Frälsaren Läromästaren

När Herren kom till jorden drogs en glömskans slöja för hans sinne, som fallet är med oss, och liksom oss fortsatte han från nåd till nåd (se L&F 93:11–17). Han fick undervisning av sin himmelske Fader (se Joh 8:28; 12:49) och av dödliga lärare. Som äldste James E. Talmage (1862–1933) i de tolv apostlarnas kvorum påpekade: ”Vår kännedom om det judiska levnadssättet på den tiden rättfärdigar slutsatsen att gossen fick god undervisning i lagen och skrifterna, ty detta var en regel. Han samlade kunskap genom studier och vann visdom genom bön, eftertanke och uppriktig strävan.”¹

Den enda berättelsen vi har om honom efter hans tidiga barndom och tills han påbörjade sin offentliga verksamhet är när han undervisade i templet som tolvåring och uppvisade en ovanligt väl utvecklad visdom och kunskap: ”Efter tre dagar fann [Josef och Maria] honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem” (Luk 2:46). Joseph Smiths översättning klargör den här versen och visar att det var lärarna som lyssnade på Jesus och ställde frågor till honom.

Utvecklingen av hans kunskap innan han påbörjade sin verksamhet visas i rådet han gav till Hyrum Smith 1829: ”Sök inte efter att förkunna mitt ord utan sök först efter att få mitt ord, och sedan skall din tunga lossas. Därefter skall du, om du önskar det, få min Ande och mitt ord, ja, Guds kraft att övertyga människorna” (L&F 11:21).

Också vi kan söka i skrifterna efter instruktioner och inspiration när vi ska påbörja vår verksamhet, oavsett om det gäller ett nytt ämbete, en ny ansvarsuppgift (till exempel föräldraskap) eller helt enkelt en hemaftonslektion.

I början av sin verksamhet frestades Jesus av djävulen. Två av de tre frestelserna började med en ifrågasättande gliring: ”Om du är Guds Son” (Matt 4:3, 6). Frälsaren motstod Satan genom att citera tre skriftställen i Gamla testamentet. Han sade: ”Det står skrivet …” (vers 4, 7, 10).

Frälsaren undervisade också sina efterföljare om hur man övervinner ondska med exempel från skrifterna. Läromästaren undervisade folket om hur man motstår ondska eller hanterar hemska följder genom att citera en redogörelse i Gamla testamentet: ”För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden [de som förkastade hans evangelium]” (Matt 10:15).

Om vi följer Guds ord har det en inneboende beskyddande kraft: ”De som hörsammar Guds ord och håller fast vid det, de skall aldrig förgås. Inte heller skall motståndarens frestelser och brinnande pilar slå dem med blindhet för att leda dem till undergång” (1 Nephi 15:24).

En av mina favoritverser när det gäller att stå emot Satan är följande: ”Mina ögon vilar på er. Jag är mitt ibland er” (L&F 38:7). Det skingrar för evigt lögnen ”ingen får veta något”.

Frälsaren visade aktning för de forntida profeterna och citerade vad de har sagt. Under den här tidsutdelningen befallde han Sidney Rigdon att ”åkalla de heliga profeterna för att bevisa [Joseph Smiths] ord” (L&F 35:23).

För att vittna om och visa sin vördnad för de gammaltestamentliga profeterna talade Frälsaren om Noa (se Matt 24:37–38); Abraham (see Luk 16:22–31; Joh 8:56–58); Abraham, Isak och Jakob (se Matt 8:11); Mose (se Joh 5:46); David (se Luk 6:3); Elia (se Luk 4:25–26) och Jesaja (se Luk 4:16–21; Joh 1:23). Han hedrade och stödde också sin samtida profet, Johannes Döparen (se Matt 11:7–11).

I Bergspredikan knöt Frälsaren på ett betydande sätt an till gammaltestamentliga profeter och deras undervisning om honom. Det illustreras genom det nära sambandet mellan ord från Saligprisningarna (se Matt 5:3–11) och från Jesaja 61:1–3.²

Också vi kan hedra tidigare och nuvarande profeter genom att ta deras undervisning för vad den är: Herrens ord och vilja (se L&F 68:4). När vi förbereder oss för att undervisa från skrifterna måste vi andäktigt söka efter principer som vi kan tillämpa på dem vi undervisar.

Ett enastående betydelsefullt budskap från Mästarens liv är predikan om ”livets bröd” (se Joh 6). Den illustrerar hur väl han behärskade skrifterna och använde dem och hur de kan tillämpas på oss.

Dagen innan Herren gav det här budskapet hade han genom ett underverk gett mat åt 5 000 personer och fått fler efterföljare (se Joh 6:5–14). Som om inte det här och andra underverk var nog för att få andra att tro på honom förkunnade han öppet vem han var i sin predikan om livets bröd. Den här predikan skulle vara till undervisning för apostlarna, särskilt Petrus, och hans vittnesbröd stärktes (se verserna 63–71).

Läromästaren nämnde en händelse i Gamla testamentet för att inleda sin predikan om livets bröd:

”Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.

Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv” (Joh 6:32–33; se också 1 Mos 16).

Folket sade: ”Ge oss alltid det brödet” (Joh 6:34).

Hans svar avslöjade för de andligt begåvade hans gudomliga identitet som Guds Son, den utlovade Messias och Frälsaren: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.’” (Joh 6:35)

Frälsaren förkunnade sedan den gudomliga läran som förenar försoningen och brödets och vattnets emblem i sakramentet: ”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er” (Joh 6:53).

Vi vet att den här predikan stärkte Petrus, för han vittnade: ”Vi tror och förstår att du är Kristus, den levande Gudens Son” (se John 6:69, King James Bible). Predikan om livets ord är relevant för oss eftersom också vi tror och är säkra på att Jesus är Kristus när vi läser, studerar och citerar — inte gör omskrivningar av — helig skrift för att stärka oss själva och andra.

Herrens högtidliga intåg i Jerusalem var en underförstådd bekräftelse på hans kunskap och användning av skrifterna: ”Välsignad vare han som kommer i Herrens namn!” (Ps 118:26; se också Mark 11:9–10). Han red in i Jerusalem på en åsna och fullbordade därigenom profetian: ”Fröjda dig storligen, du Sions dotter! … din konung kommer till dig … ridande på en åsna” (Sak 9:9; se också Matt 21:4–5).

Från början av sin jordiska verksamhet till Getsemane örtagård, korset och den tomma graven, fastställde Jesus Kristus — genom forntida skrifter, sin verksamhet, sina underverk och sitt budskap — att han var den utlovade Messias.

I Getsemane örtagård bad Jesus: ”Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din” (Luk 22:42). Denna förkunnelse om hans undergivenhet och hans oändliga försoningsoffer vittnar om att han är Guds Son, den störste lärare som någonsin har levat eller kommer att leva.

Skrifterna undervisar och vittnar om Jesus Kristus. När vi fördjupar oss i dem lär vi känna honom och hans röst: ”Dessa ord är inte av människor eller av någon människa, utan av mig. Därför skall ni vittna om att de är av mig och inte av någon människa” (L&F 18:34). Jag har märkt att när jag först fördjupar mig i skrifterna hemma med min hustru och min familj så är jag mer effektiv i mitt tjänande i kyrkan.

Jag älskar skrifterna. Jag vittnar om att de är Guds ord. Må vi undervisa från dem, som Frälsaren gjorde, i vårt hem och i våra ämbeten, så att ”Guds ords kraft” kan göra ”ett mäktigare intryck” på dem vi undervisar (Alma 31:5).