”President M. Russell Ballard: Hängiven uppgiften att sprida evangeliet”, Liahona, jan. 2024.
Till minne av
President M. Russell Ballard: Hängiven uppgiften att sprida evangeliet
”Jesus Kristus, mänsklighetens Frälsare och Återlösare, är inte död. Han lever – Guds uppståndne Son lever – det är mitt vittnesbörd och han leder sin kyrka i dag.”1
När Russell Ballard var en ung bärare av aronska prästadömet deltog han och en vän i ett allmänt prästadömsmöte i tabernaklet i Salt Lake City. ”Vi hade kommit fram till trapporna där vi inte fick vara”, förklarade han senare. ”President George Albert Smith [1870–1951] såg detta och inbjöd oss på sitt vänliga sätt att sitta på trapporna. Då vi satt där och tittade på det som hände under mötet trodde jag aldrig att jag skulle komma så nära den här talarstolen igen. Jag minns att jag sa följande till min vän då vi gick ut ur tabernaklet: ’Det skulle verkligen vara trevligt att vara generalauktoritet. Då skulle man få sitta i en av de där fåtöljerna på förhöjningen’ …
Jag hade ingen aning om att den tid skulle komma i mitt liv då jag skulle verka som biskop, missionspresident, sjuttio och … apostel. Vi kan inte förutse vad Herren har i beredskap för oss. Det enda vi ska göra är att vara beredda och värdiga för det som han fordrar.”2
President M. Russell Ballard tillbringade sitt liv med att förbereda sig för och utföra det tjänande han kallats att utföra. Med sin särskilda iver och entusiasm för missionsarbete nådde hans exempel och vittnesbörd oräkneliga liv och uppmuntrade alla ”att stå upp, att hålla måttet och att till fullo vara redo att tjäna Herren”.3
Hårt arbete och ledarskap
Melvin Russell Ballard jr föddes i Salt Lake City i Utah den 8 oktober 1928 som son till Melvin Russell Ballard sr och Geraldine Smith Ballard. Russell var den enda pojken av fyra barn och han lärde sig respektera kvinnor i tidig ålder.
M. Russell Ballard som litet barn.
Hans far, en skarpsinnig entreprenör, ägde en bilhandel – Ballard Motor Company. Även om Russells far inte var aktiv i kyrkan under hans barndom, sa Russell fortfarande: ”Han hade ett stort inflytande på mitt liv. Han ingöt i mig en önskan att arbeta hårt.”4
Hans fars yrkesliv var inte det enda exemplet på hårt arbete som fadern visade sin son. Russells far ägde en liten persikoodling i Holladay i Utah där han hade bin som skulle pollinera persikoblommorna. ”Far tyckte om sina milda honungsbin … [Han] försökte alltid engagera mig i arbetet med bikuporna, men jag lät gärna honom ta hand om sina bin.”5
Inflytandet från detta arv av hårt arbete som han lärde sig av sin far skulle fortsätta genom Russell Ballards liv. Hans syster Ann Keddington mindes: ”Han hade alltid ett jobb, även när han var liten.” Hans första jobb var att klippa gräsmattor och sköta om trädgården, men så småningom började han arbeta på lördagar och efter skolan i sin fars bilhandel.6
På high school fick Russell möjlighet att utveckla sina ledarfärdigheter, bland annat genom att sitta i elevrådet vid East High School i Salt Lake City och vara president för East High-seminariet under sitt sista år.7 Efter high school studerade han vid University of Utah, där han gick med i studentföreningen Sigma Chi och fick smeknamnet ”biskopen” bland sina föreningsbröder för sitt exempel på att vara trogen sin tro.8
Missionärstjänstens välsignelser
Porträtt av M. Russell Ballard som ung missionär.
Russell kallades att verka i Brittiska missionen 1948, där han var rådgivare i missionspresidentskapet under två olika missionspresidenter. Han verkade strax efter andra världskrigets slut, och han förklarade senare att på den tiden var ”mormoner ’föremål för löje och förakt’ (3 Nephi 16:9), och missionärer blev utskrattade och hånade”. Han minns: ”Människor till och med kastade saker på oss, och en del spottade på oss. Men vi drog oss inte undan.”9 Han lärde sig av sina upplevelser och, som han sa, ”älskade att vara missionär i England”.10
En av de största välsignelserna Russell fick av att verka som missionär var ett orubbligt vittnesbörd. Han mindes: ”Tack vare min missionärsupplevelse blev jag förankrad vid ett vittnesbörd om att Jesu Kristi kyrka verkligen hade återställts genom profeten Joseph Smith. Jag stod i Hyde Park och i många andra gathörn på de brittiska öarna och bar mitt vittnesbörd om att Joseph Smith är en Guds profet, att evangeliet har återställts i sin fullhet och att prästadömet och myndigheten att välsigna människosläktet återigen finns på jorden. Ju mer jag bar mitt vittnesbörd, desto mer blev det en del av mig.”11
Äldste Ballard predikar på ett torg i Nottingham i England 1949.
Hans missionärstjänst skulle i sanning hjälpa till att förbereda honom för många framtida ämbeten. Precis innan president Ballard kallades till de tolv apostlarnas kvorum sa han: ”Av all den lärdom jag har fått genom mina uppgifter i kyrkan har ingen varit viktigare för mig än de lärdomar jag fick som nittonårig äldste då jag tjänade på mission på heltid i Storbritannien. När jag nu ser tillbaka, står det alldeles klart att ingen annan utbildning i mitt liv var viktigare för det jag gör nu i kyrkan än den utbildning jag fick som heltidsmissionär.”12
Hängiven familjelivet
Efter sin mission fortsatte Russell sin utbildning vid University of Utah. Strax efter hemkomsten gick han på en ”Hello Day Dance” [dans inför skolstarten]. Han förklarade: ”En vän … berättade för mig om en vacker andraårselev som hette Barbara Bowen och som han tyckte att jag borde träffa. Han tog med henne och presenterade oss för varandra, och vi började dansa.
Tyvärr var det vad vi brukade kalla en ’tjuvdans’ vilket innebar att man bara fick dansa med flickan tills någon annan kom och ’stal’ ens danspartner. Barbara var livfull och populär, så jag fick dansa med henne i mindre än en minut innan en annan ung man ’stal’ henne från mig.
Det var helt enkelt oacceptabelt för mig. Eftersom jag hade lärt mig vikten av att följa upp under min mission bad jag henne om hennes telefonnummer och ringde henne redan nästa dag för att bjuda ut henne. Men hon var upptagen med skolan och andra sociala aktiviteter. Lyckligtvis hade min mission lärt mig att vara ihärdig även vid motgångar, och så småningom lyckades jag få till en dejt. Och den dejten ledde till fler. På något sätt under dejterna lyckades jag övertyga henne om att jag var den enda sanna och levande återvända missionären – åtminstone för henne.”13
Russell och Barbara gifte sig den 28 augusti 1951.
Hans ihärdighet och hängivenhet lönade sig, och han och Barbara gifte sig i Salt Lake-templet den 28 augusti 1951. De har sju barn: Clark, Holly, Meleea, Tamara, Stacey, Brynn och Craig.
President Ballard berättade om en upplevelse han hade som ung far där han lärde sig hur krävande moderskapets roll kunde vara. ”Jag verkade som rådgivare och sedan som biskop under en tioårsperiod. Under den tiden välsignades vi med sex av våra sju barn. Barbara var ofta helt slut när jag kom hem på söndagskvällen. Hon försökte förklara vad det innebar att sitta längst bak under sakramentsmötet med vår unga familj. Så kom dagen då jag blev avlöst. Efter att ha suttit på förhöjningen i tio år satt jag nu med min familj på bakre bänken.
Församlingens sjungande mödrar stod för musiken, så jag behövde sitta ensam med våra sex barn. Jag har aldrig varit så stressad i hela mitt liv. Jag hade kasperdockor på båda händerna, men det fungerade inte så bra. Barnens [snacks] föll på golvet och det var pinsamt. Målarböckerna tycktes inte roa som de skulle.
När jag kämpade mig igenom mötet med barnen tittade jag upp på Barbara och såg att hon iakttog mig och log. Jag lärde mig att bättre uppskatta vad hon och alla ni kära mödrar gör så bra och så trofast!”14
Äldste Ballard med sin familj på sin 80-årsdag i oktober 2008.
Hans hustru kom också ihåg hur mycket tid han lade ner på sin familj. Han var ”oerhört hängiven sin familj, och den har alltid kommit först”, sa hon. ”Han var biskop i många år och hade många jobb i kyrkan, men de ansvaren har aldrig varit till skada för hans familj. När han var hemma gjorde han det mesta av den tiden.”15
Senare i livet tyckte president och syster Ballard om att vara med sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Hans barn och barnbarn värdesätter minnen av familjesemestrar där de besökte kyrkans historiska platser som Palmyra, Kirtland och Nauvoo; närvarade vid invigningen av Prestons tempel i England 1998; reste i det heliga landet; och vandrade en del av pionjärleden.
Efter sin hustrus bortgång i oktober 2018 sa president Ballard: ”Jag är så tacksam för att jag vet var min kära Barbara är och att vi kommer att vara tillsammans igen, med vår familj, i all evighet.”16
Stärkt av ett arv av tro
Som ättling till profeten Joseph Smiths bror Hyrum var Russell Ballard alltid stolt över sina pionjärförfäder. Hans morfar och farfar samt morfars far verkade i de tolv apostlarnas kvorum. Efter sin egen kallelse till det ämbetet sa president Ballard: ”Jag ser det som en välsignelse att nu vara en representant för Joseph och Hyrums familj, och offentligt erkänna att det är en stor ära och ett stort ansvar att följa min morfars far Joseph F. Smith och både min morfar Hyrum Mack Smith och farfar Melvin J. Ballard in i de tolv apostlarnas råd. Jag ska göra mitt allra bästa för att vara en sådan tjänare som är värdig en sådan födslorätt.
Vid flera tillfällen har bröderna försäkrat mig om att de kände att mina förfäder måste ha gett sin stödjande röst åt min kallelse i råden på andra sidan, liksom första presidentskapet och de tolvs råd gjorde på den här sidan om slöjan.”17
En syn som hans farfar Melvin J. Ballard hade fått om att omfamna Frälsaren i Salt Lake-templet hjälpte president Ballard igenom svåra stunder,18 och en plakett med hans farfars sista ord i jordelivet – ”Framför allt bröder, låt oss tänka klart” – hängde på en vägg på hans kontor. ”Jag går inte in på mitt kontor någon dag i veckan utan att se de orden”, förklarade president Ballard. ”Jag märker att de hjälper mig mycket.”19 Faktum är att dessa två enkla ord, ”tänk klart”, blev ett familjemotto för president Ballard i det att han uppmanade sina familjemedlemmar att tänka klart när de skulle fatta goda beslut och att minnas evangeliets enkelhet.20
President Ballard var ett stort exempel på att förlita sig på och föra vidare ett arv av tro genom familjer. För honom var kyrkans historia och de tidiga heligas tro outplånligt sammanlänkad med hans egen släkthistoria. Han påminde oss om att vi alla ”och särskilt våra ungdomar, kan hämta stor styrka av att förstå kyrkans historia”.21 Och även om många av de heligas tro prövades genom den historiska vandringen som ”artonhundratalets mormonpionjärer genomförde, behöver vi minnas att ’vandringen fortsätter!’ för var och en av oss när vi med föresatsen ’varje steg ett steg i tro’ bevisar vår egen tro”.22
Äldste Ballard kastade den ceremoniella första bollen inför en match i Los Angeles i augusti 2009.
Foto: Lori Shepler / AP
Lyckade och misslyckade affärer
I sitt yrkesliv arbetade Russell Ballard inom bil-, fastighets- och investeringsbranschen. Viktiga livslärdomar kom från oväntade källor, och Russell lärde sig personligen vikten av att lyssna till sin fars råd och Andens maningar i både andliga och timliga frågor.
”Ford sökte återförsäljare för en ny bilmodell”, mindes han. ”Chefer på Ford bjöd in min far och mig till en förhandsvisning av det som de trodde skulle bli en enormt framgångsrik produkt. När vi såg bilarna rådde min far, som hade över 35 års erfarenhet av branschen, mig att inte bli återförsäljare för dem.”
President Ballard förklarade: ”När jag brottades med det här frågade jag också Herren om det och bad om vägledning. Det var ett stort beslut, det handlade om mycket pengar, en hel del åtaganden från min sida. Så fort min far och jag såg bilarna fick jag en tydlig känsla av att inte gå vidare med återförsäljning av bilen.”
Men, sa president Ballard: ”Försäljarna på Ford var väldigt övertygande och jag bestämde mig för att bli Salt Lake Citys första – och i själva verket sista – återförsäljare för Edsel. Om ni inte vet vad en Edsel är, fråga då er farfar. Han kan tala om för er att Edsel var ett enormt fiasko.”
En Ford Edsel, som Russell Ballard sålde i sin bilhandel i Salt Lake City.
Foto från Getty Images
President Ballard sa: ”Jag tillät mig själv att avvika från Andens maningar som jag hade fått tidigare. Jag hade följt rådet i det nionde kapitlet i Läran och förbunden, men jag vacklade från intrycket som Herren hade gett mig.” I detta var lärdomen: ”Om ni är beredda att lyssna och lära er, kan ni få några av livets meningsfullaste lärdomar av dem som har gått före er … Om ni lyssnar och låter er påverkas av deras råd, kan de leda er till att göra val som blir till nytta och välsignelse för er och leder er bort från val som kan förgöra er.”23
Även om Russell i övrigt var ganska framgångsrik i all sin företagsverksamhet, tog han det här misslyckandet som en lärorik upplevelse som skulle hjälpa honom ”tänka klart” om sådana framtida beslut.24
Tjänande av Herren
Efter att ha tjänat som biskop två gånger verkade Russell Ballard i högråd och som rådgivande till prästernas kvorum innan han i juli 1974 kallades att presidera över Kanadamissionen Toronto. Det ämbetet visade sig bli en ovärderlig förberedelse för hans framtida tjänandeuppdrag på heltid i kyrkan. Två år senare, den 3 april 1976, kallades han som medlem i de sjuttios första kvorum. Han kallades till presidentskapet för det kvorumet den 21 februari 1980. Den 6 oktober 1985 kallades han som medlem i de tolv apostlarnas kvorum vid 57 års ålder. Hans ordination till ämbetet den 10 oktober 1985 av president Spencer W. Kimball (1895–1985) var den sista prästadömsförrättningen som president Kimball utförde innan han gick bort.
Den 14 januari 2018, efter president Thomas S. Monsons (1927–2018) bortgång och avskiljningen av president Russell M. Nelson som kyrkans 17:e president, avskildes president Ballard som tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum.
President Russell M. Nelson och president Ballard utanför Vatikanen i Rom i Italien i mars 2019.
I egenskap av generalauktoritet fick president Ballard möjlighet att engagera sig i Herrens verk på olika sätt. Han verkade som verkställande chef för missionärsavdelningen och ledde även studiekurs- och korrelationsavdelningarna. Han hade även tillsyn över kyrkans informationstjänstkommitté.
År 1980 godkände han att det första möteshuset skulle byggas i Nigeria. Fyra år senare återvände han till Afrika och reste till Etiopien efter en hungersnöd för att avgöra hur pengar som samlats in genom en särskild världsomfattande fasta i kyrkan skulle fördelas. Tillsammans med Glenn L. Pace, då verkställande direktör för kyrkans välfärdsavdelning, träffade han den enda medlemmen i kyrkan i Etiopien vid den tiden, en bärare av melkisedekska prästadömet. Under det mötet uppsände president Ballard en bön och en välsignelse över Etiopien, där han, som broder Pace erinrade sig, ”åkallade det heliga melkisedekska prästadömets makt och myndighet och befallde elementen att samlas för att bringa regn över landet, och sålunda börja ge lindring åt dem som hade lidit i så många år. Det hade inte regnat på ett år och bönen uppsändes en klar och solig söndagsmorgon.”
Senare samma dag skrev broder Pace: ”Jag satt vid ett litet skrivbord och skrev i min dagbok när jag hörde en åskknall. Jag gick ut på altanen precis i tid för att se början på ett våldsamt skyfall … Jag gick nerför korridoren och knackade på äldste Ballards dörr. När han kom till dörren märkte jag att han hade blivit överväldigad [precis som jag hade blivit]. Vi bad en bön av tacksamhet och återvände till avskildheten i våra egna rum och tankar. Från och med den dagen, vart vi än färdades, regnade det.”25 För president Ballard var det en livsförändrande upplevelse.
Äldste Ballard besökte Etiopien under hungersnöden 1985 för att avgöra hur man bäst skulle använda mer än 6 miljoner dollar som kyrkans medlemmar hade donerat under en särskild fasta.
En annan minnesvärd upplevelse hände 1988 när president Ballard organiserade sju nya stavar i Lima i Peru under en enda helg. Hans farfar äldste Melvin J. Ballard hade invigt Sydamerika för predikandet av evangeliet 1925 och förutsett kyrkans anmärkningsvärda tillväxt där. President Ballard sa: ”[Den här upplevelsen] gav mig … en speciell känsla eftersom jag kände farfars inflytande på ett ganska dramatiskt sätt då jag visste att jag delvis uppfyllde hans anmärkningsvärda profetia.”26
Lärdomar
I alla sina lärdomar betonade president Ballard vikten av att få ett vittnesbörd och att dela med sig av det återställda evangeliets budskap: ”Om vi inte förstår och villigt undervisar andra om återställelsen av Jesu Kristi evangelium genom profeten Joseph Smith, vem ska då göra det?”27 Han uppmanade ofta medlemmarna att sätta ett datum för när de skulle ha hittat någon som de kunde berätta om evangeliet för, och han såg till att följa upp de här uppmaningarna.
Han hyllade också kvinnans viktiga roll i hemmet och kyrkan, undervisade om hur man effektivt använder råd och förespråkade heltidsmissionärernas och medlemsmissionärernas arbete, så till den grad att en av hans medapostlar en gång sa att ”M.” i hans namn stod för ”missionär”.28
Han uppmuntrade missionärer och medlemmar världen över med sin optimistiska inställning till missionsarbete. Vid Brigham Young University påminde han eleverna, av vilka många var före detta eller blivande missionärer, om att ”kyrkans tillväxt … ligger verkligen i era händer och i mina och i kyrkans aktiva medlemmars händer”. Han sa att när han brukade höra att evangeliet behövde predikas för varje levande själ, ”brukade jag säga till mig själv: … Herren har bett oss göra något som är omöjligt. [Men] det är inte omöjligt. Det är inte omöjligt om kyrkans medlemmar skulle hänge sig åt det han har bett dem göra, och det är att vara ivrigt engagerade i att föra ut evangeliet till jorden.”
”Vi behöver inte oroa oss för att låta den här kyrkan växa”, sa han. ”Herren förser och Herren lyfter upp och Herren inspirerar och Herren gör det möjligt för sitt verk att rulla fram … Gud välsigne dig då, och välsigne mig, så att vi har modet, det goda omdömet, den personliga disciplinen och förberedelsen, så att vi är redo på alla sätt att göra vår del, vad det än är, i att bygga Guds rike över jorden.”29
I Skottland för att träffa regeringsledare i oktober 2021 besökte president Ballard kyrkogården där hans anfäder gick i kyrkan och låg begravda.
Vittnesbörd om det återställda evangeliet
Det vittnesbörd som planterades i hans barndom, som befästes under hans mission och stärktes under hela hans livstid av tjänande var alltid rotat i enkelheten i evangeliets sanningar. ”Jag upphäver min röst för hela världen och vittnar om att jag vet utan förbehåll eller tvivel att Joseph Smith öppnade denna evangelieutdelning genom gudomlig uppenbarelse och inledde återställelsen av Jesu Kristi sanna kyrka till jorden.”30
Med första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum för invigningen av Roms tempel 2019.
Han förkunnade att vår tro ”måste … vara koncentrerad på Jesus Kristus, hans liv och hans försoning, samt på återupprättandet av hans evangelium i de sista dagarna …
Det finns inget mer beaktansvärt eller viktigare i detta liv än att veta att Gud, vår evige Fader, och hans Son, Jesus Kristus, åter har talat från himlarna och att de kallat profeter och apostlar att än en gång undervisa om det eviga evangeliets fullhet på jorden.”31
Förvisso hjälpte hans liv av tjänande och hängivenhet i att påskynda Herrens verk honom att bli den som Herren behövde att han var. ”Min insikt i evangeliet har gett mig vägledning om vad för slags far och nu farfar jag bör vara. Mitt vittnesbörd, som jag fick i min ungdom, har hjälpt mig att svara på varje kallelse i kyrkan, inklusive denna nuvarande överväldigande kallelse att vara medlem i de tolv apostlarnas kvorum. Mitt vittnesbörd, som jag fick för länge sedan i gathörnen i England, har vuxit rad på rad och bud på bud tills jag kan stå inför er … och som ett särskilt vittne om Herren Jesus Kristus vittna om att vår Frälsare lever och att han är Guds, vår evige Faders, Son. Mitt liv har aldrig varit detsamma sedan jag förankrade min själ vid sanningarna i Jesu Kristi återställda evangelium.”32