Till den oväntat omplacerade missionären

I början av 1997 var jag missionär i Albanien. Mina kamrater och jag älskade landskapet, de goda ost- och spenatpajerna och ljudet av språket som vi hade arbetat så hårt på att lära oss. Mest av allt älskade vi att arbeta med folket där.

Med tiden blev det politiska klimatet som omgav oss alltmer spänt. Vi försökte fokusera på att sprida evangeliet, men kunde inte undvika att snappa upp nyheter om rebellgrupper som växte i styrka över hela landet. Så införde regeringen utegångsförbud och situationen började bli våldsam. Nationen var på väg mot inbördeskrig.

Till slut evakuerades hela vår mission den 14 mars. Jag glömmer aldrig telefonsamtalet som meddelade att det var dags att samlas så att vi hastigt kunde föras ut ur landet. Kluvna tankar och känslor virvlade runt i hjärnan. Självklart ville jag vara i säkerhet, men tanken på att lämna familjerna vi hade kommit att älska, särskilt i en sådan kaotisk situation, skar mig i hjärtat. Vi skulle inte ens ha möjlighet att ta farväl.

Vår resa ut ur landet inbegrep en helikopterresa till ett hangarfartyg och därefter en kort transfer i Italien innan vi blev omplacerade till andra missioner. Jag hamnade i England. Det gick fort och var lite spännande, men mestadels väldigt svårt. Ett av mina sista minnen av Albanien var att jag såg landskapet krympa under helikoptern medan jag undrade vad det skulle bli av människorna vi lämnade bakom oss.

Även om detaljerna i din upplevelse skiljer sig från mina är jag säker på att du har samma blandade känslor just nu. Så jag hoppas att det jag har att berätta ska väcka genklang hos dig också. Här är sex principer som hjälpte mig finna frid efter de chockerande tvärkast jag upplevde som heltidsmissionär.

1. Håll kontakt med andra. Du kanske har ledsna och förvirrade känslor som får dig att vilja dra dig bort från andra. Men det är viktigt att fortsätta hålla kontakten, särskilt den närmaste tiden medan du anpassar dig. Vänd dig till omtänksamma människor som hjälper dig att hålla humöret uppe. Med de tekniska lösningar vi har i dag finns det faktiskt ingen ursäkt! Du kanske kan hitta någon att öva dina kunskaper i det främmande språket med. Du kanske också kan hålla kontakt med dem du tjänade tillsammans med och undervisade. Även om du kanske känner dig lite bortkommen just nu är du inte ensam. Din familj och dina vänner kanske inte riktigt vet hur de ska stötta dig, men jag är säker på att de flesta av dem verkligen bryr sig om dig och vill att du ska må bra.

2. Fortsätt bära ditt vittnesbörd. Oavsett var du är geografiskt när du läser det här är jag säker på att du är omgiven av människor som skulle ha nytta av ditt unika perspektiv. Dra dig inte för att berätta vad du har lärt dig och känt som heltidsmissionär – oavsett hur lång eller kort tid du har haft ”på fältet”. När du begrundar det som nyligen har hänt och ser Guds hand i ditt liv, dela då de insikterna med dina närstående. Kanske är en lärdom du fick genom ditt äventyr precis vad någon annan behöver höra.

3. Lita på att din himmelske Fader känner dig. Vet du vad? Gud visste att det här skulle hända! Han vet allt som händer i ditt liv. Och din Frälsare, Jesus Kristus, förstår precis hur du känner. De är med dig när du vandrar längs den här vägen och kan trösta dig genom den Helige Anden. Bedrövade känslor kan vara länge, och det är okej. Lita på Herren när han säger: ”Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er” (L&F 84:88).

4. Var tålmodig i din bedrövelse. Känner du dig arg? Ledsen? Frustrerad? Eller kommer du på dig själv med att tänka att ”det här är så orättvist”? Du kanske har helt och hållet andra känslor? Var bara medveten om att vad du än känner nu så är det berättigat. Du sörjer en förlust och det är viktigt att du är tålmodig med dig själv medan du går igenom den processen. Var samtidigt försiktig så att du inte skapar sensation kring dina upplevelser eller grubblar på det förflutna så mycket att det påverkar din förmåga att fungera just nu. Om det känns som du har svårt att hantera det hela på ett sunt sätt, be då din biskop eller missionspresident hjälpa dig att få kontakt med en professionell rådgivare. Det finns ingen skam i att be om hjälp.

5. Gör en ansträngning att bjuda in Anden. Fortsätt att fördjupa dig i evangeliearbete. Om du blir omplacerad, fortsätt lyda missionärsreglerna. Hitta sätt varje dag att visa Anden att du vill att han ska vara hos dig, och skriv ner den inspiration du får från honom. Genom att hålla dig nära Anden får du hjälp att fatta beslut om din framtid såväl som att finna tröst i din nuvarande situation.

6. Ha förtröstan på att du fortfarande är ”kallad till verket”. Under en lång tid trodde jag att mitt ”kall” var den plats jag blivit kallad till att verka som missionär. Jag önskar att jag hade förstått tidigare att mitt verkliga kall var att betjäna Guds barn var jag än befann mig. Och när jag hade tagit av mig namnskylten var jag fortfarande bunden genom mina dopförbund att ta på mig Jesu Kristi namn och varje dag behandla andra så som han skulle ha gjort. Oavsett om du har ett nytt missionsuppdrag eller har avlösts från tjänande på heltid, kan du vara säker på att dina talanger kan användas till att bygga upp Guds rike var du än är.

Jag tror att en av de mest nervpåfrestande aspekterna med att lämna Albanien var att vi övergav helt nya medlemmar som nu behövde navigera evangeliet utan vår hjälp. Men vet du vad? De gjorde ett enastående arbete. Även om inte vi var där för att hjälpa dem så var Gud med dem. Sedan jag reste därifrån för 20 år sedan har arbetet i det landet gått framåt och de heliga är starka.

Så, kära missionär, fortsätt titta efter det gudomliga verket som vecklas ut framför dina ögon. Det finns fortfarande människor som behöver din röst och det finns fortfarande gott om glädje att finna. Använd den här unika erfarenheten som en möjlighet att fördjupa din relation med Gud. Må han välsigna dig när du fortsätter framåt i tro.