”Faktiskt är jag en”
Abby Thorne
Utah, USA
Illustration Bradley Clark
Jag hade just satt mig på bussen när en man på andra sidan gången lutade sig mot mig och sa: ”Du har en vacker själ.”
Självfallet blev jag överraskad. Jag hade aldrig fått en komplimang om min själ förut. Osäker på hur jag skulle svara sa jag bara: ”Tack.”
Mannen sa att han kunde se att jag hade det tack vare hans arbete i hans religiösa grupp. Jag lyssnade på honom medan han gav mig råd om hur jag kunde bevara min själ vacker.
När bussen stannade ställde vi oss båda upp för att gå av och han uttryckte en sista tanke till mig: ”Se till att inte lyssna på de där mormonerna.”
Tiden tycktes stå stilla ett ögonblick. Den här mannen hade sett något särskilt i mitt ansikte, men han hade ingen aning om att det var tack vare min religion.
Hur skulle jag svara? Helt ärligt var min första tanke att inte säga något alls utan låtsas som om jag inte hade hört honom. Jag var orolig att han skulle reagera negativt eller på ett obehagligt sätt om jag berättade att jag var medlem i kyrkan.
Men då kom jag att tänka på ett skriftställe: ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror” (Rom. 1:16). Jag insåg att jag inte skämdes för evangeliet och att jag visste att min själ inte kunde lysa för andra om jag inte stod som ett vittne. Med ny beslutsamhet tittade jag på mannen och sa: ”Faktiskt är jag en.”
Mannen stirrade på mig och jag stirrade tillbaka. Till min förvåning skrattade han och sa att han inte kunde bli medlem i kyrkan eftersom han var alltför förtjust i kaffe. Jag skrattade också och vi skildes åt.
Jag är fortfarande glad över valet jag gjorde. Jag vet att det kan vara svårt att stå för medlemskapet i kyrkan. Ibland kan det vara skrämmande! Men när vi står upp för Gud kan våra själar lysa som ljus för världen.