3. Jesu Kristi försoning, Grundmaterial om nyckelläror (2018)
3. Jesu Kristi försoning
3.1. Jesus Kristus förutordinerades under det förjordiska rådet till att vara vår Frälsare och Återlösare. Han kom till jorden och led och dog villigt för att återlösa hela människosläktet från fallets negativa följder och betala priset för våra synder. Jesu Kristi seger över den andliga och fysiska döden genom sitt lidande, sin död och sin uppståndelse kallas försoningen. Hans offer gagnar oss alla och visar hur oändligt värdefullt vart och ett av vår himmelske Faders barn är (se L&F 18:10–11).
3.2. Det är endast genom Jesus Kristus som vi kan bli frälsta, för han var den ende som kunde utföra en oändlig och evig försoning för hela människosläktet (se Alma 34:9–10). Bara han hade makten att övervinna den fysiska döden. Av sin dödliga mor Maria ärvde han förmågan att dö. Av Gud, hans odödlige Fader, ärvde han förmågan att leva för evigt eller lägga ner sitt liv och ta upp det igen. Bara han kunde återlösa oss från våra synder. Eftersom han levde ett fullkomligt, syndfritt liv var han fri från rättvisans krav och kunde betala skulden för dem som omvänder sig.
3.3. Jesu Kristi försoning omfattade hans lidande i Getsemane trädgård för hela människosläktets synder, utgjutelsen av hans blod, hans lidande och död på korset och hans bokstavliga uppståndelse. Han var den förste som uppstod. Han reste sig från graven med en förhärligad, odödlig kropp av kött och ben (se Luk. 24:36–39). Tack vare hans försoning kommer hela människosläktet att uppstå med fullkomliga och odödliga kroppar och föras tillbaka till Gud för att dömas. Jesu Kristi försoningsoffer utgör det enda sättet för oss att bli renade och förlåtna för våra synder så att vi kan vistas hos Gud för evigt (se Jes. 1:18; L&F 19:16–19).
3.4. Som en del av försoningen led Jesus Kristus inte bara för våra synder utan tog också på sig hela människosläktets smärtor, frestelser, sjukdomar och skröpligheter (se Jes. 53:3–5; Alma 7:11–13). Han förstår vårt lidande eftersom han själv har upplevt det. När vi kommer till Frälsaren i tro stärker han oss så att vi kan bära våra bördor och klara av uppgifter som vi inte hade klarat av på egen hand (se Matt. 11:28–30; Eth. 12:27).
3.5. När Jesus Kristus betalade priset för våra synder tog han inte bort vårt personliga ansvar. För att kunna ta emot hans offer, renas från våra synder och ärva evigt liv måste vi utöva tro på honom, omvända oss, bli döpta, ta emot den Helige Anden och trofast hålla ut till slutet av våra liv.
Andra skriftställen: Johannes 3:5; 1 Korintierbrevet 15:20–22; Mosiah 3:19; 3 Nephi 11:10–11; 3 Nephi 27:20; L&F 76:22–24
Liknande ämnen: Gudomen: Jesus Kristus; Frälsningsplanen: Fallet; Förrättningar och förbund
Tro på Jesus Kristus
3.6. Evangeliets första grundsats är tro på Herren Jesus Kristus. Vår tro kan bara leda till frälsning när den har Jesus Kristus i centrum (se Hel. 5:12).
3.7. Tro på Jesus Kristus innebär bland annat att vi har en fast övertygelse om att han är Guds enfödde Son och världens Frälsare. Vi erkänner att det enda sättet för oss att återvända till och bo hos vår himmelske Fader är genom att förlita oss på hans Sons oändliga försoning och genom att lita till Jesus Kristus och följa hans lärdomar. Sann tro på Jesus Kristus är inte något passivt, den leder till handling och uttrycks genom vårt sätt att leva (se Jak. 2:17–18). Vår tro kan öka när vi ber, studerar skrifterna och lyder Guds bud.
Andra skriftställen: Ordspråksboken 3:5–6; Ether 12:6; L&F 6:36
Liknande ämne: Förvärva andlig insikt
Omvändelse
3.8. Tro på Jesus Kristus och vår kärlek till honom och vår himmelske Fader leder oss till omvändelse. Omvändelse är en del av vår himmelske Faders plan för alla hans barn som är ansvariga för sina val. Denna gåva möjliggjordes genom Jesu Kristi försoning. Omvändelse är en sinnets och hjärtats förändring. Det innebär bland annat att vi vänder oss bort från synd och riktar våra tankar, handlingar och önskningar mot Gud och inrättar vår vilja efter hans vilja (se Mosiah 3:19).
3.9. Omvändelse innebär bland annat att vi erkänner våra synder, känner ånger, eller sorg efter Guds vilja, för att vi har begått dem, att vi bekänner våra synder för vår himmelske Fader och, om så krävs, för andra, att vi överger synden, i möjligaste mån försöker ersätta den skada som våra synder har förorsakat, och att vi lever i lydnad mot Guds bud (se L&F 58:42–43). Herren lovar att förlåta oss för våra synder när vi döps, och vi förnyar det förbundet varje gång vi uppriktigt tar del av sakramentet i avsikt att minnas Frälsaren och hålla hans bud.
3.10. Genom uppriktig omvändelse och den nåd som Jesu Kristi försoning erbjuder kan vi få Guds förlåtelse och känna frid. Vi känner Andens inflytande i större mått och vi är bättre förberedda att leva för evigt med vår himmelske Fader och hans Son.
Andra skriftställen: Jesaja 1:18; Johannes 14:15; 3 Nephi 27:20; L&F 19:16–19
Liknande ämne: Förrättningar och förbund