Ett heligt förtroende

Mina kära bröder, det är min bön att jag ska bli ledd av Anden i det jag har att säga i kväll. En gemensam tråd binder oss samman. Vi har anförtrotts Guds prästadöme och att handla i hans namn. Vi har fått ett heligt förtroende. Mycket förväntas av oss.

Vi läser i Läran och förbunden, kapitel 121, vers 36 ”att prästadömets rättigheter står i oskiljaktig förbindelse med himlens krafter”. Vilken underbar gåva vi har fått. Vi har ansvaret att bevara och skydda detta prästadöme och vara värdiga alla de storslagna välsignelser som vår Himmelske Fader har i beredskap åt oss – och åt andra genom oss.

Vart du än går bär du ditt prästadöme med dig. Står du på heliga platser? Innan du utsätter dig själv och ditt prästadöme för fara genom att besöka platser eller delta i aktiviteter som inte är värdiga vare sig dig eller ditt prästadöme, stanna upp och tänk på följderna. Kom ihåg vem du är och vad Gud förväntar sig att du ska bli. Du är ett löftets barn. Du är en man med kraft. Du är en Guds son.

Prästadömsmaktens dyrbara gåva medför inte bara högtidliga ansvar, utan också särskilda välsignelser för dig själv och andra. Jag hoppas att vi, på vilken plats vi än må vara, alltid är värdiga att bruka dess kraft, för vi vet aldrig när vi kan behöva eller få tillfälle att göra det.

Under andra världskriget tjänstgjorde en vän till mig i södra Stillahavsområdet när hans plan sköts ner över havet. Han och de andra besättningsmännen lyckades hoppa med fallskärm från det brinnande planet, blåsa upp sina livbåtar och hänga fast vid dem i tre dagar.

Den tredje dagen fick de syn på ett fartyg som de visste var ett räddningsfartyg. Det åkte förbi dem. Nästa morgon åkte det förbi dem igen. De började misströsta när de insåg att det var den sista dagen som räddningsfartyget skulle vara i området.

Då talade den Helige Anden till min vän: ”Du har prästadömet. Befall räddningsmanskapet att plocka upp er.”

Han gjorde som han blivit manad: ”I Jesu Kristi namn och i kraft av prästadömet: Vänd tillbaka och plocka upp oss.”

Inom några få minuter var fartyget bredvid dem och hjälpte dem ombord på däck. En trofast och värdig prästadömsbärare utövade i detta nödläge sitt prästadöme, vilket välsignade hans och andras liv.

Låt oss besluta oss här och nu att alltid vara förberedda för våra svåra stunder, för stunder av tjänande och stunder av välsignelser.

När vi nu avslutar detta allmänna prästadömsmöte säger jag er att ni är ”ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap” (1 Petr. 2:9). Må vi alltid vara värdiga denna gudomliga hyllning, är min innerliga bön i Jesu Kristi, vår Frälsares namn, amen.