Led, milda ljus

1. Led milda ljus, i dunkel, dimfylld värld,

led du mig fram!

Mörk natten är, långt från mitt hem min färd.

Led du mig fram!

Styr du min fot.

Min fjärran framtids stig

jag vill ej se; ett steg är nog för mig.

2. Ej alltid, Herre, var min bön, att du

mig ledde fram.

Jag ville se och välja själv, men nu:

Led du mig fram!

Jag stundens yra njöt på farligt spår,

stolt av min kraft. Ack, glöm de gångna år.

3. Din kraft dock bar och framgent bära skall,

om du blott styr,

hän över hed och stup och forsars fall,

tills natten flyr

och dina änglar le ur morgonskyn

så som de logo förr i barnets syn.