En djupdykning i seminariet
Tonåringarna på Tahiti fördjupar sig i skriftstudier.
Någonstans mitt i havet på en vacker tropisk ö, där vinden doftar av blommor och palmerna sträcker sig upp mot himlen, upptäcker kyrkans ungdomar kraften i skrifterna.
På ön Tahiti, ett ord som betyder ”samlingsplatsen”, samlas många av dessa unga män och kvinnor varje morgon så tidigt som kvart över fem för att studera skrifterna och lära sig hur evangeliet kan förändra deras liv.
Seminariet på Tahiti, liksom på flera av de andra 117 öarna som utgör Franska Polynesien, har hög närvaro. Visst är det svårt att gå upp så tidigt, men dessa ungdomar har upptäckt att välsignelserna uppväger uppoffringarna.
”Det är inte lätt”, säger Vaitiare Timo, 17 år, från Mahina församling i Arue stav. ”Men det går inte att komma undan. Jag måste komma. Jag måste tjäna Herren efter allt han har gjort för mig.”
Var och en av ungdomarna har sina egna anledningar att komma. De kommer för att lära, för att förstå, för att tillämpa, för att få vänner, för att få daglig hjälp med livets problem, för att förbereda sig för mission och äktenskap, för att omvända sig , för att tjäna Herren, för att må bra och för att känna sig trygga. De håller på att inse att seminariet hjälper dem med allt detta och mer.
Sätter sig in i skrifterna
”Jag kommer hit för att lära mig mer”, säger Raymonde Chapman, 15 år, från Orofero församling i Paea stav, ”för att få mer kunskap om skrifterna och profeternas liv. Jag vill förstå.”
Om Raymonde vill lära sig mer om skrifterna så är seminariet rätta platsen. Det är inte ovanligt att höra en seminarielärare säga sådant som: ”Vi försöker få eleverna att sätta sig in i skrifterna så att skrifterna blir en del av eleverna.”
Det är tydligt att dessa elever håller på att sätta sig in i skrifterna och att skrifterna håller på att bli en del av dem.
Artonåriga Karere Teihos senaste favoritskriftställe är L&F 10:5: ”Bed oavlåtligen på det du må avgå med seger, ja, på det du må kunna övervinna Satan och undkomma hans tjänares händer, vilka understödja hans verk.”
”Satan är mycket stark”, säger Karere, en medlem i Mahina församling. ”Varje morgon före seminariet ber jag att jag ska få hjälp att skyddas mot frestelser. Det fungerar.” Han rycker på axlarna. ”Jag är inte fullkomlig, men hittills har jag blivit välsignad med styrka att stå emot.”
När elever som Karere börjar tillämpa det som de lärt sig så börjar kraften i skrifterna verkligen att förändra liv.
”Seminariet hjälper oss att tillämpa evangeliet i vårt liv”, säger Benjamin Tuahiva, 14 år, från Orofero församling. ”Profeternas liv är exempel för oss.”
”Jag tycker om avsnittet där Josef förlät sina bröder”, säger Benjamins klasskamrat Rumia Temauri, 14 år, och menar berättelsen om när Josef såldes till Egypten. ”Det är ett bra exempel på hur man får en god relation i familjen. Det har hjälpt mig.”
Syster Ariiotima Mahirava, Benjamins och Rumias seminarielärare, ber eleverna att lära sig ett nyckelskriftställe varje vecka. På baksidan av varje nyckelskriftställekort finns ett förslag på hur eleven kan tillämpa det skriftstället handlar om i sitt liv. Syster Mahirava uppmanar eleverna att tillämpa lärdomen i skriftstället under veckan och sedan bära vittnesbörd i klassen om hur de har blivit välsignade av det.
”Jag tror att eleverna håller på att inse att evangeliet inte är något som man bara efterlever på söndagarna”, säger syster Mahirava. ”Det är härligt att se när det går upp ett ljus för dem.”
Seminariets välsignelser
Seminarieeleverna i Franska Polynesien är tacksamma för möjligheten att delta i seminariet. De värdesätter alla de välsignelser de får tack vare sin trofasthet.
”Det är en så stor välsignelse att veta att Mormons bok är Guds ord”, säger Karere. ”Den är vår religions grundsten. Den hjälper oss att bli omvända till vår himmelske Fader och Jesus Kristus. Jag har kommit att älska dem så mycket.”
Eleverna har också börjat uppskatta profeternas ord och upplevelser.
”Berättelserna vi lär oss om i skrifterna hjälper oss varje dag”, säger Vaitiare. ”Det profeterna gjorde då kan hjälpa oss i dag. De nutida profeternas upplevelser hjälper mig också, särskilt Joseph Smiths.”
”Jag vet att seminariet hjälper mig”, säger Karere. ”Jag vet att när jag kommer varje morgon och lär mig mer om evangeliet så hjälper det mig när jag går ut som missionär så att jag vet hur jag ska undervisa och vittna.”
Hitta någon att stödja sig mot
Seminariet hjälper inte bara till att stärka eleverna personligen, utan eleverna får också styrka av varandra.
”Det finns några klasser som träffas samtidigt”, säger Vaitiare. ”Så vi lär känna elever från andra klasser och andra församlingar. Eftersom de flesta av oss går i samma skola så kan vi få vänner i skolan som är medlemmar.”
Att ha vänner med samma normer hjälper dessa seminarieelever att stå för sin tro som elever på skolan.
”Vi gör mycket med våra vänner som inte är medlemmar”, säger Vaitiare. ”Men ibland är det skönt att ha någon att stödja sig mot som man vet har samma tro som en själv.”
Trygghet i de sista dagarna
Vaitiare har också ett favoritskriftställe. Åtminstone tills hon hittar ett annat under studierna som hjälper henne lika mycket. Det är Johannes uppenbarelse 1:3: ”Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära.”
”Skrifterna undervisar oss om sanningen om vi läser dem”, säger hon. ”Det profeterna säger är till vägledning för oss. Om vi följer skrifterna och profeternas ord så kan vi känna oss trygga i dessa sista dagar.”
Det är ännu en anledning till att samlas i seminariet och sätta sig in i skrifterna.
SEMINARIEVÄNNER
”Tack för era ansträngningar … när ni går till institutet, går till seminariet, tar del av välsignelserna som finns att få där, inte bara genom evangelieundervisningen utan också genom vännerna som ni där kan umgås med. Jag vill säga er: Skaffa er vänner bland kyrkans medlemmar. Håll ihop och stärk varandra. Då kommer ni i frestelsernas stund att ha någon att lita på som blir till välsignelse för er och ger er kraft när ni behöver det.”
President Gordon B Hinckley, ”Ord från en levande profet”, Nordstjärnan, aug 1998, s 16.