Jag visste att Gud skulle hjälpa mig
Abethemia Trujillo, Albay, Filippinerna
Illustrationer Bradley Clark
Innan jag blev medlem i kyrkan blev min make allvarligt sjuk. Jag bad innerligt till Gud att han skulle låta min make leva för våra fem barns skull och för det barn som jag väntade. Men mina böner var förgäves.
När min make dog så dog också min kärlek till Gud och min tillit till, och tro på honom. Jag var överväldigad av det ansvar som nu vilade på mina axlar. Lyckligtvis var mina föräldrar där och hjälpte till.
En dag några år senare hörde jag en knackning på dörren. Två främlingar stod utanför med vänliga leenden och höll i en bok. De presenterade sig som missionärer från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag hade aldrig hört talas om deras kyrka. De gick därifrån när jag sade att jag var upptagen, men jag fortsatte att tänka på dem.
Nästa dag såg jag dem när de visade sin bok för en granne. Jag blev nyfiken och gick närmare. Missionärerna såg mig och frågade igen om de fick besöka mig. Jag blev mycket förvånad över mitt svar: ”Ja, när som helst!”
När jag lyssnade på missionärslektionerna och studerade Mormons bok insåg jag vilka misstag jag hade gjort i mitt liv. Jag omvände mig från mina synder och kom närmare Gud. Men när mina föräldrar fick höra att äldsterna undervisade mig blev de arga. De hotade att förskjuta mina barn och mig. Missionärerna uppmanade mig att döpas, men jag sade nej eftersom vi inte kunde klara oss utan mina föräldrars hjälp.
Innan äldsterna gick bad de mig läsa 3 Nephi 13:31–34. När jag läste ”sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall allt detta tillfalla er” (vers 33), visste jag att min himmelske Fader skulle hjälpa mig om jag satte honom främst och följde hans bud. När missionärerna kom tillbaka bestämde vi när jag skulle döpas.
På min dopdag ekade min mors arga röst i huvudet. Jag var nervös, men jag gick ner i vattnet och döptes. Efteråt var jag så glad, och när jag konfirmerades som medlem i kyrkan och fick den Helige Andens gåva så kände jag att mina bördor hade lättats.
När mina föräldrar hörde att jag hade blivit medlem i kyrkan sade de att de inte ville veta av mig. Men vi försonades ett år senare när mina två systrar döptes med våra föräldrars godkännande.
Tre av mina barn verkade så småningom som heltidsmissionärer och snart firar jag fyrtio år som medlem i kyrkan. Vilka stora välsignelser jag har – allt tack vare två missionärer som knackade på min dörr, presenterade Mormons bok och hjälpte mig återställa min kärlek till Gud och min tro på och tillit till honom.