KAPITEL 76

En syn given till profeten Joseph Smith och Sidney Rigdon i Hiram i Ohio den 16 februari 1832 (History of the Church, 1:245–252). Som inledning till sin uppteckning av denna syn skrev profeten: “Efter hemkomsten från konferensen i Amherst tog jag åter upp översättningen av skrifterna. Av olika uppenbarelser som tagits emot framgick det tydligt att många viktiga punkter som rör människans frälsning hade tagits bort från Bibeln, eller gått förlorade innan den sammanställdes. Av de sanningar som återstod framstod det som självklart att om Gud lönar alla efter de gärningar som utförs i kroppen, så måste begreppet ‘himmel’, med syfte på de heligas eviga hem, innehålla mer än ett rike. I enlighet därmed … såg jag och äldste Rigdon, medan vi översatte Johannes evangelium, följande syn” (History of the Church, 1:245). Det var sedan profeten hade översatt Johannes 5:29 som denna syn gavs.

1–4: Herren är Gud; 5–10: Rikets hemligheter skall uppenbaras för alla trofasta; 11–17: Alla skall komma fram i antingen de rättfärdigas eller i de orättfärdigas uppståndelse; 18–24: Många världars invånare är genom Jesu Kristi försoning födda som söner och döttrar till Gud; 25–29: En Guds ängel föll och blev djävulen; 30–49: Förtappelsens söner lider evig fördömelse, alla andra uppnår någon grad av frälsning; 50–70: De upphöjdas härlighet och lön i det celestiala riket beskrivs; 71–80: De som kommer att ärva det terrestriala riket beskrivs; 81–113: Tillståndet för dem i de telestiala, terrestriala och celestiala härligheterna förklaras; 114–119: De trofasta kan se och förstå Guds rikes hemligheter genom den Helige Andens kraft.

  aHÖR, o ni himlar, och låna ditt öra, o jord, och gläd er ni invånare därpå, ty Herren är bGud och förutom honom finns det cingendFrälsare.

  aStor är hans visdom, bförunderliga är hans vägar och vidden av hans gärningar kan ingen utröna.

  Hans aavsikter slår inte fel, inte heller finns det någon som kan hålla hans hand tillbaka.

  Från evighet till evighet är han adensamme, och hans år har binget slut.

  Ty så säger Herren: Jag, Herren, är abarmhärtig och nådig mot dem som bfruktar mig och gläds över att ära dem som ctjänar mig i rättfärdighet och i sanning intill änden.

  Stor skall deras lön bli och evig skall deras ahärlighet vara.

  Och för dem skall jag auppenbara alla bhemligheter, ja, alla mitt rikes dolda hemligheter från forna dagar, och för kommande tider skall jag tillkännage min välbehagliga vilja för dem rörande allt som hör mitt rike till.

  Ja, själva evighetens under skall de känna till, och det tillkommande skall jag visa dem, ja, det som rör många släktled.

  Och deras avisdom skall bli stor och deras bförstånd nå upp till himlen. Och inför dem skall de visas visdom cförgås och de förståndigas förstånd skall gå om intet,

  10  ty genom min aAnde skall jag bupplysa dem, och genom min ckraft skall jag tillkännage min viljas hemligheter för dem, ja, vad dögat inte har sett eller örat hört, eller vad som ännu inte trängt in i människohjärtat.

  11  Vi, Joseph Smith den yngre och Sidney Rigdon, var ai Anden den sextonde dagen i februari i Herrens år artonhundratrettiotvå —

  12  genom aAndens kraft öppnades våra bögon och vårt förstånd upplystes, så att vi kunde se och förstå det som hör Gud till,

  13  ja, det som var från begynnelsen, innan världen var till, som bestämdes av Fadern genom hans enfödde Son, som var i Faderns sköte ända från abegynnelsen,

  14  om vilken vi bär vittnesbörd, och det vittnesbörd vi bär är Jesu Kristi evangeliums fullhet, han som är Sonen, som vi såg och med vilken vi asamtalade i den himmelska bsynen.

  15  Ty medan vi var sysselsatta med aöversättningsarbetet som Herren hade befallt oss, kom vi till den tjugonionde versen av Johannes femte kapitel, vilken blev oss given enligt följande,

  16  och som talar om de dödas uppståndelse, om dem som skall ahörabMänniskosonens röst:

  17  Och de skall komma fram, de som har gjort agott i de brättfärdigascuppståndelse, och de som har gjort ont i de orättfärdigas uppståndelse.

  18  Nu fick detta oss att förundras, ty det gavs till oss av Anden.

  19  Och medan vi abegrundade detta rörde Herren vid vårt förstånds ögon och de öppnades, och Herrens härlighet lyste omkring oss.

  20  Och vi såg Sonens ahärlighetbFadernschögra sida och tog emot av hans fullhet,

  21  och såg de heliga aänglarna och dem som är bheliggjorda framför hans tron tillbe Gud och Lammet, och de ctillber honom i evigheters evighet.

  22  Och nu, efter de många vittnesbörd som har givits om honom är detta det allra sista avittnesbördet som vi ger om honom: Att han blever!

  23  Ty vi asåg honom, ja, på bGuds högra sida, och vi hörde rösten vittna om att han är Faderns cEnfödde

  24  om att medelst ahonom och genom honom och av honom skapas och skapades bvärldarna, och deras invånare är födda som csöner och döttrar åt Gud.

  25  Och vi såg även och bär vittnesbörd om att en Guds aängel, som hade en ledande ställning i Guds närhet och som gjorde uppror mot den enfödde Sonen, som Fadern älskade och som var i Faderns sköte, nedkastades från Guds och Sonens närhet.

  26  Och han blev kallad Förtappelse, ty himlarna grät över honom. Han var aLucifer, en morgonrodnadens son.

  27  Och vi såg, och se, han är afallen! Ja, till och med en morgonrodnadens son är fallen!

  28  Och medan vi ännu var i Anden, befallde Herren oss att vi skulle skriva ned synen, ty vi såg Satan, den gamle aormen, ja, bdjävulen som gjorde cuppror mot Gud och försökte att ta riket från vår Gud och hans Kristus —

  29  därför för han akrig mot Guds heliga och omringar dem på alla sidor.

  30  Och vi såg en syn om deras lidanden som han förde krig mot och övervann, ty så kom Herrens röst till oss:

  31  Så säger Herren angående alla dem som känner min makt och har gjorts delaktiga därav, och som genom djävulens makt lät sig aövervinnas och förnekar sanningen och trotsar min makt.

  32  Det är de som är aförtappelsensbsöner, om vilka jag säger att det hade varit bättre för dem att de aldrig hade blivit födda,

  33  ty de är vredens kärl, dömda till att drabbas av Guds vrede med djävulen och hans änglar i evighet —

  34  om dessa har jag sagt att det inte finns någon aförlåtelse vare sig i den här världen eller i den kommande världen,

  35  eftersom de aförnekade den Helige Anden efter att ha tagit emot den, och förnekade Faderns enfödde Son och själva bkorsfäste honom och utsatte honom för öppet hån.

  36  Det är de som skall gå bort till asjön av eld och svavel med djävulen och hans änglar,

  37  och är de enda över vilka den andra adöden skall ha någon makt,

  38  ja, sannerligen, de aenda som inte skall bli återlösta i Herrens rätta tid efter att ha lidit av hans vrede.

  39  Ty alla de övriga skall aföras fram genom de dödas buppståndelse, genom cLammets triumf och härlighet, han som blev slaktad, som var i Faderns sköte innan världarna skapades.

  40  Och detta är det aevangelium, de glada budskap varom rösten ifrån himlarna bar vittnesbörd för oss —

  41  att han, ja, Jesus, kom till världen för att akorsfästas för världen, och för att bbäracvärldens synder, och för att dheliggöra världen och för att erena den från all orättfärdighet,

  42  för att genom honom alla skall kunna afrälsas som Fadern hade givit i hans makt och skapat genom honom,

  43  han som förhärligar Fadern och frälser alla hans händers verk, utom dessa förtappelsens söner som förnekar Sonen sedan Fadern har uppenbarat honom.

  44  Därför frälser han alla utom dem. De skall gå bort till aevigtbstraff, som är oändligt straff, vilket är evigt straff, för att regera med cdjävulen och hans änglar i evighet, där deras dmaskar inte dör och elden inte släcks, vilket är deras kval.

  45  Och ingen människa känner till dess aslut, inte heller dess plats eller deras kval,

  46  inte heller blev det uppenbarat, inte heller är det, inte heller kommer det att uppenbaras för människan, utom för dem som blir delaktiga därav.

  47  Dock visar jag, Herren, det för många i syner, men stänger dem genast igen.

  48  Därför förstår dessa varken dess slut, bredd, höjd, adjup eller elände, inte heller någon annan människa utom de som är bbestämda till denna cfördömelse.

  49  Och vi hörde rösten säga: Skriv ned synen, ty se, detta är slutet på synen om de gudlösas lidanden.

  50  Och åter bär vi vittnesbörd, ty vi såg och hörde, och detta är Kristi evangeliums avittnesbörd om dem som skall komma fram i de rättfärdigas buppståndelse:

  51  Det är de som tog emot Jesu vittnesbörd och atrodde på hans namn samt lät bdöpa sig i clikhet med hans begravning, genom att dbegravas i vattnet i hans namn, och detta enligt den befallning som han har givit —

  52  för att de genom att hålla hans bud skall kunna bli atvättade och brenade från alla sina synder och ta emot den Helige Anden genom chandpåläggning av den som är dordinerad och beseglad till denna emyndighet,

  53  och som genom tro övervinner och abeseglas genom blöftets Helige Ande, som Fadern utgjuter över alla dem som är rättfärdiga och sanna.

  54  Det är de som utgör den aFörstföddes församling.

  55  Det är de i vilkas händer Fadern har givit aallt.

  56  Det är de som är apräster och kungar, som har tagit emot av hans fullhet och av hans härlighet

  57  och är den Allrahögstes apräster enligt Melkisedeks orden, vilket var enligt bEnoks orden, vilket var enligt den enfödde Sonens corden,

  58  därför är de, som det står skrivet, agudar, ja, bGudscsöner.

  59  Därför är aallting deras, både vad gäller liv eller död, eller det nuvarande eller det tillkommande, allt är deras och de hör Kristus till, och Kristus hör Gud till.

  60  Och de skall aövervinna allt.

  61  Låt därför ingen människa aberömma sig av människa, utan låt henne hellre bberömma sig av Gud, som skall clägga alla fiender under sina fötter.

  62  Dessa skall abo i Guds och Kristi bnärhet i evigheters evighet.

  63  Det är adessa som han skall föra med sig när han bkommer i himlens skyar för att cregera på jorden över sitt folk.

  64  Det är dessa som skall få del i den aförsta uppståndelsen.

  65  Det är dessa som skall komma fram i de rättfärdigas auppståndelse.

  66  Det är dessa som har kommit till aSionsbberg och till den levande Gudens stad, den himmelska platsen, den heligaste av alla.

  67  Det är dessa som har kommit till en otalig skara av änglar, till aEnoks och den bFörstföddes allmänna församling och kyrka.

  68  Det är dessa vilkas namn är auppskrivna i himlen, där Gud och Kristus är allas bdomare.

  69  Det är dessa som är arättfärdiga människor, bfullkomliggjorda genom Jesus, det nya cförbundets medlare, som åstadkom denna fullkomliga dförsoning genom att utgjuta sitt eget eblod.

  70  Det är dessa vilkas kroppar är acelestiala, vilkas bhärlighet är som csolens, ja, som Guds härlighet, den högsta av alla, av vilken härlighet solen på himlavalvet beskrivs vara en sinnebild.

  71  Och vidare såg vi den aterrestriala världen, och se och ge akt: Det är dessa som tillhör det terrestriala, vilkas härlighet skiljer sig från den Förstföddes församling som har tagit emot Faderns fullhet, ja, så som bmånen skiljer sig från solen på himlavalvet.

  72  Se, det är dessa som dog autanblag,

  73  och även de som är de människors aandar som hölls i bfängelse, som Sonen besökte och cpredikadedevangeliet för, för att de skall kunna dömas liksom människorna i köttet,

  74  vilka inte tog emot avittnesbördet om Jesus i köttet, men därefter tog emot det.

  75  Det är dessa som är jordens hedervärda människor, som förblindades av människors list.

  76  Det är dessa som tar emot av hans härlighet men inte av hans fullhet.

  77  De är dessa som tar emot Sonens närvaro, men inte av Faderns fullhet.

  78  Därför är de terrestriala akroppar och inte celestiala kroppar, och de skiljer sig i härlighet liksom månen skiljer sig från solen.

  79  Det är dessa som inte är atappra i vittnesbördet om Jesus. Därför får de inte kronan över vår Guds rike.

  80  Och detta är nu slutet på synen som vi såg angående de terrestriala, och som Herren befallde oss att skriva ned medan vi ännu var i Anden.

  81  Och vidare såg vi de atelestialas härlighet, som är en lägre härlighet, liksom stjärnornas härlighet skiljer sig från månens härlighet på himlavalvet.

  82  Det är dessa som inte tog emot Kristi evangelium, inte heller avittnesbördet om Jesus.

  83  Det är dessa som inte förnekar den Helige Anden.

  84  Det är dessa som är nedkastade till ahelvetet.

  85  Det är dessa som inte skall bli återlösta från adjävulen förrän vid den bsista uppståndelsen, förrän Herren, ja, Kristus, cLammet, har fullbordat sitt verk.

  86  Det är dessa som inte tar emot av hans fullhet i den eviga världen utan av den Helige Anden genom de terrestrialas betjäning,

  87  och de terrestriala genom de celestialas abetjäning.

  88  Och även de telestiala tar emot det genom betjäning av änglar som är utsedda att betjäna dem, eller som är utsedda att vara tjänande andar till dem, ty de skall bli frälsningens arvingar.

  89  Och sålunda såg vi i den himmelska synen de telestialas härlighet, som övergår allt förstånd,

  90  och ingen människa vet något därom utom den för vilken Gud har uppenbarat det.

  91  Och sålunda såg vi de terrestrialas härlighet, som i allt överträffar de telestialas härlighet, ja, i härlighet och i kraft och i makt och i herradöme.

  92  Och sålunda såg vi de celestialas härlighet, som överträffar allt — där Gud, ja, Fadern, regerar på sin tron i evigheters evighet,

  93  framför vars tron allting bugar i ödmjuk avördnad och lovprisar honom i evigheters evighet.

  94  De som bor i hans anärhet är den bFörstföddes församling, och de ser som de är sedda och ckänner som de är kända, eftersom de har tagit emot av hans fullhet och av hans dnåd,

  95  och han gör dem ajämlika i kraft och i makt och i herradöme.

  96  Och den celestiala härligheten är en, liksom asolens härlighet är en.

  97  Och den terrestriala härligheten är en, liksom månens härlighet är en.

  98  Och den telestiala härligheten är en, liksom stjärnornas härlighet är en, ty liksom en stjärna skiljer sig från en annan stjärna i härlighet, så skiljer sig den ena från den andra i härlighet i den telestiala världen.

  99  Ty det är dessa som håller sig till aPaulus och till Apollos och till Kefas.

  100  Det är dessa bland vilka några säger sig hålla sig till en, några till en annan — några till Kristus och några till Johannes och några till Mose och några till Elias och några till Esaias och några till Jesaja och några till Enok,

  101  men som inte tog emot evangeliet, inte heller vittnesbördet om Jesus, inte heller profeterna, inte heller det aeviga förbundet.

  102  Slutligen, det är alla dessa som inte kommer att samlas med de heliga för att aryckas upp till den Förstföddes bförsamling och tas emot i skyn.

  103  Det är adessa som är blögnare och trollkarlar och cäktenskapsbrytare och horkarlar och alla som älskar och utövar lögn.

  104  Det är dessa som drabbas av Guds avrede på jorden.

  105  Det är dessa som drabbas av den eviga eldens ahämnd.

  106  Det är dessa som nedkastas till ahelvetet och bdrabbas av den callsmäktige Gudens vrede intill tidernas dfullbordan, då Kristus har elagt alla fiender under sina fötter och har ffulländat sitt verk,

  107  då han överlämnar riket och överräcker det obefläckat åt Fadern och säger: Jag har segrat och har ensam atrampatbvinpressen, ja, den allsmäktige Gudens stränga vredes vinpress.

  108  Då skall han krönas med sin härlighets krona och sitta på sin makts atron för att regera i evigheters evighet.

  109  Men se och ge akt: Vi såg den telestiala världens härlighet och dess invånare och att de var lika oräkneliga som stjärnorna på himlavalvet eller som sanden på havsstranden,

  110  och hörde Herrens röst som sade: Alla dessa skall böja knä, och varje tunga skall abekänna för honom som sitter på tronen i evigheters evighet.

  111  Ty de skall dömas efter sina gärningar, och var och en skall efter sina egna agärningar ta emot sitt eget herradöme i de bboningar som är beredda,

  112  och de skall vara den Allrahögstes tjänare. Men dit adär Gud och Kristus bbor kan de inte komma, aldrig i evighet.

  113  Detta är slutet på den syn vi såg, vilken vi blev befallda att skriva ned medan vi ännu var i Anden.

  114  Men astora och förunderliga är Herrens verk och hans rikes bhemligheter, vilka han visade oss och vilka övergår allt förstånd i fråga om härlighet och om makt och om herradöme,

  115  vilka han befallde oss att vi inte skulle skriva om medan vi ännu var i Anden, och vilka ingen människa har arätt att uttala sig om.

  116  Inte heller är människan i astånd att tillkännage dem, ty de kan endast skådas och bförstås genom den Helige Andens kraft, som Gud skänker dem som älskar honom och renar sig inför honom,

  117  och till vilka han ger denna förmån att själva se och förstå,

  118  för att de genom Andens kraft och uppenbarelse, medan de är i köttet, skall kunna uthärda hans närvaro i härlighetens värld.

  119  Och härlighet och ära och herradöme tillkommer Gud och Lammet i evigheters evighet. Amen.