En levande profet för de sista dagarna

När jag var en liten pojke älskade jag lördagsmorgnar eftersom allt jag gjorde den dagen verkade som ett äventyr. Men oavsett vad jag gjorde föregicks det alltid av det allra viktigaste – att titta på tecknade filmer på tv. En sådan lördagsmorgon när jag stod vid tv:n och zappade mellan kanalerna upptäckte jag att den tecknade filmen jag väntade mig hade ersatts av en utsändning av generalkonferensen i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. När jag tittade på tv:n och klagade på att det inte var någon tecknad film såg jag en vithårig man i kostym och slips som satt i en fin stol.

Det var något annorlunda med honom, så jag frågade min äldste bror: ”Vem är det?”

Han sa: ”Det är president David O. McKay; han är profet.”

Jag minns att jag kände något och på något sätt visste att han var en profet. Och sedan, eftersom jag var en liten pojke som var galen i tecknad film, bytte jag kanal. Men jag har aldrig glömt vad jag kände under det korta, oväntade uppenbarelseögonblicket. Med en profet tar det ibland bara ett ögonblick, så vet man.¹

När man vet genom uppenbarelse att det finns en levande profet på jorden, förändrar det allt.² Det gör att man tappar intresse för debatten om när en profet talar som profet eller om man ibland är rättfärdigad i att selektivt förkasta profetisk undervisning.³ Sådan uppenbarad kunskap inbjuder oss att lita på undervisningen från en levande profet, även om vi inte helt förstår den.⁴ En fullkomlig och kärleksfull Fader i himlen har trots allt valt mönstret att uppenbara sanning för sina barn genom en profet, någon som aldrig har sökt ett sådant heligt ämbete och som inte har något behov av vår hjälp för att bli medveten om sina egna ofullkomligheter.⁵ En profet är någon som Gud personligen har förberett, kallat, inspirerat, tillrättavisat, helgat och understött.⁶ Det är därför vi aldrig löper andlig risk när vi följer profetisk undervisning.

Oavsett om vi tycker om det eller inte valdes vi alla på något sätt i det förjordiska livet ut till att födas i de sista dagarna. Det finns två realiteter som hör samman med de sista dagarna. Den första realiteten är att Kristi kyrka ska återställas till jorden. Den andra realiteten är att det kommer att bli riktigt utmanande. Skrifterna uppenbarar att i de sista dagarna kommer det att bli ”en häftig hagelstorm [som sänds] ut för att förstöra jordens gröda”,⁷ plågor,⁸ ”krig och rykten om krig, och hela jorden ska vara i uppror … och ondskan ska flöda över”.⁹

När jag var barn skrämde de där profetiorna om de sista dagarna mig och gjorde att jag bad om att Kristi andra ankomst inte skulle ske under min livstid – och det har faktiskt lyckats ganska bra hittills. Men nu ber jag om motsatsen, även om de profeterade utmaningarna är säkerställda,¹⁰ för när Kristus kommer tillbaka för att regera kommer alla hans skapelser att ”bo i trygghet”.¹¹

De aktuella omständigheterna i världen har gjort vissa panikslagna. Som Guds förbundsbarn behöver vi inte jaga efter det ena eller det andra för att veta hur vi ska navigera genom dessa svåra tider. Vi behöver inte frukta.¹² Läran och principerna som vi måste följa för att överleva andligen och hålla ut fysiskt finner vi i en levande profets ord.¹³ Därför har president M. Russell Ballard förkunnat: ”Det är ingen liten sak … att ha en Guds profet mitt ibland oss.”¹⁴

President Russell M. Nelson har vittnat om att ”Guds sedan länge etablerade mönster att undervisa sina barn genom profeter lär oss att han välsignar varje profet och att han välsignar dem som ger akt på profetiska råd”.¹⁵ Så nyckeln är att följa den levande profeten.¹⁶ Bröder och systrar, till skillnad från vintage-serietidningar och klassiska bilar blir inte profetiska lärdomar mer värdefulla med åldern. Därför bör vi inte försöka använda tidigare profeters ord för att avvisa levande profeters lärdomar.¹⁷

Jag älskar de liknelser som Jesus Kristus använde för att lära ut evangelieprinciper. Jag vill dela med mig av en sorts liknelse ur verkliga livet den här förmiddagen.

En dag gick jag in på kafeterian på kyrkans huvudkontor för att äta lunch. När jag hade hämtat en bricka med mat gick jag in i matsalen och lade märke till ett bord där alla tre medlemmarna i första presidentskapet satt – samt en tom stol. Min osäkerhet gjorde att jag snabbt gick undan från det bordet, men då hörde jag vår profet Russell M. Nelsons röst som sa: ”Allen, det finns en tom stol här. Kom och sitt med oss.” Så det gjorde jag.

När lunchen nästan var över förvånades jag över att höra ett högt knastrande ljud, och när jag såg upp märkte jag att president Nelson hade ställt upp sin vattenflaska av plast och sedan tryckt ihop den och satt på korken.

Sedan frågade president Dallin H. Oaks det jag ville fråga: ”President Nelson, varför plattade du till din plastflaska?”

Han svarade: ”Det gör det lättare för dem som hanterar återvinningen eftersom den inte tar upp lika mycket plats i återvinningskärlen.”

När jag funderade på det svaret hörde jag det knastrande ljudet igen. Jag tittade åt höger och såg att president Oaks hade plattat till sin plastflaska precis som president Nelson. Sedan hörde jag ett ljud till vänster och såg att president Henry B. Eyring tryckte ihop sin plastflaska, fast han använde en annan strategi genom att göra det med flaskan liggande, vilket var svårare än med flaskan stående. President Nelson märkte det och visade honom vänligt tekniken med stående flaska för att lättare kunna platta till den.

Då lutade jag mig mot president Oaks och frågade tyst: ”Är det här med att platta till flaskan ett nytt återvinningskrav i kafeterian?”

President Oaks svarade med ett leende: ”Tja, Allen, du måste följa profeten.”

Jag är rätt säker på att president Nelson inte kungjorde någon slags återvinningsbaserad lära i kafeterian den dagen. Men vi kan lära oss av president Oaks och president Eyrings snabba gensvar¹⁸ på president Nelsons exempel, och av president Nelsons omsorgsfullhet i att hjälpa de inblandade att lära sig ett bättre sätt.¹⁹

För ett antal år sedan delgav äldste Neal A. Maxwell oss några insikter och råd som är profetiskt mitt i prick för vår tid:

”Under kommande månader och år kommer troligtvis varje medlem att behöva bestämma sig för huruvida han [eller hon] ska följa första presidentskapet. Medlemmarna kommer att finna det alltmer besvärligt att vackla mellan två åsikter …

Låt oss efterlämna en uppteckning så att valen är tydliga och låta andra göra som de vill inför profetisk undervisning …

Jesus sa att när fikonträdens löv spricker ut så är sommaren nära … Eftersom vi har varnats för att sommaren är nära, låt oss då inte klaga på hettan!”²⁰

Det uppväxande släktet blir vuxna i en tid då det finns fler fikonlöv och mer hetta. Den realiteten lägger ett tyngre ansvar på den redan uppvuxna generationen, särskilt när det gäller att följa profetisk undervisning. När föräldrar struntar i den levande profetens undervisning förlorar de inte bara de utlovade välsignelserna själva utan, vilket är ännu mer tragiskt, lär också sina barn att det en profet säger är oviktigt eller att det går att välja och vraka bland profetisk undervisning som på ett smörgåsbord utan oro för den påföljande andliga undernäringen.

Äldste Richard L. Evans sa en gång: ”Vissa föräldrar tror felaktigt att de kan slappna av lite vad gäller beteende och anpassning … att de kan ta lite lättare på det grundläggande utan att påverka sin familj eller familjens framtid. Men om en förälder avviker något från stigen går barnen troligtvis längre än föräldern.”²¹

I egenskap av en generation som har det heliga uppdraget att förbereda det uppväxande släktet för dess profeterade roll i de sista dagarna,²² en roll som måste uppfyllas vid en tid då motståndarens inflytande har nått sin höjdpunkt,²³ kan vi inte vara en källa till förvirring angående vikten av att följa profetisk undervisning. Det är just denna undervisning som låter det uppväxande släktet se ”fienden medan han ännu [är] långt borta, och då [kan de göra sig] redo” att motstå fiendens anfall.²⁴ Våra till synes små avvikelser, tysta försummelse eller viskade kritik som svar på profetisk undervisning kan resultera i att vi inte bara vandrar farligt nära kanten på förbundsstigen; när motståndaren förstorar detta i det uppväxande släktets liv kan sådana handlingar få dem att helt lämna stigen. Ett sådant resultat är ett alltför högt pris för nästa generation att betala.²⁵

En del av er kanske känner att ni har kommit till korta i era ansträngningar att följa president Russell M. Nelsons undervisning. Om så är fallet – omvänd er; börja åter att följa undervisningen från Guds utvalde profet. Lägg barnsliga tecknade filmers distraktioner åt sidan och lita på Herrens smorde. Gläds åt att det åter ”finns en profet i Israel”.²⁶

Även om ni känner er osäkra vittnar jag om att vi kan utstå de sista dagarnas hetta och till och med frodas i den. Vi är de heliga i de sista dagarna, och dessa är stora dagar. Vi var angelägna att få komma till jorden vid den här tiden, eftersom vi var säkra på att vi inte skulle bli lämnade att snubbla när vi möts av motståndarens allt mörkare och mer förvirrande dimmor²⁷ utan snarare skulle ta emot undervisning och ledning från honom som är bemyndigad att säga till oss och hela världen: ”Så säger Herren Gud.”²⁸ I den profets heliga namn som Gud uppreste, Israels helige,²⁹ ja, Jesus Kristus, amen.