Kapitel 42
Tecknen på Kristus korsfästelse
Trettiotre år hade gått sedan folket sett tecknen på Jesus Kristus födelse.
Nu väntade de på tecknet på hans död: tre dagar i mörker.
Några trodde inte att tecknet skulle komma. De tvistade med dem som verkligen trodde det.
En dag kom ett hemskt oväder. Det blev en fruktansvärd storm.
Det blixtrade och dundrade så hela jorden skakade.
Staden Zarahemla började brinna. Staden Moroni sjönk i havet. Staden Moronihah blev begravd.
En jordbävning skakade hela jorden. Vägar bröts upp och byggnader rasade. Många städer förstördes och många människor dödades.
Stormen och jordbävningen varade omkring tre timmar.
När stormen och jordbävningen var över täckte ett tjockt mörker landet. Det fanns inget ljus någonstans. Människorna kunde till och med känna hur tjockt mörkret var.
Mörkret varade tre dagar. Det gick inte att tända ljus, och människorna kunde inte se solen, månen eller stjärnorna.
Människorna grät på grund av mörkret, förstörelsen och dödsfallen. De var ledsna för att de inte hade omvänt sig från sina synder.
Sedan hörde människorna Jesus Kristus röst.
Jesus berättade om den fruktansvärda förstörelsen i landet. Han sa att de mest ogudaktiga människorna hade blivit dödade.
Han sa att de som inte hade dödats behövde omvända sig. Om de gjorde det och kom till honom skulle han välsigna dem.
Människorna blev så häpna av att höra rösten att de slutade gråta. Allting var tyst i många timmar.
Sedan talade Jesus igen och sa att han ofta hade försökt hjälpa folket. Om de ville omvända sig nu kunde de fortfarande återvända till honom.
Efter tre dagar försvann mörkret. Människorna blev glada och tackade jublande Herren.