ÄKTENSKAPETS BAND

President Gordon B Hinckley har sagt: ”Kyrkan betonar starkt hemmets helgd och lär att barn är en välsignelse från Gud. Det finns ingen princip som kyrkans medlemmar lägger större tonvikt på än äktenskapsförbundets helgd.”² Eftersom vi vet att familjer kan vara eviga förstår vi hur viktigt det är att vi gifter oss med en rättfärdig person på rätt plats, och skapar ett hem dit Gud kan sända sina andebarn för att uppfostras i rättfärdighet.

Ordet band kan ha många betydelser, bland annat ”ett förbund”, ”en förenande kraft” och ”ett bindemedel som kombinerar, enar och stärker”. Äktenskapets band är kärleksband som förenar två människor i en förbundsrelation som stärker dem och ger dem ett högre syfte. I denna mening frigör dessa band män och kvinnor så att de kan nå sin fulla, eviga potential.

En sådan förbundsrelation utgör grunden i ett hem där barnen välkomnas och där de kan lära och växa i en anda av kärlek och trygghet, utan rädsla för att utsättas för övergrepp eller att bli övergivna.

Kyrkans ledare har alltid betonat att barnen får det bättre när de föds och uppfostras i en familj där det både finns en mor och en far. Första presidentskapet har sagt följande: ”När en man och en kvinna får barn utom äktenskapet bör varje ansträngning göras för att uppmuntra dem att gifta sig. När det inte är troligt att äktenskapet blir lyckat på grund av ålder eller andra omständigheter, bör det ogifta paret rådas att adoptera bort barnet genom kyrkans socialtjänst för att försäkra att barnet beseglas till tempelvärdiga föräldrar.”³ Där kyrkans socialtjänst inte finns ska prästadömsledarna uppmuntra till adoption genom en auktoriserad adoptionsbyrå.

Undersökningar som gjorts av familjepedagoger stöder kyrkans ståndpunkt. I en nyutkommen publikation jämförs barn till ensamstående eller samboende föräldrar med barn till gifta föräldrar. Ensamstående föräldrar lyckas ofta uppfostra välanpassade, ansvarsfulla barn, men rapporten visar på det hela taget att barn som bor med gifta föräldrar är mindre benägna att skilja sig eller själva bli ogifta föräldrar. Det är mindre troligt att de blir fattiga; de har en tendens att få högre betyg; de är mer benägna till universitetsstudier och de är inte arbetslösa i lika hög grad. I genomsnitt har barn till gifta föräldrar också bättre fysisk och mental hälsa, de missbrukar inte droger i lika hög grad, de utsätts inte för övergrepp i lika hög grad och de är mindre benägna att begå självmord eller bli kriminella.⁴ Ett starkt, kärleksfullt äktenskap är ofta den bästa gåva föräldrar kan ge sina barn.

På grund av trycket på regeringar att tillåta äktenskap mellan två män eller två kvinnor, kom kyrkan ut med ett uttalande i juli 2004 för att stödja äktenskapet som en laglig förening mellan en man och en kvinna. Denna definition är mycket mer än en fråga om medborgerliga rättigheter. Att skydda äktenskapet innebär ett starkt engagemang i en institution som Gud vår Fader har instiftat. Detta engagemang formar det moraliska klimat i vilket mödrar och fäder uppfostrar sina barn.

Om regeringar skulle ändra på det moraliska klimatet genom att legitimera äktenskap mellan två personer av samma kön så skulle den förvirring som skapats angående ”könstillhörighet” förvärras, särskilt bland barn, och detta skulle göra skillnaden mellan gott och ont ännu otydligare. (Se Jes 5:20.)

Äktenskapet är verkligen ytterst viktigt i Guds plan, men det är inte den enda lösningen på alla de problem som en familj kan möta. Äldste Neal A Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum sade: ”Övervägda beslut måste fattas för att uppnå det önskvärda tillståndet ’älskat hem’, som att till exempel budgetera tillräckligt med tid till hemmet för att bland annat uttrycka kärlek till barnen, och på så sätt bidra till deras förråd av glada minnen. Att sjunga den där sången är inte tillräckligt.⁵ Den måste åtföljas av en förnuftig tidsplanering som gagnar familjen, som ofta blir lidande på grund av vår upptagenhet.”⁶

Andra övervägda beslut som män och hustrur kan göra är bland annat att vara varandra trogna; att övervinna personliga svagheter, inklusive tendensen att kritisera; och att tjäna varandra så att kärleken fördjupas med tiden. På så sätt blir ett ”älskat hem” inte bara ett välanvänt uttryck, utan en verklighet som alla familjer kan uppnå.