot evangeliet.

  32  På så sätt blev evangeliet predikat för dem som hade adött i sina synder utan bkunskap om sanningen, eller i överträdelse eftersom de hade förkastat profeterna.

  33  Dessa blev undervisade om atro på Gud, omvändelse från synd, bställföreträdande dop till syndernas cförlåtelse, den dHelige Andens gåva genom handpåläggning,

  34  och om alla andra evangeliets principer som det var nödvändigt för dem att känna till för att själva kunna kvalificera sig, så att de skulle kunna adömas i köttet som människor döms, men leva liksom Gud i anden.

  35  Och så blev det kungjort bland de döda, både små och stora, såväl de orättfärdiga som de trofasta, att återlösning hade blivit utverkad genom Guds Sons aofferbkorset.

  36  På så sätt kungjordes det att vår Återlösare tillbringade sin tid under sin vistelse i andarnas värld med att undervisa och bereda de aprofeters trofasta andar som hade vittnat om honom i köttet,

  37  så att dessa skulle kunna föra budskapet om återlösning till alla döda, till vilka han inte kunde gå personligen på grund av deras auppror och överträdelse, så att även de genom hans tjänares betjäning skulle kunna höra hans ord.

  38  Bland de stora och mäktiga som var samlade i denna väldiga församling av rättfärdiga var fader aAdam, den Gamle av dagar och allas fader,

  39  samt vår ärorika moder aEva med många av sina trofasta döttrar som hade levt genom tidsåldrarna och tillbett den sanne och levande Guden.

  40  aAbel, den förste bmartyren, var där, och hans broder cSet, en av de mäktiga som var sin far Adams uttryckliga davbild.

  41  aNoa, som varnade för floden, bSem, den store chögprästen, dAbraham, de trofastas fader, eIsak, fJakob och Mose, Israels store glaggivare,

  42  och aJesaja, som genom profetia förkunnade att Återlösaren blev smord till att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, till att förkunna frihet för de bfångna och öppna cfängelset för de bundna, var också där.

  43  Och vidare: aHesekiel som i en syn visades dalen med bförtorkade ben, vilka skulle beklädas med kött för att åter komma fram i de dödas cuppståndelse som levande själar,

  44  aDaniel som förutsåg och förutsade upprättandet av bGuds rike i de sista dagarna för att aldrig mer förstöras eller överlämnas till något annat folk,

  45  aElias som var med Mose på bförklaringsberget,

  46  och aMalaki, profeten som vittnade om bElias ankomst — om vilken även Moroni talade till profeten Joseph Smith och förkunnade att han skulle komma innan Herrens stora och fruktansvärda cdag kommer — var också där.

  47  Profeten Elia skulle inplanta i barnens ahjärtan de löften som gavs till deras fäder,

  48  vilka förebådar det stora averk som skall utföras i Herrens btempel i ctidernas fullbordans utdelning för de dödas återlösning och dbeseglingen av barnen till deras föräldrar, så att inte hela jorden skall slås med en förbannelse och läggas fullständigt öde vid hans ankomst.

  49  Alla dessa och många flera, ja, även aprofeterna som vistades bland nephiterna och vittnade om Guds Sons ankomst, blandade sig med denna väldiga församling och väntade på sin befrielse.

  50  Ty de döda hade betraktat sina aandars långa frånvaro från sina kroppar som en bfångenskap.

  51  Dessa undervisade Herren och gav dem akraft att efter hans uppståndelse från de döda komma fram för att inträda i hans Faders rike för att där krönas med bodödlighet och cevigt liv

  52  och från den stunden fortsätta sitt arbete så som Herren lovat och bli delaktiga av alla avälsignelser som hållits i beredskap för dem som älskar honom.

  53  Profeten Joseph Smith och min far Hyrum Smith, Brigham Young, John Taylor, Wilford Woodruff och andra utvalda andar som hölls i aberedskap för att komma fram i tidernas fullbordan för att delta i bgrundläggningen av de sista dagarnas stora verk,

  54  vilket innefattar att bygga tempel och utföra förrättningar däri för de adödas återlösning, var också i andevärlden.

  55  Jag lade märke till att även de befann sig bland de aädla och stora som i begynnelsen butvaldes att vara styresmän i Guds kyrka.

  56  Till och med innan de föddes fick de, tillika med många andra, sin första undervisning i andarnas värld och aförbereddes på att komma fram i Herrens rätta btid för att arbeta i hans cvingård för människosjälarnas frälsning.

  57  Jag såg att denna tidsutdelnings trofasta aäldster, när de lämnar det dödliga livet, fortsätter sitt arbete med att predika evangeliet om omvändelse och återlösning genom Guds enfödde Sons offer bland dem som är i bmörker och under syndens träldom i den stora värld där de dödas andar befinner sig.

  58  De döda som omvänder sig kommer att bli aåterlösta genom lydnad mot bförordningarna i Guds hus.

  59  Och sedan de har betalat straffet för sina överträdelser och har atvättats rena, skall de få belöning i enlighet med sina bgärningar, ty de är frälsningens arvingar.

  60  På så sätt blev synen om de dödas återlösning uppenbarad för mig och jag vittnar därom, och genom vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, välsignelse vet jag att denna uppteckning är asann. Ske alltså. Amen.