En lärdom från min far
David A. Bednar
i de tolv apostlarnas kvorum
Jag lärde mig en viktig läxa av min pappa om prästadömets myndighet och kraft.
Jag fostrades i ett hem med en trofast mor och en underbar far. Min pappa var inte medlem i kyrkan men gick ändå på kyrkans möten med familjen. Han var lagledare för församlingens softball-lag och hjälpte till med scoutaktiviteter.
Som pojke frågade jag min pappa många gånger i veckan när han skulle döpas. Pappa svarade alltid: ”David, jag blir medlem när jag vet att det är det rätta.”
En söndag frågade jag pappa när han skulle döpas. Han bara log och ställde en fråga till mig. ”David, din kyrka lär att prästadömet togs bort från jorden förr i tiden och har återställts genom himmelska budbärare. Om din kyrka verkligen har Guds återställda prästadöme, varför är då så många av männen i din kyrka lika dåliga på att göra sin prästadömsplikt som männen i min kyrka?”
Jag blev alldeles tom i huvudet. Jag hade inget svar till min pappa.
Jag visste att män som bär prästadömet borde handla annorlunda än andra män. Män som bär prästadömet borde inte bara ta emot prästadömets myndighet, utan också vara trofasta och värdiga att använda Guds kraft.
Jag beslöt att jag aldrig ville vara ett dåligt exempel för min pappa. Jag ville bara vara en bra pojke. Herren vill att alla vi som bär prästadömet är ärbara, dygdiga och bra pojkar, alltid och överallt.
Några år senare döptes min pappa. Jag fick tillfälle att ge honom aronska och melkisedekska prästadömet. En av de största upplevelserna i mitt liv var att se min pappa ta emot prästadömets myndighet och kraft.