Stödverksamhetens principer
Visa medkänsla med andra
När du följer Frälsarens exempel på medkänsla märker du att du kan göra skillnad i andras liv.
Din tro har frälst dig, av Jorge Cocco
Medkänsla är att vara medveten om andras nöd och ha en önskan att mildra eller avhjälpa den. Ett förbund att följa Frälsaren är ett medkännande förbund att ”bära varandras bördor” (Mosiah 18:8). Ett uppdrag att vaka över andra är en möjlighet att tjäna så som Herren skulle ha gjort: i medkänsla, genom att göra skillnad (se KJV, Jude 1:22). Herren befallde: ”Visa varandra godhet och barmhärtighet” (Sak. 7:9).
Frälsarens medkänsla
Medkänsla var en drivande kraft i Frälsarens verksamhet (se sidpanelen ”En medkännande Frälsare”). Hans medkänsla med sin nästa fick honom att nå ut till människorna runtomkring sig vid oräkneliga tillfällen. Han kunde urskilja människors behov och önskningar, han kunde välsigna dem och undervisa dem på de sätt som betydde mest för just dem. Frälsarens önskan att lyfta oss upp ur vår nöd ledde till den yttersta medkännande gärningen: Hans försoning för mänsklighetens synder och lidande.
Hans förmåga att bemöta människornas behov är något som vi kan sträva efter i vårt tjänande. När vi lever rättfärdigt och lyssnar efter Andens maningar får vi inspiration att hjälpa på meningsfulla sätt.
Vårt förbund att vara medkännande
Vår himmelske Fader vill att hans barn ska vara medkännande (se 1 Kor. 12:25–27). För att bli sanna lärjungar måste vi utveckla och visa medkänsla med varandra, särskilt med de behövande (L&F 52:40).
När vi tar på oss Jesu Kristi namn genom vårt dopförbund vittnar vi om att vi är villiga att visa medkänsla. President Henry B. Eyring, andre rådgivare i första presidentskapet, har sagt att den Helige Andens gåva hjälper oss att göra detta: ”Ni är medlemmar som har slutit förbund i Jesu Kristi kyrka. …
Det är därför ni får känslan av att vilja hjälpa den som kämpar för att gå vidare under en börda av mycket sorg och svårigheter. Ni lovade att ni skulle hjälpa Herren lätta deras bördor och trösta dem. Ni fick kraften att hjälpa till med att lätta dessa bördor när ni tog emot den Helige Andens gåva.”1
Till exempel hade en syster i Ryssland en svår familjesituation som hindrade henne från att komma till kyrkan på över ett år. En annan syster i grenen visade medkänsla med henne varje söndag genom att ringa henne och berätta om talen, lektionerna, missionskallelserna, barn som föddes och andra nyheter i grenen. När den hemmavarande systerns familjesituation löstes kände hon att hon fortfarande var en del av grenen tack vare vännens telefonsamtal varje vecka.