Var kunde jag hitta en annan Mormons bok?

Min kamrat och jag hade precis avslutat en lång, fruktlös dag av dörrknackande i Buenos Aires i Argentina. Medan vi satt och väntade på bussen började jag sjunka ner i ett töcken av självömkan. Jag hade verkat i området i tre månader utan framgång. Jag kände att jag hade svikit Herren.

Just då lade jag märke till en man på avstånd som snabbt kom cyklande mot oss. Han skrek och vinkade. I hopp om att kunna undvika den till synes arga mannen gick vi snabbt fram mot bussen som närmade sig. Det höll på att mörkna och vi befann oss i en farlig del av vårt område. Vi hoppades att vi skulle komma på bussen innan mannen hann upp oss.

”Jag har en fråga till er”, ropade mannen. Bussen kom precis före honom och vi skyndade ombord. Då hörde jag mannen fråga: ”Vad hände med guldplåtarna när Joseph Smith hade översatt dem?” Jag bara gapade. Jag ville hoppa av bussen när den körde iväg. I stället ropade jag: ”Var bor du?” och skrev snabbt ner hans adress.

Vi stannade till hos mannen nästa dag. Han hette Favio. En månad tidigare, berättade han, hade hans vän lånat honom en Mormons bok.

”Jag har alltid varit intresserad av Jesus Kristus, men jag har aldrig tidigare hört talas om ett annat testamente om hans liv”, sade Favio. ”Jag kände bara till Bibeln och Kristi verksamhet i öst. Ingen hade talat om för mig att Kristus kom till Amerika! Jag var ivrig att lära mig mer.”

Några veckor senare var Favio tvungen att lämna tillbaka boken. ”Jag visste inte vart jag skulle vända mig för att få en annan Mormons bok”, sade han. ”Jag ville veta mer än något annat om boken var sann. Jag föll ner på knä och bad min himmelske Fader om hjälp. Jag sade: ’Fader, om Mormons bok är sann, låt mig då få tag på en annan Mormons bok så att jag kan fortsätta studera den.’”

En dag var Favio vid en tågstation. I ögonvrån såg han något på trottoaren som såg ut som en blå bok. När han kom närmare kände han igen de gyllene bokstäverna. Det var vår himmelske Faders svar.

Flera veckor efter det att Favio hade hittat Mormons bok såg han oss på busshållplatsen. Vid det laget visste han att boken var sann. Under de påföljande veckorna undervisade vi Favio om evangeliets grundprinciper och uppmuntrade honom att fortsätta läsa. Varje gång vi frågade om han ville börja efterleva en ny evangelieprincip brukade han svara: ”Jag vågar inte låta bli.” En kort tid därefter gick han ner i dopets vatten.

I stället för att tycka synd om mig själv när jag har en dålig dag numera, brukar jag tänka på Favio — på hans fråga till två missmodiga missionärer och hans hängivenhet mot Herren efter det att han fick sitt svar.