Får jag läsa den där boken?

För omkring 50 år sedan när min missionärskamrat och jag knackade dörr i närheten av universitetet i Córdoba i Argentina, bjöd en ung man in oss i sin lägenhet. Det blev genast uppenbart att han och hans rumskamrater bara hade bjudit in oss för att gräla om Guds existens.

Vi ville inte gräla om det så vi kom överens med dem om att träffas senare och berätta om vårt budskap i en bättre inlärningsmiljö. När vi kom tillbaka förklarade den unge mannen varför han trodde att det inte fanns någon Gud. Han sade att Gud är något som människan har hittat på därför att hon vill tro på något större, något övernaturligt.

När det blev vår tur frågade jag: ”Hur vet du att Förenta staterna finns?” Jag vittnade om att de fanns och frågade om det fanns några andra bevis för dess existens. Han sade att han hade läst om dem i böcker och tidningar. Sedan frågade jag om han trodde på mitt vittnesbörd och vad han hade läst. Han sade eftertryckligt att han gjorde det.

”Så vi kan inte förneka vittnesbörden från dem, mig bland annat, som är från Förenta staterna”, sade jag. ”Inte heller kan vi förneka deras vittnesbörd som har skrivit om dem.” Den unge mannen höll med.

Sedan frågade jag: ”Kan vi med detta resonemang som grund förneka deras vittnesbörd som har sett Gud och skrivit om sina upplevelser?” Jag visade honom Bibeln och sade att den innehåller vittnesbörd från män och kvinnor som har sett och talat med Gud och Jesus Kristus. Jag frågade om vi kan förneka vittnesbörden i Bibeln, och han sade motvilligt nej.

Sedan frågade jag: ”Vad skulle du tycka om en bok som skrivits av ett annat folk än de i Bibeln, som sett samme Gud som de som skrev Bibeln?” Han svarade att det inte fanns någon sådan bok.

Vi visade honom Mormons bok och berättade om dess syfte. Vi vittnade om att den var sann och att Gud än i dag kommunicerar genom levande profeter.

Den unge mannen sade förundrat: ”Jag har kunnat överbevisa alla predikanter från andra kyrkor. Ni har något som jag aldrig har hört talas om förut. Får jag läsa den där boken?” Vi gav honom boken och vittnade om kärleken som Gud har till alla sina barn.

Eftersom det här hände i slutet av en termin kunde vi inte träffa den unge mannen igen innan han återvände hem till Bolivia. Men jag bad om att han skulle läsa boken och få ett vittnesbörd.

År 2002 kallades jag att verka som president för den spansktalande grenen i Missionärsskolan i Provo. En söndag återgav jag ovanstående berättelse för missionärerna. Efteråt berättade en missionär från Bolivia att han hade hört en äldre man i sin stav berätta om sin omvändelse — samma berättelse som jag har återgett här.

Mina ögon fylldes av tårar. Efter 40 år hade jag fått svar på mina böner om den unge mannen från Bolivia. Han hade fått veta att Gud fanns och att han har en stor lycksalighetsplan. Jag vet att vi kommer att träffas igen en dag, och jag kommer att glädjas med honom åt evangeliet.