Skrifterna
Mose 3


Kapitel 3

(Juni–oktober 1830)

Gud skapade allting andligt innan det var i sitt naturliga tillstånd på jorden – Han skapade mannen, det första köttet på jorden – Kvinnan är en lämplig hjälp åt mannen.

1 afullbordades himlen och jorden och hela deras bhärskara.

2 Och på sjunde dagen avslutade jag, Gud, mitt verk och allt som jag hade gjort, och jag aviladebsjunde dagen från allt mitt verk, och allt som jag hade gjort var fullbordat, och jag, Gud, såg att det var gott.

3 Och jag, Gud, avälsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att jag på den hade vilat från allt mitt bverk, vilket jag, Gud, hade skapat och gjort.

4 Och se, nu säger jag dig att detta är himlens och jordens tidsperioder när de skapades den dag då jag, Herren Gud, gjorde himlen och jorden,

5 och varje planta på marken ainnan den var i jorden, och varje ört på marken innan den växte. För jag, Herren Gud, bskapade allt varom jag har talat candligt, innan det var i sitt naturliga tillstånd på jordens yta. För jag, Herren Gud, hade inte låtit det regna på jordens yta. Och jag, Herren Gud, hade dskapat alla människobarnen, men ännu inte någon människa att bruka ejorden, för jag fskapade dem i ghimlen, och det fanns ännu inte kött på jorden, inte heller i vattnet eller i luften.

6 Men jag, Herren Gud, talade och en adimma steg upp från jorden och vattnade hela markens yta.

7 Och jag, Herren Gud, formade människan av markens astoft och blåste in livsanden i hennes näsborrar, och bmänniskan blev en levande csjäl, det dförsta köttet på jorden, likaså den första människan. Allting var emellertid skapat förut, men det skapades andligen och gjordes enligt mitt ord.

8 Och jag, Herren Gud, planterade en lustgård österut i aEden, och däri satte jag mannen som jag hade format.

9 Och upp ur marken lät jag, Herren Gud, varje träd som är tilltalande i människors ögon, växa i sitt naturliga tillstånd och människan kunde se det. Och det blev också en levande själ. För det var andligt den dag jag skapade det, för det förblev i den sfär vari jag, Gud, skapade det, ja, allt som jag beredde att brukas av människan, och människan såg att det var gott till föda. Och jag, Herren Gud, planterade även alivets träd mitt i lustgården, och även bträdet med kunskap om gott och ont.

10 Och jag, Herren Gud, lät en flod utgå från Eden för att vattna lustgården, och därifrån delade den sig i fyra ahuvudgrenar.

11 Och jag, Herren Gud, gav den första namnet Pison, och den flyter runt hela landet Havila, där jag, Herren Gud, skapade mycket guld.

12 Och det landets guld var gott, och där fanns bdelliumharts och onyxsten.

13 Och namnet på den andra floden var Gihon, den som omger hela landet Etiopien.

14 Och den tredje flodens namn var Hiddekel, det är den som flyter mot östra delen av Assyrien. Och den fjärde floden var Eufrat.

15 Och jag, Herren Gud, tog mannen och satte honom i Edens lustgård, till att odla och sköta den.

16 Och jag, Herren Gud, befallde mannen och sa: ”Av varje träd i lustgården får du fritt äta,

17 men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta. Dock får du själv avälja, för det är givet dig, men kom ihåg att jag förbjuder det, för den bdag du äter därav ska du förvisso c.”

18 Och jag, Herren Gud, sa till min aEnfödde att det inte är gott för mannen att vara ensam, därför ska jag göra en lämplig bmedhjälpare åt honom.

19 Och ur jorden formade jag, Herren Gud, alla markens djur och alla fåglar i luften, och befallde att de skulle komma fram till Adam för att se vad han skulle kalla dem. Och även de var levande själar, för jag, Gud, blåste in livsanden i dem och befallde att vad Adam än kallade varje levande varelse, det skulle den heta.

20 Och Adam gav namn åt alla boskapsdjur och åt luftens fåglar och åt alla markens djur, men åt Adam fanns det ingen lämplig medhjälpare.

21 Och jag, Herren Gud, lät en djup sömn falla över Adam, och han sov, och jag tog ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.

22 Och av det revben som jag, Herren Gud, hade tagit från mannen, gjorde jag en akvinna och förde henne fram till mannen.

23 Och Adam sa: ”Jag vet nu att detta är ben av mina ben och akött av mitt kött. Hon ska heta maninna, för av man blev hon tagen.”

24 Därför ska en man lämna sin far och sin mor och ahålla sig till sin hustru, och de ska vara bett kött.

25 Och mannen och hans hustru var båda nakna och blygdes inte.