Urval från Moses bok

Kapitel 4

(Juni – oktober 1830)

Hur Satan blev djävulen – Han frestar Eva – Adam och Eva faller, och döden kommer in i världen.

1 Och jag, Herren Gud, talade till Mose och sade: Denne aSatan som du har befallt i min Enföddes namn är densamme som var från bbegynnelsen, och som kom inför mig och sade: Se, här är jag, sänd mig. Jag skall vara din son, och jag skall återlösa hela människosläktet så att inte en enda själ skall gå förlorad, och cjag skall förvisso göra det, ge mig därför din ära.

2 Men se, min älskade aSon, som var min Älskade och bUtvalde från begynnelsen, sade till mig: cFader, ske din dvilja, och eäran vare din för evigt.

3 Och eftersom denne Satan nu gjorde auppror mot mig och försökte omintetgöra människans bhandlingsfrihet som jag, Herren Gud, hade givit henne, och även ville att jag skulle ge honom min egen makt, lät jag cnedstörta honom genom min Enföddes makt.

4 Och han blev Satan, ja, djävulen, alla alögners fader, för att bedra och förblinda människorna och leda dem som fångar enligt sin vilja, ja, alla som inte vill hörsamma min röst.

5 Och ormen var nu alistigare än alla andra markens djur som jag, Herren Gud, hade skapat.

6 Och Satan ingav ormen i hjärtat (ty han hade dragit många till sig) och han försökte också bedra aEva, ty han kände inte till Guds avsikt och därför försökte han förgöra världen.

7 Och han sade till kvinnan: Har Gud verkligen sagt: Ni skall inte äta av varje träd i alustgården? (Och han talade genom ormens mun).

8 Och kvinnan sade till ormen: Vi får äta av frukten från träden i lustgården,

9 men om frukten på det träd som du ser mitt i lustgården har Gud sagt: Ni skall inte äta därav, inte heller skall ni röra vid det, ty då dör ni.

10 Och ormen sade till kvinnan: Ni skall förvisso inte dö,

11 ty Gud vet att den dag ni äter därav skall era aögon öppnas, och ni skall bli som gudar och ha bkunskap om gott och ont.

12 Och när kvinnan såg att trädet var gott till föda, och att det var tilltalande för ögonen och var ett träd som var alockande, ty det kunde göra henne vis, tog hon av dess frukt och båt, och hon gav också till sin man som var med henne, och han åt.

13 Och bådas ögon öppnades, och de insåg att de hade varit anakna. Och de sydde ihop fikonlöv och gjorde sig förkläden.

14 Och de hörde Herren Guds röst när de avandrade i lustgården i dagens svalka. Och Adam och hans hustru gick bort för att gömma sig från Herren Guds närhet bland träden i lustgården.

15 Och jag, Herren Gud, kallade på Adam och sade till honom: Vart agår du?

16 Och han sade: Jag hörde din röst i lustgården och jag blev förskräckt, eftersom jag såg att jag var naken, och jag gömde mig.

17 Och jag, Herren Gud, sade till Adam: Vem talade om för dig att du var naken? Har du ätit av det träd som jag befallde dig att du inte skulle äta av, ty om du gjorde det skulle du förvisso a?

18 Och mannen sade: Den kvinna du gav mig, och som du befallde skulle stanna hos mig, hon gav mig av frukten från det trädet och jag åt.

19 Och jag, Herren Gud, sade till kvinnan: Vad är det du har gjort? Och kvinnan sade: Ormen abedrog mig och jag åt.

20 Och jag, Herren Gud, sade till ormen: Eftersom du har gjort detta, skall du aförbannas mer än alla kreatur och mer än markens alla djur. På din buk skall du kräla, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar.

21 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes avkomma, och han skall krossa ditt huvud och du skall krossa hans häl.

22 Till kvinnan sade jag, Herren Gud: Jag skall storligen mångfaldiga din möda och ditt havandeskap. Med amöda skall du föda barn. Och din åtrå skall vara till din make och han skall råda över dig.

23 Och till Adam sade jag, Herren Gud: Eftersom du har hörsammat din hustrus röst och har ätit av frukten från det träd om vilket jag befallde dig och sade: Du skall inte äta därav, så skall marken vara förbannad för din skull. Med möda skall du äta därav alla dina livsdagar.

24 Även törne och tistel skall den frambringa åt dig, och du skall äta av markens örter.

25 I ditt anletes asvett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden – ty du skall förvisso dö – ty ut ur den har du tagits. Ty du var bstoft, och till stoft skall du återgå.

26 Och Adam gav sin hustru namnet Eva, eftersom hon var moder till alla levande, ty så har jag, Herren Gud, kallat den första av alla kvinnor, vilka är amånga.

27 Och jag, Herren Gud, gjorde skinnkläder åt Adam och även åt hans hustru och aklädde dem.

28 Och jag, Herren Gud, sade till min Enfödde: Se, amannen har blivit som en av oss med bkunskap om gott och ont. Och för att han nu inte skall sträcka ut sin hand och även cäta av dlivets träd och äta och leva för evigt,

29 vill jag, Herren Gud, därför sända ut honom från aEdens lustgård till att bruka jorden från vilken han togs.

30 Ty lika visst som jag, Herren Gud, lever, lika visst skall mina aord inte återvända tomma, ty som de utgår ur min mun måste de uppfyllas.

31 Därför drev jag ut mannen, och jag satte öster om Edens lustgård akeruber och ett flammande svärd, vilket svängde i alla riktningar för att bevaka vägen till livets träd.

32 (Och dessa är de ord som jag talade till min tjänare Mose, och de är sanna och alldeles som jag vill, och jag har talat dem till dig. Se till att du inte visar dem för någon människa förrän jag befaller dig, utom för dem som tror. Amen.)