Ständiga utbildningsfonden ett underverk under tillväxt

President Gordon B Hinckley tillkännagav SUF under generalkonferensen i mars 2001. Programmet utformades för att hjälpa ungdomar få kunskaper som gjorde det möjligt för dem och deras familj att höja sig över fattigdomen och bidra på ett meningsfullt sätt till samhället och kyrkan.

I många länder runtom i världen finns det unga missionärer med blygsam bakgrund som trofast tjänar Herren. I sitt tal nämnde president Hinckley de utmaningar dessa ungdomar ställs inför när de återvänder hem:

”De har stora förhoppningar. Men många av dem har mycket svårt att få en anställning eftersom de saknar utbildning. De sjunker tillbaka i den fattigdom de kom från.” (”Den ständiga utbildningsfonden”, Liahona, jul 2001, s 61)

SUF-programmet är baserat på samma principer som för Ständiga emigrationsfonden, som gjorde det möjligt för medlemmar att resa till Salt Lake City på 1800-talet, och kyrkans ledare hoppas att programmet ska avhjälpa fattigdom.

Genom att erbjuda lån till olika slags yrkesutbildningar med låg ränta ger programmet ambitiösa låntagare mellan 18 och 30 år chansen att utbilda sig och samtidigt stärka oberoende och självförtroende utan att dra på sig några större skulder.

Äldste John K Carmack, emeritusmedlem i de sjuttios kvorum och verkställande direktör för SUF, säger att programmet underlättar utbildning och utveckling för ungdomar som bara behöver en chans och lite vägledning.

”Vi hjälper ungdomarna drömma, vi hjälper dem planera sin yrkesbana och vi hjälper dem åstadkomma något”, säger äldste Carmack.

Broder Xozwa har alltid velat studera vid universitetet men han och hans mor hade inte några pengar att betala skolgången med. Ett vanligt banklån hade varit en möjlighet, men de höga räntorna skulle ha inneburit stora skulder som skulle ha tagit lång tid att betala av. I stället fick broder Xozwa höra talas om SUF av Kyrkans utbildningsverksamhet i området. Han ansökte om och fick ett SUF-lån på 1 150 dollar och gick en ingenjörskurs vid Damelin College i Port Elizabeth.

När broder Xozwa hade studerat i omkring ett år fick han erbjudande om ett jobb på en konsultfirma. Företaget väntade på att han skulle bli klar med skolåret och stöttade honom i hans fortsatta studier. Tack vare anställningen kunde han betala av lånet följande år, och företaget har sponsrat ytterligare studier under de senaste fyra åren i sådana ämnen som arbetsförhållanden, bolagsstyre, företagsadministration och -ledning samt avancerat projektledarskap.

”SUF-programmet gav mig den skjuts framåt jag behövde och resten kunde jag göra själv”, säger han. ”Det gav mig en bra början och sedan har allt fallit på plats.”

Sedan president Hinckley tillkännagav programmet för sju år sedan har omkring 28 000 ungdomar, cirka hälften män och hälften kvinnor, tagit emot SUF-lån. Programmet startades i Mexico, Peru och Chile och har nu utökats till fyrtio länder runtom i världen, bland annat Mongoliet, Kambodja, Kenya, Ghana, Sydafrika, några Stillahavsöar och nästan hela Latinamerika.

Programmet finansieras både av medlemmar som bidrar med pengar till programmet genom tionde- och fasteoffer-talongerna, och av vänner till kyrkan som tror på programmets ändamål. Pengarna som samlats in spenderas aldrig utan lånen består av räntan som inbringas på dessa pengar.

”Medlemmarna och vännerna [till kyrkan] har varit oerhört generösa”, säger äldste Carmack, och tilllägger att både president Hinckley och president Monson har kallat programmets framgång för ”ett underverk”.

”Vi har vuxit”, säger äldste Carmack, och han tror att kyrkan kommer att se ”mer tillväxt i framtiden”.

Vetskapen om var broder Xozwas lån kom ifrån gjorde att han var fast besluten att göra ett bra arbete i skolan och betala av lånet. Han ville använda den generösa donationen på bästa sätt.

”Jag insåg att pengarna var heliga. Andra hade bidragit till min utbildning så det var mitt ansvar att visa uppskattning genom att studera flitigt”, säger han. ”Pengarna jag hade beviljats var inte mina att leka med. Jag hade fått chansen att göra något av mitt liv, att ge en bra start åt en bra framtid, och det var mitt ansvar att fatta den chansen med båda händerna och inte misslyckas.”

Förutom att SUF ger ungdomar ekonomisk hjälp så hjälper den dem att tillväxa i evangeliet och att stärka sitt land och andra medlemmar som är i behov av utbildning. Några som tagit del av programmet har gått vidare och blivit ledare i kyrkan, säger äldste Carmack, och de stärker kyrkan i sitt land.

”Som trofasta medlemmar kommer de att betala tionde och offergåvor och kyrkan blir mycket starkare genom deras närvaro i de områden där de bor”, har president Hinckley sagt. (Liahona, jul 2001, s 62)

När eleverna betalar tillbaka sin skuld går pengarna tillbaka till fonden för att andra ska få hjälp som behöver finansiera sin utbildning, vilket gör den till en ”ständig” fond.

Broder Xozwa förstod denna princip och motiverades att hjälpa andra få samma möjlighet som han.

”Herren ger oss möjlighet att utvecklas, men också att hjälpa någon annan”, säger han. ”Det var mitt ansvar att betala tillbaka pengarna så fort som möjligt så att någon annan kunde få lika god chans att studera och utvecklas. Tänk så många människor man kan påverka om pengarna används på rätt sätt. Man kan åstadkomma underverk, inte bara för sig själv utan också för andra.”

Hans erfarenhet har gett honom ledarfärdigheter och oberoende förutom självtillit och förmågan att göra det han föresatt sig.

”Det handlar inte bara om utbildning. Det handlar inte bara om att få ett diplom eller att få en examen. Det handlar inte bara om en karriär. Det är mycket mer än så. Programmet öppnar dörrarna för individuell utveckling”, säger han.

Broder Xozwa säger att han alltid kommer att vara tacksam för den generositet som visats honom och som haft så stor inverkan på hans liv.

”Jag skulle en dag vilja träffa personen eller personerna som bidragit till programmet i början bara för att tacka dem”, säger han. ”Det kanske var fickpengar för dem, men de har förändrat generationer. De har förändrat min familj.”