ETT HÖGTIDLIGT ANSVAR

”Jag har länge känt att lycka i äktenskapet inte handlar så mycket om romantik som om att man är uppriktigt angelägen om att ens livskamrat mår bra”, sade president Gordon B Hinckley. ”Det inbegriper en villighet att ha överseende med svagheter och misstag.”²

”Hemligheten med ett lyckligt äktenskap ligger i att man tjänar Gud och varandra”, sade president Ezra Taft Benson (1899–1994). ”Äktenskapets mål är att uppnå både enighet och självförverkligande. Paradoxalt nog blir vår andliga och känslomässiga tillväxt större ju mer vi tjänar varandra.”³

Enighet i äktenskapet är inget som kommer automatiskt eller utan ansträngning. Den romantiska kärleken måste mogna till ett åtagande att söka och stödja andlig harmoni i äktenskapet. ”För att uppnå enighet i äktenskapet krävs ett enormt tålamod och en enorm uthållighet och en klar bild av vilka våra prioriteringar är här i livet”, förklarar äktenskapsrådgivaren Victor B Cline. ”Kärleken till ens maka är en underbar gåva, men vi måste lära oss att ge den helt och fullt för att kunna ta emot den helt och fullt.”⁴

År 1831 förkunnade Herren: ”Du skall älska din hustru av allt ditt hjärta och hålla dig till henne och ingen annan.” (L&F 42:22) Om detta bud sade president Spencer W Kimball (1895–1985) följande: ”Orden ingen annan utesluter alla och allting. Livskamraten blir sålunda det viktigaste i mannens eller hustruns liv och varken umgängesliv eller yrkesverksamhet eller det politiska livet eller annat intresse eller person eller angelägenheter får någonsin komma före maken eller makan.”⁵ En man eller hustru som sätter barnen, vännerna, karriären, fritidsintressena eller kallelserna i kyrkan framför den äktenskapliga relationen går helt emot budet ”ingen annan”.

Satan är fast besluten att driva in kilar av missämja mellan äkta makar. Om han kan övertyga den ena eller andra makan om att något annat borde komma före denna kärnrelation som gäller både för tiden och evigheten så har han vunnit ett slag i sitt krig mot familjen och mot Guds plan. Därför måste vi vara särskilt måna om att bygga, ge näring åt och fördjupa den äktenskapliga relationen.

Att vara en hängiven äkta maka och en kärleksfull, plikttrogen förälder är en svår balansgång. Föräldrar har fått den gudomliga uppmaningen ”att uppfostra [sina] barn i ljus och sanning”. (L&F 93:40) Men om mödrar och fäder inte är uppmärksamma kan det ansvaret bli så krävande tidsmässigt och känslomässigt sett att det ibland kan tränga undan eller hämma den äktenskapliga relationen. För att hjälpa äkta par ha sina prioriteringar i rätt ordning när det gäller familjen har president David O McKay (1873–1970) och andra ledare i kyrkan citerat detta kloka råd från Theodore Hesburgh, rektor för Notre Dame-universitetet: ”Det viktigaste en far kan göra för sina barn är att älska deras mor.”⁶ Barn som växer upp i skenet av ett kärleksfullt äktenskap känner en trygghet som ofta saknas då andra omsorger får företräde framför denna grundläggande relation. ”Män och hustrur som älskar varandra”, sade president Benson, ”finner att kärlek och lojalitet samverkar. Denna kärlek skapar en gynnsam atmosfär för barnens känslomässiga tillväxt.”⁷

”Våra ungdomar behöver kärlek och uppmärksamhet, inte eftergivenhet”, sade president Benson. ”De behöver empati och förståelse från mödrar och fäder, inte likgiltighet. De behöver föräldrarnas tid. En moders vänliga undervisning och hennes kärlek till och förtroende för en tonårsson eller dotter kan bokstavligen rädda dem från en ond värld.”⁸ ”Beröm era barn mer än ni kritiserar dem”, rådde han. ”Beröm dem för det allra minsta framsteg … Uppmuntra era barn att komma till er … med sina problem och frågor genom att lyssna på dem varje dag.”⁹

”Min bönfallan är … att rädda barnen”, har president Hinckley sagt. ”Alltför många barn lever i smärta, fruktan, ensamhet och förtvivlan. Barn behöver solljus … De behöver vänlighet, vederkvickelse och ömhet. Vartenda hem, oavsett om det är mer eller mindre påkostat, kan utgöra en kärleksfull miljö som befrämjar frälsning.”¹⁰