Kyrkans historia
Redogörelser för den första synen

Redogörelser för den första synen

Joseph Smith upptecknade att Gud Fadern och Jesus Kristus visade sig för honom i en skogsdunge i närheten av hans föräldrahem i västra delen av staten New York, när han var omkring 14 år gammal. Orolig över sina synder och osäker på vilken andlig väg han skulle följa, sökte Joseph vägledning genom att gå på möten, läsa skrifterna och be. Som svar öppnade sig himlen. Joseph berättade om och dokumenterade den första synen, som den blev känd som, vid flera tillfällen. Han skrev själv eller gav skrivare i uppgift att skriva ner fyra olika redogörelser för synen.

Joseph Smith publicerade två redogörelser för den första synen under sin livstid. Den första av dem, som i dag är känd som Joseph Smith – Historien, kanoniserades i Den kostbara pärlan och blev därmed den mest kända redogörelsen. De två opublicerade redogörelserna, som var upptecknade i Joseph Smiths första självbiografi och i en senare dagbok, glömdes allmänt bort tills historiker som arbetade för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga återupptäckte och publicerade dem på 1960-talet. Sedan dess har de här dokumenten diskuterats upprepade gånger i kyrkans tidskrifter, i verk tryckta av kyrkans förlag eller av förlag med anknytning till kyrkan och i verk av sista dagars heliga forskare i andra forum.1 Utöver förstahandsredogörelserna finns det även fem skildringar av Joseph Smiths syn som skrevs ned av hans samtida.2

De olika redogörelserna för den första synen återger ett konsekvent händelseförlopp, men det är naturligt att de skiljer sig åt i fråga om betoning och detaljer. Historiker förväntar sig att när en person återger en upplevelse i olika sammanhang inför olika åhörargrupper under många år, så betonar varje redogörelse olika aspekter av upplevelsen och innehåller unika detaljer. Faktum är att skillnader, som liknar dem som finns i redogörelserna för den första synen, även finns i Bibelns redogörelser för Paulus syn på vägen till Damaskus och apostlarnas upplevelse på förklaringsberget.3 Men trots skillnaderna är alla redogörelser för den första synen i grunden konsekventa. Några har felaktigt hävdat att eventuella variationer i återgivningen av upplevelsen är bevis på fabricering. Tvärtom ger den rika historiska uppteckningen oss möjlighet att lära oss mer om den här anmärkningsvärda händelsen än om den inte hade dokumenterats lika väl.

Redogörelser för den första synen

Varje redogörelse för den första synen av Joseph Smith och hans samtida har sin egen bakgrund och sitt eget sammanhang som påverkade hur händelsen blev ihågkommen, berättad och upptecknad. Dessa redogörelser diskuteras nedan.

Redogörelsen från 1832. Den tidigaste redogörelsen för den första synen som man känner till, den enda skriven med Joseph Smiths egen hand, finns i en kort, opublicerad självbiografi som Joseph Smith skrev under senare delen av 1832. I berättelsen beskrev Joseph Smith sin medvetenhet om sina synder och sin frustration över att inte kunna hitta en kyrka som motsvarar den han läst om i Nya testamentet och som skulle leda honom till återlösning. Han betonade Jesu Kristi försoning och den personliga återlösning som den erbjöd. Han skrev att ”Herren” visade sig och förlät honom hans synder. Till följd av synen upplevde Joseph glädje och kärlek även om han, som han påpekade, inte kunde hitta någon som trodde på hans berättelse.

Redogörelsen från 1835. På hösten 1835 återgav Joseph Smith sin första syn för Robert Matthews, som var på besök i Kirtland i Ohio. Berättelsen, som skrevs ner i Josephs dagbok av hans skrivare Warren Parrish, betonar hans försök att förstå vilken kyrka som var den rätta, det motstånd han kände när han bad och uppenbarelsen av en gudomlig person som strax åtföljdes av ytterligare en. Den här redogörelsen nämner även att änglar visade sig.

Redogörelsen från 1838. Den skildring av den första synen som sista dagars heliga i dag bäst känner till är redogörelsen från 1838. Redogörelsen publicerades för första gången 1842 i Times and Seasons, kyrkans tidning i Nauvoo i Illinois, som en del av en längre historia dikterad av Joseph Smith mellan perioder av intensiv förföljelse. Medan redogörelsen från 1832 betonar den mer personliga berättelsen om Joseph Smith som en ung man som söker förlåtelse, fokuserar redogörelsen från 1838 på synen som början på kyrkans ”uppkomst och utveckling”. Liksom i redogörelsen från 1835 är den centrala frågan i berättelsen vilken kyrka som är den rätta.

Redogörelsen från 1842. Den här redogörelsen skrevs som svar på en förfrågan från Chicago Democrats redaktör John Wentworth om att få information om sista dagars heliga och den trycktes i tidskriften Times and Seasons 1842. (”Wentworth-brevet”, som det allmänt kallas, är även källa till Trosartiklarna.)4 Redogörelsen, som var avsedd att publiceras för en publik som var obekant med mormonernas trosuppfattningar, är kortfattad och rakt på sak. Liksom i tidigare redogörelser nämner Joseph Smith den förvirring han upplevde och att två personer visade sig som svar på hans bön. Året därpå skickade Joseph Smith den här redogörelsen, med några mindre ändringar, till historikern Israel Daniel Rupp, som publicerade den som ett kapitel i sin bok He Pasa Ekklesia: An Original History of the Religious Denominations at Present Existing in the United States [Hela kyrkan: Ursprunget till de religiösa samfund som för närvarande finns i Förenta Staterna].5

Andrahandsredogörelser. Utöver de här redogörelserna från Joseph Smith själv, skrevs fem redogörelser ner av samtida som hade hört Joseph Smith tala om synen. Läs dessa redogörelser här.

Argument mot redogörelserna för Joseph Smiths första syn

Att redogörelserna för den första synen varierar och är flera till antalet har lett en del kritiker till att ifrågasätta om Joseph Smiths beskrivningar motsvarar den verkliga upplevelsen. Två argument förs ofta mot hans trovärdighet: det första ifrågasätter Joseph Smiths minne av händelserna; det andra ifrågasätter om han med tiden har broderat ut delar av berättelsen.

Minnet. Ett argument mot redogörelserna för Joseph Smiths första syn är påståendet att historiska bevis inte stöder Joseph Smiths beskrivning av den religiösa väckelsen i Palmyra, New York med omnejd år 1820. En del hävdar att detta undergräver både Josephs påstående att det rådde ovanlig religiös iver samt även redogörelsen för själva synen.

Skriftliga bevis stöder dock Joseph Smiths uttalanden om väckelsen. Regionen där han bodde blev känd för sin religiösa iver och var otvivelaktigt en av den religiösa väckelsens drivbänkar. Historiker kallar regionen ”Eldsvådedistriktet” eftersom predikanterna bildligt talat brände åkern med sina väckelsemöten och kampanjer efter konvertiter under det tidiga 1800-talet.6 I juni 1818 till exempel ägde ett metodistiskt tältmöte rum i Palmyra och sommaren därpå samlades metodisterna igen i Vienna (numera Phelps) i staten New York, 25 kilometer från familjen Smiths gård. En kringresande metodistprästs dagböcker dokumenterar stor religiös upphetsning i Josephs geografiska område under 1819 och 1820. De beskriver att pastor George Lane, en metodistisk väckelsepredikant, befann sig i området under båda åren och att han talade om ”Guds sätt att åstadkomma reformationer”.7 Detta historiska bevis stämmer överens med Josephs beskrivning. Han sa att den ovanligt stora religiösa upphetsningen i hans trakt eller område ”började hos metodisterna”. Faktum är att Joseph berättade att han ”drogs till” metodismen.8

Utbroderande Det andra argumentet som ofta förs mot redogörelserna för Joseph Smiths första syn är att han broderade ut berättelsen med tiden. Detta argument fokuserar på två detaljer: hur många himmelska varelsernas som Joseph Smith uppgav att han såg och deras identitet. Josephs redogörelser för den första synen beskriver de himmelska varelserna i större detalj med tiden. I redogörelsen från 1832 står det att ”Herren öppnade himlarna för mig och jag såg Herren”. I redogörelsen från 1838 står det att ”jag såg två personer” varav den ene presenterade den andre som ”min älskade Son”. Till följd av detta har kritiker argumenterat att Joseph Smith började med att berätta att han såg en varelse – ”Herren” – och slutade med att påstå sig ha sett både Fadern och Sonen.9

Det finns andra, mer förenliga sätt att se på bevisen. Att det finns en grundläggande harmoni mellan redogörelserna måste erkännas redan från början: tre av fyra redogörelser uttrycker klart och tydligt att två personer visade sig för Joseph Smith i den första synen. Den som skiljer sig från de övriga är redogörelsen från 1832, vilken kan läsas som att den syftar på en eller två personer. Om man läser den som att den syftar på en himmelsk varelse, är det troligt att det är den person som förlät honom hans synder. Enligt senare redogörelser sa den första himmelska personen till Joseph Smith att ”höra” den andre – Jesus Kristus – som därpå framförde det huvudsakliga budskapet, däribland budskapet om förlåtelse.10 Joseph Smiths redogörelse från 1832 kan då ha fokuserat på Jesus Kristus, förlåtelsens bärare.

Ett annat sätt att tolka redogörelsen från 1832 är att Joseph Smith syftade på två varelser och att han kallade båda för ”Herren”. Argumentet att han broderade ut händelsen utgår från antagandet att redogörelsen från 1832 beskriver att endast en himmelsk varelse visade sig. Men redogörelsen från 1832 säger inget om att bara en varelse visade sig. Observera att de två syftningarna på ”Herren” är skilda åt i tid: Först öppnar ”Herren” himlarna, därefter ser Joseph Smith ”Herren”. Det här sättet att tolka redogörelsen på stämmer överens med Josephs redogörelse från 1835 där en person visar sig först, tätt följd av en annan. Redogörelsen från 1832 kan alltså tolkas som att Joseph Smith såg en varelse som sedan visade en annan och att han kallade dem båda ”Herren”: ”Herren öppnade himlarna för mig och jag såg Herren.”11

Josephs alltmer specifika beskrivningar kan onekligen tolkas som bevis på ökad insikt, som växer med tiden, baserad på erfarenhet. Skillnaderna mellan redogörelsen från 1832 och de senare redogörelserna kan till viss del ha att göra med skillnaderna mellan det skrivna och det talade ordet. Redogörelsen från 1832 är första gången Joseph Smith försökte skriva ner sin historia. Samma år skrev han till en vän att han kände sig instängd av ”papper, penna och bläck samt ett förvänt, förfallet, diffust och ofullkomligt språk”. Han kallade det skrivna ordet för ”ett litet trångt fängelse”.12 De senare redogörelsernas rikare omfattning kan lättare förstås och till och med förväntas när vi inser att de troligtvis dikterades – ett enkelt och bekvämt uttryckssätt för Joseph Smith som tillät orden att flyta bättre.

Sammanfattning

Joseph Smith vittnade gång på gång om att han upplevt en storslagen syn av Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus. Varken sanningen om den första synen eller argumenten mot den kan bevisas enbart genom historisk forskning. För att få veta sanningen om Joseph Smiths vittnesbörd krävs det av varje uppriktig sanningssökare att han eller hon studerar uppteckningen och sedan utövar tillräckligt med tro på Kristus för att fråga Gud i uppriktig och ödmjuk bön om uppteckningen är sann. Om sökaren frågar med den uppriktiga avsikten att handla efter det svar som den Helige Anden ger, blir sanningen om Joseph Smiths syn uppenbar. På det sättet kan var och en veta att Joseph Smith var ärlig när han förkunnade: ”Jag hade sett en syn. Jag visste det, och jag visste att Gud visste det och jag kunde inte förneka det.”13

  1. Se till exempel James B. Allen, ”Eight Contemporary Accounts of the First Vision—What Do We Learn from Them?” Improvement Era, nr 73, (1970): s. 4–13; Richard L. Anderson, ”Joseph Smith’s Testimony of the First Vision”, Ensign, apr. 1996, s. 10–21; Milton V. Backman, Joseph Smith’s First Vision: The First Vision in Its Historical Context (Salt Lake City: Bookcraft, 1971; 2:a uppl. 1980); Steven C. Harper, Joseph Smith’s First Vision: A Guide to the Historical Accounts (Salt Lake City: Deseret Book, 2012).

  2. Alla dessa redogörelser återgavs i Dean C. Jessee, ”The Earliest Documented Accounts of Joseph Smith’s First Vision”, i red. John W. Welch och Erick B. Carlson, Opening the Heavens: Accounts of Divine Manifestations, 1820–1844 (Provo och Salt Lake City: Brigham Young University Press och Deseret Book, 2005), s. 1–33.

  3. Apg. 9:3–9; 22:6–21; 26:12–18; Matt. 17:1–13; Mark. 9:2–13; Luk. 9:28–36.

  4. Hela brevet finns i ”Church History” av Joseph Smith, Times and Seasons vol. 3 (1 mars 1842), s. 706–710.

  5. Joseph Smith, ”Latter Day Saints”, i I. Daniel Rupp, He Pasa Ekklesia: An Original History of the Religious Denominations at Present Existing in the United States (Philadelphia: J. Y. Humphreys, 1844) s. 404–410.

  6. Whitney R. Cross, The Burned-Over District: The Social and Intellectual History of Enthusiastic Religion in Western New York, 1800-1850 (Ithaca, N.Y.: Cornell University Press, 1950); Paul E. Johnson, A Shopkeeper’s Millennium: Society and Revivals in Rochester, New York, 1815-1837 (New York: Hill and Wang, 1983); Nathan O. Hatch, The Democratization of American Christianity (New Haven: Yale University Press, 1989).

  7. Benajah Williams dagbok, 15 juli 1820, kopia i kyrkans historiska bibliotek, Salt Lake City.

  8. Redogörelsen från 1838 (Joseph Smith – Historien 1:5, 8).

  9. Redogörelsen från 1832 (Joseph Smith History, omkring sommaren 1832, s. 3, i ”Letter Book A”, Joseph Smith Collection, kyrkans historiska bibliotek, Salt Lake City); redogörelsen från 1838 (Joseph Smith – Historien 1:17).

  10. Redogörelsen från 1838 (Joseph Smith – Historien 1:17); redogörelsen från 1835 (Joseph Smith, ”Sketch Book of the use of Joseph Smith, jr.”, dagbok, 9–11 nov. 1835, Joseph Smith Collection, kyrkans historiska bibliotek, Salt Lake City.

  11. Redogörelsen från 1832 (Joseph Smith History, omkring sommaren 1832, s. 3, i Joseph Smith, ”Letter Book A”, Joseph Smith Collection, kyrkans historiska bibliotek, Salt Lake City).

  12. Joseph Smith till William W. Phelps, 27 nov 1832, Joseph Smith Collection, kyrkans historiska bibliotek, Salt Lake City, tillgänglig på www.josephsmithpapers.org.

  13. Redogörelsen från 1838 (Joseph Smith – Historien 1:25).