Vi lyssnade till Anden

En morgon beslutade jag och min missionärskamrat att vi skulle gå ut och skrifta i ett litet samhälle i vårt tilldelade område i södra Filippinerna. Medan vi var upptagna med att knacka dörr kom en man fram till oss och frågade vad vi gjorde. Vi märkte att han hade druckit.

Vi trodde inte att han egentligen var intresserad av vårt budskap, men gav honom en broschyr om meningen med livet. Vi talade om för honom att om han läste broschyren och inte drack den kvällen, skulle vi komma hem till honom och förklara meningen med livet. Han nickade och sade att han skulle vänta på oss. Vi skyndade vidare till en avtalad undervisning.

Vi hade inte för avsikt att gå tillbaka och undervisa honom den kvällen, men varje dag efteråt när vi gick förbi hans hus kände jag mig manad att stanna. Jag avfärdade genast känslan och rättfärdigade mitt beslut genom att säga till mig själv att han säkert ändå var för full för att lyssna.

Efter några dagar blev maningen så stark att jag inte kunde motstå den längre. När vi knackade på hans dörr möttes vi av en häpen kvinna som frågade oss varför vi inte hade kommit tidigare, som vi hade lovat. Hon sade att hennes man hade väntat på oss den där kvällen, och att han för första gången under deras äktenskap inte hade druckit.

Vi skämdes och bad innerligt om ursäkt. Vi bestämde att vi skulle komma tillbaka samma kväll och undervisa henne och hennes man. En kort tid därefter omvände sig broder Gumabay (fingerat namn) från alla sina världsliga laster, döptes och blev en stöttepelare i samhället.

Några dagar efter hans dop blev jag förflyttad till ett annat område och förlorade kontakten med familjen. Allt jag kunde göra var att hoppas och be att de skulle förbli aktiva i kyrkan.

Senare fick jag veta att det lilla samhället där familjen Gumabay bodde hade fått en gren och senare en församling. Broder Gumabay kallades till biskop i den församlingen. Jag fick också veta att de flesta av hans släktingar också hade blivit medlemmar i kyrkan.

När jag så småningom återvände för att besöka min gamla mission, fick jag veta att många hade blivit medlemmar i kyrkan tack vare biskop Gumabays goda exempel. Han hade lagt sitt liv i Herrens händer och låtit honom styra sin familj och sina dagliga aktiviteter.

Jag är så tacksam för att vi lyssnade till Andens maning och besökte familjen Gumabays hem. Genom den här erfarenheten lärde jag mig att förstå vad Herren menade när han sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka” (Matt 9:12).