”Teancum och Moroni”, Berättelser ur Mormons bok (2023)
Teancum och Moroni
Visar stort mod
När Amalickiah hade dött blev hans bror Ammoron lamaniternas kung. Ammoron fortsatte att strida mot nephiterna. Kriget varade i åratal. Nephiterna började vinna, så alla lamaniternas härar flydde till en enda stad. Moroni, Teancum och en annan nephitisk befälhavare marscherade efter lamaniterna med sina härar.
Alma 52:3–4; 54:16–24; 62:12–35
Teancum var arg för att Amalickiah och Ammoron hade orsakat det här stora, långvariga kriget. På grund av kriget hade många dött och det fanns väldigt lite mat. Teancum ville få stopp på kriget. Han gick in i staden om natten för att leta efter Ammoron.
Teancum klättrade över stadsmuren. Han gick från plats till plats i staden tills han upptäckte var Ammoron sov.
Teancum kastade ett spjut på Ammoron. Det träffade honom nära hjärtat. Men Ammoron väckte sina tjänare innan han dog.
Ammorons tjänare jagade efter Teancum och dödade honom. De andra nephitiska ledarna var mycket ledsna över att Teancum hade dött. Han hade modigt kämpat för sitt folks frihet.
Fastän Teancum dog hade han hjälpt nephiterna att vinna kriget. Han hade fått lamaniterna att förlora sin ledare. Morgonen därpå stred Moroni mot lamaniterna och vann. Lamaniterna lämnade nephiternas land och kriget var över.
Det var äntligen fred. Moroni arbetade hårt för att göra nephiternas land säkrare mot lamaniterna. Sedan begav sig Moroni hem för att leva i frid. Profeter undervisade om evangeliet och ledde Guds kyrka. Folket litade på Herren och han välsignade dem.