Herren behöver missionärer

Under generalkonferensen i oktober förra året sade jag att det behövs fler missionärer. Varje värdig, duglig ung man bör förbereda sig för att verka som missionär. Detta tjänande är en prästadömsplikt — något Herren förväntar sig av oss som har fått så mycket. Unga män, jag uppmanar er att förbereda er för att verka som missionärer. Håll er rena och värdiga att representera Herren. Lev så att ni har god hälsa och är starka. Studera skrifterna. Delta i seminariet och institutet där de finns tillgängliga. Bekanta dig med missionärshandboken Predika mitt evangelium.

Systrar, ni har inte samma prästadömsansvar som de unga männen att verka som heltidsmissionärer, men ni kan också ge värdefulla bidrag som missionärer, och vi är glada för ert tjänande.

Jag vill påminna de äldre bröderna och systrarna i kyrkan om att Herren har behov av att många, många fler av er verkar som heltidsmissionärer. Om ni ännu inte kommit till den punkt i livet när ni kan verka som par uppmanar jag er att nu förbereda er för dagen när ni och er äkta hälft, alltefter vad omständigheterna tillåter, kan göra det. Det finns få andra tillfällen i livet när ni får åtnjuta den ljuvliga anda och tillfredsställelse som kommer av att tjäna tillsammans på heltid i Mästarens verk.

Några av er kan vara blyga till naturen eller anse er otillräckliga för att tacka ja till kallet att tjäna på detta sätt. Tänk på att detta är Herrens verk, och när vi går Herrens ärenden har vi rätt till Herrens hjälp. Herren formar ryggen så att den kan bära de bördor som läggs på den.

Andra kan, trots att de är värdiga att tjäna, känna att de har viktigare prioriteringar. Men jag tänker på Herrens löfte: ”Jag skall ära dem som ärar mig” (1 Sam 2:30). Ingen av oss kan ära vår himmelske Fader eller vår Frälsare mer än genom att tjäna dem som en hängiven, medkännande missionär.

Ett exempel på ett sådant tjänande är upplevelserna Juliusz och Dorothy Fussek hade, som kallades att verka som missionärer i Polen. Broder Fussek föddes i Polen. Han kunde språket. Han älskade folket. Syster Fussek föddes i England och visste bara lite om Polen och ingenting om dess folk. Med tillit till Herren gav de sig iväg på sitt uppdrag. Arbetet var ensamt och uppdraget enormt. Vid den tiden fanns ingen organiserad mission i Polen. Paret Fussek hade i uppdrag att bereda vägen så att en mission skulle kunna bildas.

Misströstade äldste och syster Fussek på grund av uppdragets omfattning? Inte för ett ögonblick. De visste att kallelsen hade kommit från Gud. De bad om hans gudomliga hjälp och hängav sig helhjärtat åt arbetet.

Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum, äldste Hans B. Ringger, dåvarande sjuttio, och jag, tillsammans med äldste Fussek, fick med tiden träffa religionsministern Adam Wopatka vid polska regeringen. Han sade: ”Er kyrka är välkommen här. Ni kan bygga era byggnader. Ni kan skicka era missionärer. Den här mannen”, sade han och pekade på Juliusz Fussek, ”har tjänat er kyrka väl. Ni kan vara tacksamma för hans exempel och hans arbete.”

Låt oss liksom paret Fussek göra vad vi bör göra i Herrens verk. Då kan vi tillsammans med Juliusz och Dorothy Fussek instämma i psalmen:

”Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord …

[Inte] slumrar han som bevarar dig.

Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte” (Ps 121:2–4).