Tempeltjänst och släktforskning – ett och samma verk

Den upplevelsen har fått mig att sätta större värde på hur de heliga i Kirtland i Ohio, efter tre års hårt arbete och stora uppoffringar slutligen färdigställde sitt vackra tempel våren 1836 – det första i den här tidsutdelningen. I mars samma år samlades över tusen personer i templet och vid dess ingångar inför invigningsgudstjänsten. Profeten Joseph Smith reste sig för att uppsända invigningsbönen som han hade tagit emot genom uppenbarelse (se Läran och förbunden 109). I den beskrev han många av de enastående välsignelser som förlänas dem som värdigt träder in i Guds tempel. Sedan sjöng kören ”Den himmelska elden” och därefter stod församlingen upp och uppsände Hosianna-ropet ”med sådan kraft att det kändes som om taket skulle lyfta från byggnaden” (se Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 305).

En vecka senare beskrev profeten Herrens besök i templet och hans ord:

”För se, jag har godtagit detta hus och mitt namn ska vara här, och jag ska i barmhärtighet uppenbara mig för mitt folk i detta hus …

Och ryktet om detta hus ska sprida sig till främmande länder, och detta är början på välsignelsen som ska utgjutas över mitt folks huvuden” (Läran och förbunden 110:7, 10).

Efter denna och andra uppenbarelser visade sig profeten Elia, som togs upp till himlen utan att smaka döden, för profeten Joseph Smith och Oliver Cowdery och sa:

”Se, tiden är till fullo kommen om vilken Malakis mun talade, han som vittnade att han [profeten Elia] skulle sändas innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer

för att vända fädernas hjärtan till barnen och barnens till fäderna, så inte hela jorden slås med en förbannelse.

Därför har denna tidsutdelnings nycklar överlämnats i era händer, och härigenom kan ni veta att Herrens stora och fruktansvärda dag är nära, ja, står vid dörren” (se Läran och förbunden 110:14–16).

Efter att Herren återställt beseglingsnycklarna till Joseph Smith påbörjades frälsningsarbetet på båda sidor om slöjan i vår tidsutdelning (se 1 Korintierbrevet 15:22, 29; Läran och förbunden 128:8–18).

President Boyd K. Packer lärde: ”Denna stora händelse uppmärksammades inte av världen men skulle komma att påverka varje själs öde som någonsin har levt eller kommer att leva på jorden. Saker och ting började stillsamt att ske. Kyrkan blev en tempelbyggande kyrka.

Här och var i världen dök det upp, på ett sätt som ansågs vara rena tillfälligheter, människor och organisationer och föreningar som intresserade sig för släktforskning. Allt detta har ägt rum efter det att Elia uppenbarade sig i templet i Kirtland [se The Holy Temple (1980), s. 141].

Från och med den dagen, den 3 april 1836, började barnens hjärtan att vända sig till sina fäder. Efter det var förrättningarna inte provisoriska utan bestående. Beseglingsmakten var med oss. Inget bemyndigande överträffar den i betydelse. Den makten ger substans och evig varaktighet åt alla förrättningar som utförs med rätt myndighet för både levande och döda” (se Förbered dig för det heliga templet [2003], s. 27–28).

Kära bröder och systrar, uppförandet och den korrekta användningen av tempel har i alla tidsutdelningar varit ett tecken på Jesu Kristi sanna kyrka. Efter invigningen av Salt Lake-templet 1893 uppmuntrade president Wilford Woodruff kyrkans medlemmar att hitta sina förfäders uppteckningar och att skriva ner sin släktforskning genom att gå så långt tillbaka som möjligt för att ta med namnen till templet och utföra frälsningens och upphöjelsens förrättningar (se Teachings of Presidents of the Church: Wilford Woodruff [2004], s. 174).

Ett år senare (1894), övervakade samme president Woodruff bildandet av Genealogical Society of Utah [Utahs genealogiska förening]. Hundra år senare 1994, sa äldste Russell M. Nelson, då i de tolv apostlarnas kvorum: ”Händelserna detta historiska år befäste släktforskning och tempeltjänst som ett verk i kyrkan” (se ”Elias ande” Nordstjärnan, jan. 1995, s. 84).

Kära bröder och systrar, Herren uppmanar oss som medlemmar i hans kyrka att bevara vår egen släkthistoria, att lära av våra förfäder och att ordna så att de kan ta emot evangeliets förrättningar i templet för att hjälpa dem framåt längs förbundsstigen, vilket välsignar dem med en evig familj. Detta är själva kärnan i vår himmelske Faders plan: att förena familjen för detta liv och för evigheten.

De av er som känner att ni inte förmår utföra detta verk ska veta att ni inte är ensamma. Vi kan alla vända oss till de verktyg som kyrkan har förberett och som finns i våra FamilySearch-center, som tidigare kallades släktforskningscenter. De här FamilySearch-centren har utformats så att nästan alla, med lite hjälp, kan hitta sina förfäders information och organisera den på rätt sätt så att man kan ta den till Herrens hus. Ta kontakt med släktforskningshandledarna i din församling eller gren och de kommer att hjälpa dig med varje steg på vägen.

När vi följer profeternas vägledning och lär oss hur vi släktforskar och utför tempelförrättningarna för våra förfäder, får vi uppleva stor glädje, så till den grad att vi inte vill sluta göra det. Anden svämmar över våra hjärtan, väcker våra förmågor till att göra det och vägleder oss när vi söker efter våra förfäders namn. Men vi ska komma ihåg att släktforskning handlar om mer än att bara leta fram namn, datum och platser. Det handlar om att förena familjer och känna glädjen som kommer av att erbjuda dem evangeliets förrättningar.

Jag älskar den inspirerade undervisningen från vår älskade profet president Russell M. Nelson, som har sagt: ”Templet står i centrum när det gäller att stärka vår tro och vår andliga styrka eftersom Frälsaren och hans lära är själva hjärtat i templet. Allt som lärs ut i templet, genom undervisning och genom Anden, ökar vår kunskap om Jesus Kristus. Hans grundläggande förrättningar knyter oss till honom genom heliga prästadömsförbund. När vi sedan håller våra förbund ger han oss sin helande och stärkande kraft” (”Templet och din andliga grund”, Liahona, nov. 2021, s. 93–94).

Tempeltjänst och släktforskning är verkligen ett och samma verk i kyrkan.

Jag vittnar om dessa sanningar. Jag vet att det här vår Frälsare och Återlösare Herren Jesu Kristi kyrka; det är honom som vi minns och vördar denna påsk. Jag vet att han älskar oss, och när vi håller våra förbund och sätter vår lit till honom begåvar han oss med sin läkande och stärkande kraft. I Jesu Kristi namn, amen.