Ett verktyg i hans händer

Innan generalkonferensen blev vi uppmanade av Glen Helmstad i vårt stavspresidentskap att under oktobers generalkonferens ställa oss frågan: ”Herre, vad vill du att JAG ska göra?”

Med den frågan i bakhuvudet satte jag mig ner för att lyssna till talen. Svaret kom nästan direkt.

Någon vecka senare talade jag med en vän på telefon som sa: 

”Här går jag och trampar och hör inte Guds röst. Det verkar som om han har slutat tala till mig”.

Då kunde jag, tack vare det svar jag mottagit, svara henne: ”Det är inte Gud som har slutat tala till dig, det är du som inte hör honom.”

Jag fortsatte:

”Jag hörde någon tala om just det här ämnet för en liten tid sedan. Och den kvinnan sa att för att höra Guds röst måste vi skapa tid och utrymme att vara stilla, för Guds röst är mild. Om vi har en massa slammer omkring oss så hör vi den inte. Det är också viktigt att när vi FÅR en uppmaning från Gud agera på den utan dröjsmål. Vi ska ständigt vara redo att uträtta hans ärenden.”

Vid slutet av vårt samtal sa min vän:

”Du, det där du sade om Gud var precis vad jag behövde höra. Har du den föreläsningen?

Jag svarade:

”Ja, det har jag. Du går in på min kyrkas hemsida – jesukristikyrka.se – och skrollar ner till ”Generalkonferenser”, väljer ”oktober 2019” och sedan klickar du på ett tal av Michelle Craig med titeln ”Andlig kapacitet”.

Min vän sa:

”Tack! Det ska jag göra.”

Svaret på min fråga ”Herre, vad vill du att JAG ska göra?” fick jag av Michelle Craig när hon sa:

”Om något inbjuder och lockar till att göra gott, kommer det från Kristus” och ”du [kan] ta emot personlig inspiration och uppenbarelse … som är skräddarsydd för dig.” Hon sa också att vi, när vi får dessa uppmaningar, ska agera utan dröjsmål.

De orden fick mig att förstå att när Anden uppmanar mig att göra något gott, vad som helst, är det ALLTID från Gud, att uppmaningen jag får är riktad specifikt till MIG, ingen annan, och att det är av yttersta vikt att jag agerar på den utan dröjsmål.

Så, när jag kände mig manad några dagar senare att lägga ut budskap under hashtaggen MiljöarbetePåRiktigt, för att ömsom varna, ömsom uppmuntra människor att följa ett av Guds bud till oss människor, budet att ta hand om vår jord, då VISSTE jag redan

1) att maningen kom från Gud.

2) att den var riktad till mig, inte till min granne, inte till Sveriges statsminister, inte till apostlarna eller till någon annan. Maningen var unik och skräddarsydd för just MIG.

3) att jag skulle agera på den utan dröjsmål.

Ändå kom tvivlet och jag frågade Gud:

”Varför talar inte apostlarna om dessa saker?”

Och Herren svarade:

”Därför att jag har gett dem andra uppgifter. Apostlarna målar upp de stora penseldragen. Men jag behöver alla er, mina små, för att arbeta med detaljerna. Det finns oändligt mycket att uträtta. Och ni behövs allihop.”

Så jag gjorde det Anden manade mig.

Men efter några inlägg och ett fåtal likes, samtidigt som jag såg att en vän till mig lade upp en bild på en öl och en kanelbulle och fick 130 (!!!) likes, började jag tvivla igen.

Jag sa till Herren:

”Pappa, pappa, se, han får 130 likes för sitt inlägg och jag får bara några få. Gör jag verkligen rätt?”

Och Herren svarade:

”Se på Lehi när han profeterade i Jerusalem. Han fick inga likes. Och se på Abinadi. Han fick bara en. Det som JAG talar och ni skriver kommer att bestå. Men det som inte är från mig kommer att glömmas bort.”

Svaret på min fråga ”Herre, vad vill du att JAG ska göra?” blev under oktoberkonferensen 2019: ”Var ett verktyg i mina händer.”