Undervisa genom Anden

För att förbereda sig för sin verksamhet gick Jesus ut i öknen ”för att vara med Gud” (Joseph Smiths översättning, Matteus 4:1 [i Handledning för skriftstudier]). Men hans andliga förberedelse hade börjat långt tidigare. När Satan frestade honom kunde han använda sig av de ”livets ord” som han hade bevarat ”i samma stund” som han behövde dem (Läran och förbunden 84:85). Tänk på dina egna ansträngningar att förbereda dig andligen för att undervisa. Vad lär du dig av Matteus 4:1–11 om hur du kan följa Frälsarens exempel i din andliga förberedelse?

Anden är den verklige läraren och den sanna källan till omvändelse. Kraftfull evangelieundervisning kräver inte bara lektionsförberedelser utan även god andlig förberedelse innan undervisningen påbörjas. Om du är andligt förberedd kan du lättare höra och följa Andens vägledning när du undervisar. Du bjuder in den Helige Anden i din undervisning genom att bjuda in honom i ditt liv. Det innefattar en flitig strävan efter att följa Frälsarens exempel och att helhjärtat leva efter hans evangelium. Och eftersom ingen av oss är fullkomlig i detta innebär det också daglig omvändelse.

Frågor att begrunda: Vad innebär det för dig att förbereda dig andligen för att undervisa? Vad känner du dig inspirerad att göra för att förbättra ditt sätt att förbereda dig andligen? Hur tror du att andlig förberedelse kan göra skillnad i din undervisning?

I skrifterna: Esra 7:10; Lukas 6:12; Alma 17:2–3, 9; Läran och förbunden 11:21; 42:13–14

Jairus, föreståndare för synagogan, hade fallit ner för Jesu fötter och vädjade till honom att hjälpa hans döende dotter. Jesus och hans lärjungar trängde sig fram genom de myllrande gatorna mot Jairus hus när Jesus plötsligt stannade upp. ”Vem var det som rörde vid mig?” frågade han. Det verkade vara en konstig fråga – vem rörde inte vid honom i folkmassan? Men Frälsaren märkte att någon i folkmassan hade närmat sig honom med ett specifikt behov och med tro till att ta emot den läkedom han erbjöd. Det skulle fortfarande finnas tid att besöka Jairus dotter. Men först sa han till kvinnan som hade rört vid hans kläder: ”Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid” (se Lukas 8:41–48).

Som lärare går du kanske snabbt vidare ibland för att hinna med något du förberett att undervisa om. Även om det kan vara viktigt bör du se till att du i all hast inte oavsiktligt skyndar dig förbi en elevs trängande behov. Förutom den andliga vägledning du sökte när du förberedde dig för att undervisa, sök också Andens vägledning medan du undervisar. Försök vara medveten om elevernas behov, frågor och intressen. Den Helige Anden kan hjälpa dig att urskilja hur en elev tar emot eller förstår något som du har undervisat om. Han kan ibland mana dig att ändra dina planer. Du kan till exempel känna dig manad att använda mer tid än beräknat på ett ämne eller skjuta fram en del diskussioner till förmån för något som är viktigare för eleverna just nu.

Frågor att begrunda: När har du känt att en förälder eller en annan lärare var medveten om dina behov som elev? Vet de du undervisar att du är mer intresserad av deras lärande än av att ta dig igenom en lektion? Hur kan du bli bättre på att visa ditt intresse?

I skrifterna: 1 Petrusbrevet 3:15; Alma 32:1–9; 40:1; 41:1; 42:1

Det var svårt för många på Jesu tid att förstå vem han egentligen var, men det fanns många åsikter. ”Vissa säger Johannes Döparen”, sa hans lärjungar, ”andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” Men sedan ställde Jesus en fråga som fick hans lärjungar att bortse från andras åsikter och känna efter inombords: ”Vem säger ni att jag är?” Han ville att de skulle finna sitt svar, inte från ”kött och blod” utan direkt från ”min Far i himlen”. Det var detta slags vittnesbörd – personlig uppenbarelse från den Helige Anden – som gjorde det möjligt för Petrus att förkunna: ”Du är Messias, den levande Gudens Son” (se Matteus 16:13–17).

För att överleva andligt i den sista tiden behöver de människor du undervisar ett andligt vittnesbörd om sanningen. Du kan inte ge det till dem, men du kan uppmana, uppmuntra, inspirera och lära dem att söka efter det. Du kan tydligt – genom dina ord och handlingar – klargöra hur viktig den Helige Anden är för evangeliestudier. Tänk till exempel på den lärandemiljö du skapar och uppmuntrar till. Något så enkelt som hur stolarna står uppställda i ett rum eller ditt sätt att hälsa på och interagera med eleverna sätter en andlig ton för den upplevelse som eleverna får. Du kan också uppmana eleverna att förbereda sig andligen för att lära, precis som du förbereder dig andligt för att undervisa. Be dem ta ansvar för den anda de för med sig. Och du kan ge dem möjlighet att känna Anden vittna om Jesus Kristus och hans evangelium. Det vittnesbördet blir en ”klippa” för dem, ”och helvetets portar ska inte få makt över” dem (Matteus 16:18).

Frågor att begrunda: Vad har ni lagt märke till som bidrar till en andlig miljö för studier av evangeliet? Vad avleder från den? Vad hjälper dem du undervisar att lära sig av Anden? Tänk på den omgivning där du oftast undervisar. Hur känner du dig när du befinner dig där? Hur kan du mer effektivt inbjuda Anden att vara närvarande där?

I skrifterna: Lukas 24:31–32; Johannes 14:26; 16:13–15; Moroni 10:4–5; Läran och förbunden 42:16–17; 50:13–24

Bild

missionärer som undervisar en familj

Herren vill kommunicera med oss – och han vill att vi ska veta att han kommunicerar med oss. År 1829 lärde sig en 22-årig skollärare vid namn Oliver Cowdery om den djärva, spännande läran att vem som helst kan få personlig uppenbarelse. Men han hade frågor liknande de som många av oss har ställt: ”Försöker Herren verkligen tala till mig? Och hur kan jag veta vad han säger?” För att besvara de här frågorna uppmanade Jesus Kristus Oliver att tänka tillbaka på ett ögonblick av andligt sökande. ”Talade jag inte frid till ditt sinne?” frågade han (se Läran och förbunden 6:21–24). Senare undervisade han Oliver om andra sätt som Anden kunde tala till honom på (se Läran och förbunden 8:2–3; 9:7–9; se även Läran och förbunden 11:12–14).

Eftersom vi lever i en värld som så ofta är omedveten om andliga ting, behöver vi alla hjälp med att känna igen Andens röst. Vi kan ha känt Anden utan att inse det. Och vi kan alla lära oss mer om hur vi söker Anden, känner igen hans inflytande och handlar efter de maningar han ger oss. När du undervisar, hjälp då eleverna att upptäcka Andens olika sätt att kommunicera – och hur han har kommunicerat med dem. En av de största gåvorna du kan ge som lärare är att hjälpa dem du undervisar att gå framåt i denna livslånga strävan efter personlig uppenbarelse.

Frågor att begrunda: Varför är det viktigt att lära sig ta emot personlig uppenbarelse? Har någon någonsin hjälpt dig förstå hur du ska söka och känna igen uppenbarelse? Hur kan du uppmuntra dem du undervisar att söka, känna igen och agera på uppenbarelse från den Helige Anden?

I skrifterna: Galaterbrevet 5:22–23; Alma 5:45–47; Läran och förbunden 42:61; 121:33; Joseph Smith – Historien 1:8–20

I ett speciellt hjärtevärmande ögonblick av undervisning och tjänande försökte Jesus trösta sin vän Marta, vars bror hade dött. Han bar ett enkelt vittnesbörd för henne om en evig sanning: ”Din bror ska uppstå” (Johannes 11:23). Hans vittnesbörd fick Marta att bära sitt eget vittnesbörd: ”Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen” (Johannes 11:24). Lägg märke till hur det här mönstret upprepas i Johannes 11:25–27. Vad i Frälsarens exempel gör intryck på dig? Varför är detta att bära vittnesbörd om evangeliets sanningar en så viktig del av undervisningen?

Ditt vittnesbörd kan ha ett mäktigt inflytande på dem du undervisar. Det här vittnesbördet behöver inte vara välformulerat eller ordrikt. Och det behöver inte börja med ”jag vill bära mitt vittnesbörd”. Berätta helt enkelt vad du vet genom den Helige Andens kraft. Ett vittnesbörd är mest kraftfullt när det är rättframt och uppriktigt. Bär ofta vittnesbörd om Frälsaren, hans evangelium och hans kraft i ditt liv, och uppmuntra dem du undervisar att göra detsamma. Och kom ihåg att det ibland inte är läraren utan en av eleverna som bär det starkaste vittnesbördet.

Frågor att begrunda: Titta efter exempel i skrifterna som illustrerar det mäktiga inflytandet från någon som bär vittnesbörd. Vad lär du dig av de här exemplen? När har du haft glädje av någons vittnesbörd? Hur har ditt vittnesbörd påverkat dem du undervisar? Hur har det påverkat dig?

I skrifterna: Apostlagärningarna 2:32–38; Mosiah 5:1–3; Alma 5:45–48; 18:24–42; 22:12–18; Läran och förbunden 46:13–14; 62:3