Visar vägen

Innan familjen blev medlemmar i kyrkan var föräldrarna bekymrade över att Jared och Angie inte fick tillräcklig moralisk och andlig undervisning i en värld som ser ner på religion.

Familjen Calderón upptäckte att evangeliet hade svaren på problemen de ställdes inför. ”När vi fick kunskap om evangeliet och började tillämpa dess lärdomar förändrade den kunskapen vårt sätt att leva”, säger broder Calderón. ”Vi fick lära oss vilka vi är och hur vi kan återvända till vår himmelske Fader. Tack vare det vi fann har vi levt ett rikare andligt liv.”

Det var inte alltid lätt att snabbt ta till sig det de fick lära av missionärerna, men när de prövade evangelie-principerna fick de ett vittnesbörd om dem. ”Allteftersom vi lärde oss mer om evangeliets normer”, säger syster Calderón, ”försökte vi hålla oss inom värdighetens gränser. Jag slutade dricka kaffe. (Och jag drack mycket kaffe innan dess!) Vi satte upp mål som familj om att inte svära, att tala vänligt till varandra och efterleva andra bra principer.

”Den största uppoffringen vi gjorde var vår stolthet”, fortsätter hon. ”Vi behövde lära oss ödmjukhet, och när vi försökte att leva på ett ödmjukt sätt fick vi många välsignelser och upplevde stora framsteg som enskilda, som ett par och som familj.”

Jared Calderón var den första i familjen som blev medlem i kyrkan. Han döptes i juni 2003. Angie döptes därefter i juli 2004. Deras föräldrar döptes i april 2007. Och slutligen, en kort tid efter det att James, den yngsta medlemmen i familjen Calderón, hade fyllt åtta år 2007, döptes han också.

Sedan började familjen förbereda sig för fler förbund och förrättningar i templet. ”Vi visste att dopet bara var första steget”, säger syster Calderón. ”Vi satte upp ett mål om fortsatta framsteg, bland annat att vi skulle komma till templet och beseglas som familj så att vi en dag kan bo hos vår himmelske Fader.”

När familjen förberedde sig för tempelbeseglingen bad och fastade de. Jared utförde också dop för döda flera gånger. Den 10 maj 2008 beseglades familjen i templet i San José i Costa Rica.

Jared minns hur han kände sig den dagen. ”Anden var mycket stark när jag kom in i beseglingsrummet. Det kändes så rätt att vara där med familjen”, säger han.

Hans bror James minns att han fick vänta länge innan han kunde komma in i beseglingsrummet, men han säger att det var värt det: ”Jag kände mig mycket glad och lycklig. Jag känner mig fortfarande glad för jag vet att jag kan vara med min familj för evigt.”

Familjen gjorde många förändringar i sitt liv för att förbereda sig för templets förrättningar, och de har upptäckt att förrättningarna faktiskt förändrar dem. Angie minns till exempel att hon sade till sin mamma, innan familjen hade blivit beseglad, att hon inte ville gifta sig i templet. ”Jag förstod inte vad löftena handlade om då”, säger hon. ”Nu ser jag det hela i ett större perspektiv och jag har ett större mål. Jag vill gifta mig i templet. Jag vill ha en egen familj en dag och kunna leva med dem för evigt.”

En annan förändring Angie har märkt är att hon har en större önskan att släktforska och utföra tempeltjänst för sina avlidna förfäder. Hon och hennes mamma besöker det släkthistoriska biblioteket i deras möteshus för att söka efter namn. Angie känner stor kärlek till sina förfäder. Hon är alltid villig att släktforska.

Jared har också märkt en förändring i hur han behandlar sin familj. Han förklarar: ”När man kommer till templet ser man saker och ting tydligare. Jag har känt Anden vägleda mig till att behandla mina föräldrar och syskon bättre, att ha en bra relation till dem. Det har funnits stunder när jag har varit arg och övertygad om att den andra personen hade fel, men när jag tänker på att vi är en evig familj inser jag att det inte är värt besväret att bråka om småsaker.

”Dessutom”, tillägger han med ett ironiskt leende, ”om jag ska leva med dem för evigt så är det bäst jag vänjer mig vid dem.”

Familjen Calderón inser att det inte räcker att ingå förbund — det är också viktigt att hålla dem. De försöker fortsätta att läsa skrifterna och be tillsammans. De går i kyrkan och utför sina kallelser och stöttar varandra. ”Det är sådant som hjälper oss komma ihåg vad vi har lovat och som ger oss många välsignelser, både andliga och timliga”, säger syster Calderón.

Familjen har fortsatt och kommer att fortsätta att möta prövningar i livet, men förbunden har gjort stor skillnad när det gäller deras perspektiv. När broder Calderón ser tillbaka på besluten hans familj har fattat känner han stor glädje: ”Allteftersom vi har lärt oss om evangeliet och efterlevt det har vi utvecklat en övertygelse, en förvissning om att det här är Jesu Kristi evangelium, och dess inriktning hjälper oss fatta viktiga beslut på rätt sätt. Vår familj kommer allt närmare Frälsaren. Vi har utvecklats andligt, och vi har aldrig varit så lyckliga i hela vårt liv.”