Vid talarstolen
Vetskapen om vem du är – och vem du alltid har varit
Nyligen kom min 16-åriga systerdotter Megan och två av hennes vänner för att sova över hos mig. Medan vi pratade den kvällen frågade en av dem hur det hade varit att växa upp på en gård förr i tiden. … Jag sa till Megan och hennes vänner att ”förr i tiden” var jag plågsamt blyg och hade absolut inget självförtroende.
”Hur kom du över de där känslorna?” frågade Megan. Jag skulle just komma med ett enkelt svar när jag stoppade mig själv. Jag kände att de här underbara unga kvinnorna var mottagliga för något mer. Så jag sa att anledningen till det var andlig: Det var inte förrän jag började förstå Herrens känslor för mig som mina känslor för mig själv och mitt liv sakta började förändras. Sedan kom deras frågor i snabb takt: Hur kunde jag veta vad Herren kände? Och hur kunde de få veta vad Herren kände för dem?
I flera timmar, med skrifterna till hands, pratade vi sedan om hur man hör Andens röst, om hur angelägen Herren är att visa oss kunskapen som finns djupt inom oss om vilka vi är och vad vi ska göra i livet, och om vilken livsförändrande skillnad det gör när vi vet. …
Inget är viktigare för vår framgång och glädje här än att lära oss höra Andens röst. Det är Anden som uppenbarar vår identitet för oss – som inte bara handlar om vilka vi är utan vilka vi alltid har varit. Och när vi vet det får våra liv en så förbluffande stor mening att vi aldrig kan bli desamma igen. …
Våra andar längtar efter att vi ska minnas sanningen om vilka vi är, för sättet vi ser oss själva på, vår känsla av identitet, påverkar allt vi gör. … Det påverkar hur vi lever våra liv. Så i dag uppmanar jag er att på ett nytt sätt begrunda inte bara vilka ni är nu utan vilka ni alltid har varit. …
Kan ni föreställa er att Gud, som kände oss fullkomligt, sparade oss för den här tiden, när farorna är större och motståndet intensivare än någonsin? När han behöver kvinnor som fostrar och leder en utvald generation i den farligaste miljön andligt sett? Kan ni föreställa er att han valde oss därför att han visste att vi oförskräckt skulle fortsätta bygga Sion? …
Ädla och stora. Modiga och beslutsamma. Trofasta och oförfärade. Det är sådana ni är, och det är sådana ni alltid har varit. När ni förstår den sanningen kan era liv förändras, för den kunskapen ger ett självförtroende som inte kan fås på något annat sätt. …
När ni förstår att ni utvaldes och sparades till den här tiden och när ni lever i harmoni med det uppdraget, blir ni gladare än ni någonsin har varit tidigare. …
Gud är vår Fader och hans enfödde Son är Kristus. Må vi glädjas när vi återigen står starka för Frälsaren, och modigt och ivrigt tjänar i hans vingård. Och må vi vara oförfärade när vi bygger vår Guds Sion – därför att vi vet vilka vi är och vilka vi alltid har varit.