Jesus Kristus är vår hjälp och lindring

Med tro på Jesus Kristus och hopp om det de hade hört om hans underverk, förde en lam mans vänner honom till Jesus. De var uppfinningsrika när det gällde att ta honom dit – de tog bort taket och sänkte ner mannen på hans bädd, till den plats där Jesus undervisade. Jesus ”såg deras tro och sade [till den förlamade mannen]: ’Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.’”¹ Och sedan: ”Res dig, ta din bädd och gå hem!”² Genast ställde sig den lame mannen upp, tog sin bädd och gick hem ”medan han prisade Gud”.³

Vad vet vi mer om vännerna som tog hand om den lame mannen? Vi vet att Frälsaren såg deras tro. Och efter att de sett och hört Frälsaren och bevittnat hans underverk blev de ”utom sig av häpnad” och ”prisade Gud”.⁴

Jesus Kristus hade gett den läkedom de hoppats på – fysisk befrielse från smärta och de förlamande följderna av kronisk sjukdom. Ännu viktigare var att Frälsaren också gav andlig befrielse när han renade mannen från synd.

Och vännerna – i sina ansträngningar att ta hand om en behövande fann de källan till hjälp och lindring; de fann Jesus Kristus.

Jag vittnar om att Jesus Kristus är vår hjälp och lindring. Genom Jesu Kristi försoning kan vi befrias från syndens börda och konsekvenser, och få hjälp i våra svagheter.

Och eftersom vi älskar Gud och har slutit förbund att tjäna honom kan vi samarbeta med Frälsaren för att ge timlig och andlig hjälp till dem som behöver det – och samtidigt finna vår egen lindring i Jesus Kristus.⁵

Vår älskade profet, president Russell M. Nelson, har uppmanat oss att övervinna världen och finna ro.⁶ Han definierade ”sann ro” som ”lättnad och frid”. President Nelson sa: ”Eftersom Frälsaren genom sin oändliga försoning återlöste var och en av oss från svaghet, misstag och synder, och eftersom han upplevde varje smärta, oro och börda ni någonsin har haft så kan ni, när ni verkligen omvänder er och söker hans hjälp, resa er över nutidens farliga värld.”⁷ Det är den hjälp och lindring Jesus Kristus erbjuder oss!

Var och en av oss bär på en metaforisk ryggsäck. Det kan vara en korg som balanseras på huvudet eller en väska eller en bunt med saker som svepts in i tyg och kastats över axeln. Men låt oss här kalla det en ryggsäck.

I den här metaforiska ryggsäcken bär vi på de bördor som kommer av att leva i en fallen värld. Våra bördor är som stenar i vår ryggsäck. Generellt sett finns det tre olika sorter:

• stenar vi själva lagt dit genom synd

• stenar i ryggsäcken till följd av andras dåliga beslut, dåliga uppförande och ovänlighet

• och stenar vi bär på för att vi lever i ett fallet tillstånd. Dessa innefattar stenar av ohälsa, smärta, kronisk sjukdom, sorg, besvikelse, ensamhet och naturkatastrofers följder.

Jag förkunnar med glädje att våra jordiska bördor, de här stenarna i vår bildliga ryggsäck, inte behöver kännas tunga.

Jesus Kristus kan lätta vår last.

Jesus Kristus kan lyfta våra bördor.

Jesus Kristus erbjuder ett sätt för oss att bli befriade från syndens tyngd.

Jesus Kristus är vår hjälp och lindring.

Han sa:

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila [det vill säga lättnad och frid].

Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar,

för mitt ok är milt och min börda är lätt.”⁸

Att oket är milt och att bördan är lätt förutsätter att vi går i ok med Frälsaren, att vi delar våra bördor med honom, att vi låter honom lyfta vår last. Det innebär att vi ingår i en förbundsrelation med Gud och håller det förbundet, vilket president Nelson har förklarat, ”gör allt i livet lättare”. Han sa: ”Att gå i ok tillsammans med Frälsaren innebär att ni har tillgång till hans styrka och återlösande kraft.”⁹

Så varför är vi så snåla med våra stenar? Varför skulle en trött basebollkastare vägra att lämna kastkullen när en avbytare står redo att slutföra matchen? Varför skulle jag envisas med att ensam hålla ställningarna när den store Avbytaren står redo att ta över min börda?

President Nelson har sagt: ”Jesus Kristus … står med öppna armar med hopp om och villighet att hela, förlåta, rena, stärka, förädla och helga oss.”¹⁰

Så varför envisas vi med att ensamma bära våra stenar?

Det är tänkt som en personlig fråga som var och en av er kan fundera över.

För mig är det stolthetens urgamla last. ”Jag fixar det”, säger jag. ”Inga problem, jag får det gjort.” Det är den store bedragaren som vill att jag ska gömma mig för Gud, vända mig bort från honom, och ensam ta itu med det.

Bröder och systrar, jag kan inte ensam ta itu med det och jag behöver inte göra det, och jag tänker inte göra det. Genom att välja att vara bunden till min Frälsare Jesus Kristus genom de förbund jag slutit med Gud, ”förmår jag [allt] i honom som ger mig kraft”.¹¹

De som håller sina förbund välsignas med Frälsarens hjälp och lindring.

Fundera över följande exempel i Mormons bok: Almas folk förföljdes genom att man ”lade bördor på dem och satte slavdrivare över dem”.¹² När de förbjöds att be högt ”utgöt [de] sina hjärtan för [Gud], och han kände deras hjärtans tankar”.¹³

Och ”Herrens röst kom till dem i deras bedrövelse och sa: ’Lyft upp era huvuden och var vid gott mod, för jag känner till det förbund ni har slutit med mig. Och jag ska sluta förbund med mitt folk och befria dem ur träldomen.

Och jag ska även lätta de bördor som lagts på era axlar, så att ni inte ens känner dem på era ryggar.’”¹⁴

Och deras bördor ”lättades” och ”Herren styrkte dem så att de kunde bära sina bördor med lätthet, och de underkastade sig glatt och med tålamod all Herrens vilja”.¹⁵

Dessa som höll sina förbund fick hjälp och lindring i form av tröst, större tålamod och glädje, en lättnad av sina bördor så att de kändes lätta, och slutligen befrielse.¹⁶

Låt oss nu gå tillbaka till vår egen metaforiska ryggsäck.

Omvändelse genom Jesu Kristi försoning är det som befriar oss från tyngden av syndens stenar. Och genom denna utsökta gåva befriar Guds barmhärtighet oss från rättvisans tunga och annars oöverstigliga krav.¹⁷

Jesu Kristi försoning gör det också möjligt för oss att få styrkan att förlåta, vilket låter oss lasta av den börda vi bär på till följd av att andra behandlat oss illa.¹⁸

Så hur befriar Frälsaren oss från bördorna av att leva i en fallen värld med jordiska kroppar som är underkastade sorg och smärta?

Ofta skänker han denna sorts hjälp och lindring genom oss! Som förbundsmedlemmar i hans kyrka lovar vi att ”sörja med dem som sörjer” och ”trösta dem som står i behov av tröst”.¹⁹ Eftersom vi kommit ”in i Guds fålla och kallas hans folk” är vi ”villiga att bära varandras bördor så att de kan bli lätta”.²⁰

Vårt förbunds välsignelse är att samarbeta med Jesus Kristus för att ge hjälp, både fysisk och andlig, till alla Guds barn. Vi är medlet varigenom han ger hjälp och lindring.²¹

Så därför, i likhet med den lame mannens vänner, ”hjälper [vi] de svaga, lyfter upp händerna som hänger ner och styrker de matta knäna”.²² Vi ”bär varandras bördor, [och] så uppfyller [vi] Kristi lag”.²³ När vi gör detta lär vi känna honom, blir som han är och finner hans hjälp och lindring.²⁴

Vad är hjälp och lindring?

Det är att ta bort eller lätta något smärtsamt, oroande eller betungande, eller ge styrkan att uthärda det. Det avser när en person träder in i någon annans ställe. Det är den lagliga rättelsen av ett fel.²⁵ Det anglo-franska ordet [relief] kommer från det fornfranska ordet relever eller ”att uppresa”, och från latinets relevare, ”att åter uppresa”.²⁶

Bröder och systrar, Jesu Kristus är allt detta. Jag vittnar om att han uppstod på den tredje dagen och, efter att ha fullbordat den kärleksfulla och oändliga försoningen, står med öppna armar och erbjuder oss möjligheten att uppstå, bli frälsta, och bli upphöjda och bli som han. Den hjälp och lindring han erbjuder oss är evig.

Liksom kvinnorna som ängeln besökte den där första påskmorgonen vill jag ”gå genast” och med ”stor glädje” berätta att han har uppstått.²⁷ I vår Frälsares, Jesu Kristi, namn, amen.