Den Herren kallar dugliggör han

De flesta medlemmarna i kyrkan får många möjligheter att ta emot en ”kallelse” — ett uppdrag att tjäna. ”Herren förväntar att vi var och en har en kallelse i hans kyrka så att våra talanger och vårt inflytande kan bli till välsignelse för andra”, sade president Ezra Taft Benson (1899–1994).¹

Kyrkans ledare, som själva har kallats att tjäna, litar på att andra medlemmar tackar ja till och uppfyller ämbetena de erbjuds. Varje ny kallelse är en möjlighet att tjäna och växa och bör hanteras ödmjukt och under bön. Kallelser att tjäna i kyrkan ges av prästadömets ledare efter att de sökt inspiration från Herren. ”Du [har] kallats av Gud”, sade president Henry B. Eyring, förste rådgivare i första presidentskapet. ”Herren känner dig. Han vet vilka han vill ska verka i alla ämbeten i hans kyrka. Han valde dig.”²

I våra ämbeten representerar vi Frälsaren, och arbetet vi utför — oavsett hur litet det än kan verka — har eviga följder. En hängiven primärlärares inflytande kan till exempel inspirera ett barn att verka som missionär en dag. Eller så kan en mötesvärds vänliga välkomnande hjälpa en kämpande medlem att känna sig välkommen i kyrkan.

Herren hjälper oss i våra ämbeten, särskilt när vi känner oss överväldigade av ansvaret. När vi ber till vår himmelske Fader om vägledning leder han oss genom inspiration och välsignar oss så att vi kan tjäna väl. Herren hjälper dem som tjänar honom och ger dem kraft i deras ansträngningar (se L&F 84:88). Som president Thomas S. Monson har lovat: ”När vi går Herrens ärenden är vi berättigade till Herrens hjälp. Kom ihåg att den Herren kallar, den dugliggör Herren.”³

När vi följer Herrens exempel i fråga om tjänande och lydigt uppfyller våra ämbeten och ansvar i kyrkan så välsignas vi och kan bli mer lika Gud (se Moroni 7:48; L&F 106:3).

• Vi kan gå till handböcker, handledningar, råd från kyrkans ledare och andra resurser för att lära oss om vårt ansvar och få svar på våra frågor.

• Vi söker inte efter ett ämbete, inte heller tackar vi vanligtvis nej till ett ämbete som kommer genom rätt prästadömsmyndighet (se Mose 6:31–32).

• När vi hjälper till att utföra Herrens verk kan vi be om och få hjälp av Herren (se L&F 84:88).

• När vi uppfyller våra ämbeten får vi välsignelser och glädje (se Matt. 25:23).

• Alla ämbeten är lika viktiga. Kyrkan behöver barntillsynsledare lika mycket som hjälpföreningspresidenter (se 1 Kor. 12:14–18). Hur vi tjänar är viktigare än var vi tjänar.