Starka intryck från Anden

Som ung hade jag möjlighet att besöka Palmyra i New York en sommarkväll. Jag befann mig ensam i den heliga lunden. Jag knäböjde och bad. Jag bad min himmelske Fader att ge mig en bekräftelse eller indikation på vad jag verkligen redan visste hade utspelat sig på den här heliga platsen. Jag bad uppriktigt och länge och på ett vördnadsfullt sätt. Men jag fick inget svar eller maning från den Helige Anden. Ingenting kom. Slutligen gav jag upp och undrade besviket när jag gick därifrån: ”Vad gjorde jag för fel? Varför? Vad behövdes mer?” För mig, i den omgivningen, var det som om det inte kunde finnas någon bättre plats att ta emot ett svar på en sådan bön.

Av den upplevelsen lärde jag mig att vi inte kan kräva saker av Gud. Vi kan inte säga: ”Du måste svara mig så här, och just nu.” Det är hans sak att bestämma hur och när och vad han ska kommunicera till oss. Vårt ansvar är att alltid vara i ett sådant skick att vi kan ta emot Andens maningar eller viskningar, uppenbarelse och inspiration. Men det är han som fattar beslutet om hur och när.

Det jag sökte just då — som inte kom just då — fick jag i stället fem eller sex veckor senare. Jag var hemma och läste i Mormons bok. Och utan att jag hade bett om det fick jag ett starkt intryck, en känsla och en kommunikation genom den Helige Anden som bekräftade min tro och mitt vittnesbörd.

Det var en sådan stark känsla att jag började gråta. Det var också en sådan ren känsla att det inte fanns något behov av ord. Anden behöver inte begränsa sig till ord. Han kan kommunicera Ande till ande med ett språk som är omisskännligt eftersom det inte har några ord. Det är en kommunikation som består av ren kunskap och intelligens från Anden, och jag har insett att det verkligen är det bästa sättet att inhämta kunskap på. Den är starkare och mer varaktig än känsel eller syn. Vi kan tvivla på de fysiska sinnena, men vi kan inte tvivla när den Helige Anden talar till oss. Det är det säkraste vittnet. Det är därför som det är en oförlåtlig synd att förneka den Helige Anden eller vittnesbördet från den Helige Anden.

Jag känner verkligen att Herren inte gav mig ett svar i den heliga lunden därför att jag då kanske skulle tro att man måste vallfärda till Palmyra för att få ett vittnesbörd om profeten Joseph Smith. Nu vet jag att jag kan vara var som helst. Man behöver inte åka till Jerusalem för att få ett vittnesbörd om Herren Jesus Kristus. Det vittnesbördet kan komma till en vanlig person, oavsett var han eller hon är, eftersom vår himmelske Fader och den Helige Anden känner var och en av oss personligen. Han vet var vi är och hur han ska hitta oss. Och de behöver inget visum. Faktum är att de känner till hela världen! De vet redan.

Jag lovar er ungdomar att om ni fortsätter vara trofasta och ber så ger Herren er samma svar, samma vittnesbörd, samma bekräftelse som han gav mig, för jag vet att han älskar er alla lika mycket som mig eller president Thomas S. Monson eller något annat av hans barn.

Guds kärlek är till för alla, och den är oändlig. Han vet hur han ska kommunicera med var och en. Han vet var du är och hur han kan nå ditt hjärta och din ande genom den Helige Anden. Fortsätt att be. Fortsätt att fråga. Fortsätt att följa buden. Tiden kommer, om den inte redan har kommit, när du får det här starka vittnesbördet. Och det händer inte bara en gång. I stället händer det, tack vare Herrens barmhärtighet, gång på gång under hela ditt liv.

Så var det för mig. När jag var missionär i Tucamán i Argentina undervisade jag en familj och vittnade om profeten Joseph Smiths första syn. Familjen trodde inte på det. Men när jag bar mitt vittnesbörd fick jag ännu en bekräftelse på mitt vittnesbörd. Anden sade: ”Dina ord i ditt vittnesbörd är sanna.” Han vittnade för mig om mitt vittnesbörd.

Du kommer under hela ditt liv att få bekräftelser på att Gud är där, att han är vår Fader, att han lever, att han kallade profeten Joseph Smith att verka som återställelsens profet, att hans Son lever och att hans nåd är tillräcklig för att rädda oss, rena oss och förlåta oss alla. Det vittnesbördet kommer gång på gång under vårt liv.

Jag vet det. Jag är ett särskilt vittne om det. Jag vet att vår Herre lever, att han bokstavligt talat är en uppstånden person, att han vägleder och står vid rodret för den här kyrkan som bär hans namn, att den är hans och att ni är hans får.