Välsignelserna med prövningar, tuktan och förföljelse

Den högste Gudens folk måste prövas. Det står skrivet att de ska prövas i allt, liksom Abraham prövades [se L&F 101:1–4]. Om vi kallas att gå upp på berget Moria och offra en del av det som vi håller allra kärast, spelar det ingen roll. Vi kan likaväl göra det som någonting annat. Jag tror det är möjligt att de heliga kan få alla de prövningar de vill ha eller kan vilja ha. Om ni har den Helige Andens ljus kan ni tydligt se att prövningar i köttet faktiskt är någonting nödvändigt (DBY, 346).

Vi befinner oss nu i en prövotid för att visa oss värdiga eller ovärdiga nästkommande liv (DBY, 345).

Alla intelligenta varelser som ska krönas med ära, odödlighet och eviga liv, måste genomgå varje svårt prov som bestämts för intelligenta varelser, för att kunna få sin härlighet och upphöjelse. Varje olycka som kan drabba dödliga varelser ska tillåtas att komma över ett fåtal, för att bereda dem för att åtnjuta Herrens närhet. Om vi får den härlighet som Abraham fick, måste vi göra det på samma sätt som han gjorde. Om vi någonsin kommer att vara beredda att umgås med Enok, Noa, Melkisedek, Abraham, Isak och Jakob, eller med deras trofasta barn, och med de trofasta profeterna och apostlarna, måste vi genomgå samma erfarenhet och få den kunskap, den intelligens och de gåvor som bereder oss för att inträda i vår Fader och Guds celestiala rike … Varje prövning och erfarenhet ni har gått igenom är nödvändig för er frälsning (DBY, 345).

Om våra liv skulle förlängas till tusen år, skulle vi fortfarande kunna leva och lära. Alla förändringar vi går igenom är nödvändiga för att ge oss erfarenheter och förebilder och för att bereda oss för den belöning som väntar de trofasta (DBY, 345).

Om inte Adam hade syndat och om hans avkomma hade fortsatt på jorden, kunde de inte ha lärt känna synd, eller skillnaden mellan det bittra och det ljuva. Inte heller skulle de ha lärt känna rättfärdighet, av den enkla anledningen att varje resultat bara kan visa sig tillfullo genom dess motsats. Om de heliga kunde se saker som de är, då de kallas att genomgå prövningar och att göra vad de kallar uppoffringar, skulle de betrakta dessa som de största välsignelser de kunde få. Men låt dem få del av sanna principer och sann glädje, utan dess motsats, så kan de inte känna glädje, kan de inte känna lycka. De kan inte skilja ljuset från mörkret, eftersom de inte har någon kunskap om mörkret och följaktligen saknar förmågan att uppfatta ljuset. Om de inte smakar det bittra, hur kan de då förstå det ljuva? Det kan de inte [se L&F 29:39] (DBY, 345–46).

Vi är ett synnerligen lyckligt folk då vi får det som kallas prövningar, för då utgjuts Guds Ande i större mått över de trofasta [se 1 Petrusbrevet 3:14] (DBY, 347).

Jag säger till de sista dagars heliga, allt vi behöver göra är att lära oss om Gud. Om lögnarna fortsätter att ljuga och om de som svär fortsätter att svära, går de mot sin undergång. Det enda vi behöver göra är att gå framåt och uppåt och hålla vår Fader och Guds bud. Då ska han låta våra fiender stå där med skam (DBY, 347).

Vi har genomgått många erfarenheter, skulle vi kunna säga, av motgångar, fast jag vill att alla mina syskon i kyrkan ska förstå att jag inte talar för mig själv, för allt jag har gått igenom har varit en glädje för mig. Dock har vi till synes offrat en hel del och genomgått många prövningar och frestelser, otvivelaktigt är det så. Vi har fått utstå frestelser, större eller mindre, och vi har med glädje accepterat att man förstört våra tillhörigheter. Själv har jag fem gånger innan jag kom till denna dal lämnat allt som Herren hade välsignat mig med av denna världens ägodelar, vilket, för landet där jag bott, inte var lite (DBY, 347–348).

Vad gäller prövningar så är det väl så att den man eller kvinna som åtnjuter andan i vår religion, inte har några prövningar. Men den man eller kvinna som försöker leva efter Guds Sons evangelium och samtidigt klamrar sig fast vid andan i världen har bittra och ihållande prövningar och sorger (DBY, 348).

Kasta av er fiendens ok och ta på er Kristi ok, så kommer ni att förkunna att hans ok är skonsamt och hans börda lätt. Det vet jag av erfarenhet (DBY, 347–348).

När vi ser på de sista dagars heliga frågar vi om det är nödvändigt att de blir förföljda? Ja, om de är olydiga. Finns det något behov av att tukta en son eller dotter? Ja, om de är olydiga [se L&F 105:6]. Men anta att de tillfullo gör allt som deras föräldrar fordrar, finns det något behov av att tukta dem då? Om det finns det, så förstår inte jag varför. Jag har ännu inte lyckats förstå varför man skulle tukta ett lydigt barn. Inte heller har jag lyckats förstå varför Herren skulle tukta ett folk som är fullkomligt lydigt. Har detta folk blivit tuktat? Ja, det har det (DBY, 350).

De som vänder sig bort från de heliga buden kommer att möta prövningar som i sanning är prövningar. De kommer att känna allhärskarens vrede drabba dem. De som är stilla och är goda barn kommer att få sin Fader och Guds rika välsignelser. Var stilla och låt er tro vila på Herren, allhärskaren [se L&F 101:16] (DBY, 351).

Vi har välsignats oändligt mycket mer genom de förföljelser och den orättvisa vi har utstått, än om vi hade varit kvar i våra hem som vi blev fördrivna från och hade fått ha kvar våra gårdar, trädgårdar, affärer, kvarnar, maskiner och allt vi tidigare ägde (DBY, 346).

Frukta inte, för om Herrens ord är sant ska ni förr eller senare bli prövade i allt. Gläds och be ständigt och tacka hela tiden Gud, också om era ägodelar går till spillo, för det är Guds hand som leder oss, och han ska fortsätta att göra det. Må varje man och kvinna helga sig inför Herren, så ska allt som kommer från den Allsmäktige helgas för deras bästa (DBY, 347).

Gud har lett detta folk i olika delar av Förenta staterna och det har utsatts för spott och spe … Herren har en avsikt med detta. Man kan fråga sig vad hans avsikt är. Ni vet alla att de heliga måste renas för att kunna inträda i det celestiala riket. Det står skrivet att Jesus fullkomnades genom lidande [se Hebreerbrevet 5:8–9]. Hur kan vi för ett ögonblick tro att vi kan vara beredda att inträda i vilans rike tillsammans med honom och Fadern utan att gå igenom liknande prövningar? (DBY, 346.)

Joseph kunde inte ha fullkomnats, om han så hade levt i tusen år, om han inte hade utsatts för förföljelse. Om han hade levt i tusen år och lett detta folk och förkunnat evangeliet utan förföljelse, skulle han inte ha fullkomnats så mycket som han hade vid trettioåtta års ålder. Ni kan räkna med att då detta folk kallas att genomgå olika slags prövningar och lidanden, blir fördrivna från sina hem, missmodiga, skingrade och slagna, låter den Allsmäktige sitt verk fortgå med allt större hastighet (DBY, 351).

Varje gång man förföljer ”mormonismen” hjälper man den att gå framåt. Man får den aldrig att gå bakåt. Herren, allhärskaren, befaller detta (DBY, 351).

Om vi inte måste uthärda denna förföljelsens järnhand skulle de principer vi tror på, vilka drar till sig uppmärksamheten från goda och onda på jorden och vilka är på allas läppar och vilka inbegriper folkets trosuppfattningar, omfattas av tusentals som nu är likgiltiga för dem (DBY, 351).

Varje gång människor förföljer och försöker övervinna detta folk, lyfter de upp oss, försvagar sig själva och stärker detta folk. Och varje gång de försöker minska vår skara, ökar de den. Och när de försöker omintetgöra detta folks tro och kraft, stärker Herren alla svaga knän och stärker den vankelmodige i kraften och tron på Gud, i ljus och intelligens. Guds rättfärdighet och kraft ökar hos detta folk i förhållande till djävulens ansträngningar för att förgöra det (DBY, 351).

Låt oss vara ifred så sänder vi ut äldster till jordens yttersta gräns och samlar Israel, var det än finns. Och om ni förföljer oss, gör vi det desto fortare, eftersom vi av naturen är tröga då vi får vara ifred, och har en benägenhet att somna till, sova och vila lite. Om ni låter oss vara ifred, gör vi det lite makligare, men om ni förföljer oss förkunnar vi evangeliet både natt och dag (DBY, 351).

• Varför tror du att president Young kallade det här livet ”en prövotid”? (Se också Abraham 3:22–26.) Hur kan prövningar bereda oss för att inträda i det celestiala riket?

• Varför är det nödvändigt att erfara de motstående goda och onda krafterna? (Se också 2 Nephi 2:11–14.)

• Varför tror du att president Young var så tacksam för de prövningar han och andra heliga på den tiden fick? Hur har prövningar hjälpt dig att bli en bättre sista dagars helig?

• Vad betyder det att ”ta på sig Kristi ok”? (Se också Matteus 11:28–30.) Hur hjälper det oss att med glädje möta prövningar om vi tar på oss Kristi ok? (Se också Mosiah 24:13–15.)

• Varför tuktar Herren oss ibland? (Se också L&F 101:2–8.) Vilken betydelse har det hur vi tar emot denna tuktan? Hur kan föräldrar och barn skapa bättre familjer om de lär sig denna princip ordentligt?

• President Young sade att de heliga välsignats ”oändligt mycket mer genom de förföljelser och den orättvisa de hade utstått, än om de hade fått behålla … allt de tidigare ägde”. Varför är det en större välsignelse att bli straffad för olydnad än att få slå sig till ro i ett syndfullt tillstånd?

• President Young sade att de olydiga skulle bli förföljda, men han talade också om lydiga personer, såsom Jesus Kristus, Joseph Smith och missionärer, som har blivit förföljda. Varför tillåter Gud de onda att förfölja de rättfärdiga, enligt president Young?

• President Young sade att förföljelse mot kyrkan bara skulle få Herrens verk att gå framåt ”med större hastighet”. Vad säger det oss om hur vi bör ställa oss till angrepp mot sanningen? Hur kan vi lära våra barn att övervinna förföljelse?