En storslagen gemenskap av heliga

• 60 år

• Borgmästare

• Förste rådgivare i ett biskopsråd

Tsunamin som drabbade Samoa i september 2009 dödade min sonson. Den dödade min systers son. Jag förlorade mitt hem, två bilar och nästan allt jag ägde. Nästan hela vår by flyttar upp i bergen så att det här inte ska kunna hända igen.

Jag vet att Gud älskar dem som överlevde för han har genom kyrkan gett oss nya hem, mat och vatten. Jag vet att han älskar dem som inte överlevde för vi kan, genom hans kraft, vara tillsammans igen. Vi har blivit välsignade.

• 10 år

Det är inte alltid lätt att vara storasyster. Ibland blir jag irriterad. Men jag har lärt mig att vara en bra vän till min lillasyster och lillebror genom att titta hur mamma gör och se relationen hon har med sina systrar. Hon lär mig att vara ett kristuslikt exempel för människorna omkring oss. Jag kan göra det för att visa hur mycket jag uppskattar vår himmelske Faders och Jesu Kristi kärlek, och mammas och pappas kärlek.

• 25 år

• Studerande

• Primärlärare

Jag vill vara mer kristuslik - inte för att jag väntar mig att bli fullkomlig - men jag vill komma ihåg vem jag är och vara bättre idag än vad jag var igår. Det kan vara svårt när normerna i världen runtomkring oss är så låga. Det skulle vara lätt för mig att sänka mina normer.

Men på ett sätt är det inte så svårt att hålla kyrkans normer. Jag tror andra uppskattar personer med höga normer. Jag har alltid tyckt om människor som inte röker eller dricker och som har bra normer. Så när jag undersökte kyrkan följde jag redan många evangelienormer, och eftersom jag höll de buden fick jag snabbt ett vittnesbörd om dem.

• 18 år

• Förste rådgivare i Unga mäns presidentskap, seminarielärare

Vi ställs alla inför oväntade problem i livet. När min familj hade återvänt hem efter att ha beseglats i templet i Hongkong och precis innan en av mina systrar skulle åka iväg på en heltidsmission förlorade min äldre bror och syster sina jobb och pappas lön halverades. Det var en svår tid för de elva personer som bodde i vårt lilla hem, men vi höll fast vid löftena vi hade fått i templet.

Under den tiden påminde den Helige Anden mig om ett skriftställe: ”Men sök efter Guds rike innan ni söker efter rikedomar” (Jakob 2:18). Det gav mig hopp. Jag litade på att Gud skulle välsigna mig och min familj.

Min bror och syster har nu fått nya jobb som gör att min familj har mat att äta, och jag har varit på flera lovande jobbintervjuer. Det är ett underverk som har stärkt vår tro på Kristus. Jag vet att Herren älskar oss och känner oss. Han vet vad vi behöver. Om vi håller hans bud får vi framgång i landet (se Mosiah 2:22).

• 27 år

• Frilansjournalist

• Hjälpföreningspresident i en församling

Innan jag tog emot evangeliet var min värld en mörk plats. Jag var sen att förlåta och hyste elaka känslor mot alla som jag kände hade förolämpat mig. Jag var desillusionerad i fråga om äktenskap eftersom jag såg män som var onyktra och kvinnor som blev slagna överallt omkring mig.

Jag förändrades när jag tog emot Jesu Kristi evangelium. Det var underbart att komma till kyrkan och se familjer sitta tillsammans, att få undervisning om kärlek, ömsesidig respekt och förståelse. Jag övergav traditioner som inte var i samklang med evangeliet.

Jag kände mig manad att sluta fred med någon som jag såg som fiende. Nu har vi tät kontakt. Jag träffade en underbar återvänd missionär och vi ska snart vigas i templet.

Jag är övertygad om att jag är på rätt plats. Kärleken och omsorgen som medlemmarna visar varandra gör att jag känner samhörighet. Mitt liv har blivit mer meningsfullt. Jag inser att det är absolut nödvändigt att jag förblir trofast intill änden genom att undvika att titta tillbaka på mörkret och samvetskvalen i det förflutna.

• 23 år

• Studerande

• Andra rådgivare i Unga kvinnors presidentskap i en stav

Problemen jag ställs inför är desamma som alla i min ålder har. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad ska jag studera? Vem ska jag gifta mig med? Hur hanterar jag pressen från vänner utanför kyrkan att sänka mina normer? Ibland är det lätt att bli nedslagen eller att känna sig ledsen eller nervös.

Evangeliet har väglett mitt liv på alla sätt. Jag behöver fortfarande arbeta på några detaljer men jag vet vad jag vill, och jag vet vart jag är på väg tack vare evangeliet. Jag är tacksam för det. Det gör mig verkligen glad. Det hjälper mig att vara stark och att hjälpa andra, för jag vet att när jag behöver hjälp så kan jag be till min himmelske Fader.

• 46 år

• Styrelseledamot i en ideell hjälporganisation

• Distriktspresident

En av de största prövningarna i mitt liv har varit att få pengarna att räcka till. Levnadskostnaden är hög jämfört med vad jag tjänar. Varje dag är jag upptagen med att tänka på att hyran måste betalas, att maten håller på att ta slut, att barnen har skolavgifter och så vidare.

Det evangelium som jag nu omfattar har verkligen hjälpt till att hålla mig vid mina sinnens fulla bruk, trots prövningarna. Tack vare att jag håller buden och mina förbund verkar saker och ting på något sätt mer uthärdliga. Eftersom vi följer tiondelagen har vår himmelske Fader välsignat oss så att vi aldrig behöver gå hungriga, och genom hans nåd lyckas vi övervinna hindren i livet. Evangeliet har blivit ett lugnande botemedel mot livets faror. Det har gett oss hopp om en bättre framtid, om vi är lydiga och trofasta.

Oavsett vilken prövning jag har mött, har evangeliet haft ett svar åt mig. Utan det skulle mitt liv helt enkelt vara utan inriktning eller mål.